Denna artikel skrivs den 21 mars och katederdebatten är en vecka gammal, en märklig och hoppfull debatt, med kunskapsfrågor i fokus. Och jag drar mig till minnes att ordet ”kunskap” var ett signalord i valet 2010. Partierna sprang benen av sig för att framstå som de största förespråkarna av en skola där eleverna får mest kunskap. Det är en rimlig målsättning. Fattas bara annat.
Nu kan man tänka lite enkelt, att om partierna är så förtjusta i kunskap, borde de inte då ha en ganska välutvecklad syn på vad kunskap är för något?
Med det i bakhuvudet mailade jag alla partierna och frågade om de kunde beskriva vad de menade med begreppet ”kunskap”.
Jag fick blandade svar. Minst sagt.
Miljöpartiet länkade en lång rapport med brasklappen att ”vissa förslag i rapporten inte längre är aktuella.” Vad eller vilka förslag framgick däremot aldrig av brasklappen. Då blir det svårt att få grepp om vad de egentligen tänker kring kunskap.
Centerpartiet svarade att kunskap handlar om förmågan till kreativt tänkande och entreprenörskap; om formella färdigheter, som matematik, historia, svenska, och främmande språk. Därutöver finns informella kunskaper, exempelvis social och spatial förmåga, att kunna se strukturer och sätta saker i sitt sammanhang.
Jag har aldrig tidigare mött distinktionen: formella färdigheter – informella kunskaper och jag förstår den ärligt talat inte. Inte heller hur entreprenörskap är kunskap. Är det kunskap om eller i entreprenörskap, eller är det något helt annat? Antagligen det sistnämnda, men hur?
Folkpartiet är kort i sitt svar och säger att allt beror på ingångsvinkel ”men i slutändan handlar det om inlärning, förståelse och förmågor”.
Jag är självfallet bekant med orden, men förstår inte vad de menar med ”inlärning” som svar på frågan ”Vad är kunskap?” Och det känns som om de har glömt bort fakta som en kunskapsform. Lite oväntat.
Kristdemokraterna tycker att det är svårt att definiera vad kunskap är. Men de reserverar sig ändå mot ett ensidigt fokuserande på det man mäter vid prov. Det kan man naturligtvis göra, men behöver man inte veta vad man reserverar sig mot?
Moderaternas svar är annorlunda och verkar vara det mest genomtänkta. De lyfter fram ”de fyra F:n fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet” och hänvisar till Skolverket och huvudfåran inom pedagogisk forskning.
Hur ska man förhålla sig till denna lilla enkäts resultat och att partierna i huvudsak verkar vara ganska okunniga, trots stora kunskapsambitioner (för eleverna vill det säga). Är det ett problem?
Nej, det tror jag inte. Faktum är att det är riktigt bra eftersom hur-frågan, och även till viss del vad-frågan, då lämnas åt professionen. Det är så det ska vara och det är en grundförutsättning för att lärarna ska kunna professionaliseras och uppvärderas. Kanske är det offentliga petandet i våra yrkesfrågor klent förankrade i partierna? Kanske att katederdebatten endast är en retorisk fernissa?
När jag tänker så, blir jag ganska hoppfull.
Men har jag rätt?
(Socialdemokraterna och Vänsterpartiet besvarade aldrig mina mail, trots påstötning.)
Den som vill läsa mina frågor och svaren från partierna kan besöka min blogg: bloggomobil.blogspot.com.
Skriv ut
