Regeringens trovärdighet haltar

Förberedelserna för en reformerad gymnasieskola pågår. Skillnaden kommer att öka väsentligt mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program. Beträffande yrkesprogrammen finns det en ambition, att ge en yrkesutbildning som ska hålla en hög kvalitet och leda till skicklighet i yrket. Men det är ett svek mot dagens ungdomar som väljer ett yrkesprogram, att kraven i kärnämnen sänks och att inte med automatik kunna läsa in högskolebehörighet. Framtidens yrkesarbetare måste, förutom att vara skickliga i sitt yrke, också ha goda språkkunskaper i både svenska och engelska för att kunna kommunicera och delta i ett utvecklande och flexibelt arbetsliv. Detta är också viktigt för det livslånga lärandet. Då det blir skilda behörighetsregler för yrkesprogram och högskoleförberedande program krävs att eleven redan i 13-årsåldern vet vad han/hon vill utbilda sig till i gymnasiet. Elever kommer att sorteras tidigt. Är det den skola vi vill ha?

Som lärare har jag mina rötter (!) i naturbruksprogrammet. Många av mina före detta elever har utvecklats till goda yrkesmänniskor såväl inom naturbruksområdet som inom andra branscher och det är långt ifrån ovanligt att de studerat vidare på högskolan. Det finns mycket att utveckla i dagens yrkesförberedande program och därför välkomnar jag förslaget att branschorganisationerna ska få mer inflytande i den nya gymnasieskolan, GY 2011. Genom samverkan mellan skola och arbetsliv kan utbildningen effektiviseras. Det fungerar inte fullt ut idag.
Dagens arbetsplatsförlagda utbildning, apu, har i bästa fall varit en utbildning. Det finns exempel på skolor där eleven själv får ”fixa” en arbetsplats och där uppföljningen är mycket dålig. Eleverna skulle kunnat ha en mycket bättre grund att stå på, om man hade haft närmare samarbete med näringslivet. Förhoppningsvis innebär arbetsplatsförlagt lärande, APL, en djupare koppling till lärandet i skolan än vad det är idag. Ett närmare samarbete kommer att ge bättre rustade elever för ett framtida arbetsliv.

Regeringen har uttalat att den viktigaste faktorn för goda resultat i skolan är en kvalificerad och engagerad lärarkår. Därför läggs förslag om att införa en yrkeslegitimation för lärare och förskollärare. Tidigare har man sagt att kvaliteten på gymnasieskolans yrkesprogram ska höjas och dessutom har utbildningsminister Jan Björklund sagt att läraren är skolans viktigaste resurs. I vårpropositionen säger regeringen ”att ha en kvalificerad yrkeskår och öka attraktionskraften i framtidens läraryrke är en av de viktigaste framtidsfrågorna i Sverige”.

Hur går detta ihop med att yrkeslärare är en av de lärargrupper som ska undantas från kravet på legitimation och examen för att få fast anställning? Förvirringen är stor om vad som gäller. Självklart måste en behörig lärare som undervisar i karaktärsämnen på yrkesprogram erhålla en yrkeslegitimation. Det är inte heller rimligt att utbildningskravet sänks för yrkeslärare. En gedigen pedagogisk utbildning tillsammans med ämnesdidaktik och validering av yrkeskunskaper borde leda till utbildning på avancerad nivå som för övriga lärare. Det är att värna om utbildningskvalitet! Yrkeslegitimation är ett krav för att få sätta betyg. Men nu föreslås undantag för yrkeslärare, som ska få sätta betyg utan att ha legitimation eller att vara behörig. Får man en kvalificerad yrkeskår av detta? Vem vill utbilda sig till yrkeslärare om det inte behövs utbildning för att bli yrkeslärare? Är detta att höja lärarnas status? Var finns regeringens trovärdighet i denna fråga?