Han utbildar internerna

Idag har ungefär hälften av alla kriminalvårdsanstalter i Sverige någon form av yrkesutbildning för interner. Byggutbildningarna på anstalterna i Norrtälje och Österåker anordnas av Norrtälje kommunala vuxenutbildning i samarbete med Arbetsförmedlingen och kriminalvården. Ungefär 40 fängelsedömda per år lämnar anstalterna med en grundläggande utbildning på 25 veckor i ryggen.
        Hans-Peter Malmgrens vision är att eleverna efter dessa sex månader ska ha grundplåten till ett annat liv utanför murarna. I princip alla som blir godkända får en lärlingsplats.
   – Sedan gäller det förstås att de sköter sig och gör sina lärlingstimmar för att få sitt yrkesbevis. Det man hoppas på är att killarna knyter nya sociala kontakter och skapar sig en ny identitet som yrkesman, säger Hans-Peter.
   – Ett yrke betyder ju så oerhört mycket för hur man ser på sig själv och uppfattas av andra.

Byggutbildningen inne på Norrtäljeanstalten, där Hans-Peter och hans kollega Anders Jonsson undervisar blivande golvläggare, ger ett intyg på 800 timmar. Så det är en bit kvar innan eleverna kan plocka ut sina yrkesbevis efter golvläggarens 5 800 och plattsättarens 3 300 lärlingstimmar.
        Hans-Peter hade egen firma tidigare. Så småningom kände han att det kunde vara dags att dela med sig av sina kunskaper till blivande plattsättare. Han har varit med sedan utbildningen startade på Norrtäljeanstalten 2002 och har också under en period undervisat på Österåkeranstalten.
        Från början bedrevs utbildningen i ett byggtält på området.
   – Vissa vintermorgnar kunde det vara minusgrader i tältet, så det var skönt när vi fick komma in i den här lokalen, berättar han.

Anders Nilsson är kriminalvårdare och utbildningssamordnare för alla typer av skolgång på Norrtäljeanstalten.
   – När vi drog igång byggutbildningen tog vi emot interner från alla enheter. Men när vi såg att i princip hälften av eleverna droppade av under utbildningstiden tänkte vi om. Numera tillhör alla elever behandlingsavdelningen, säger han.
        Det betyder att eleverna samtidigt som de utbildar sig på olika sätt också aktivt arbetar med att lämna sin kriminella livsstil, sluta med droger, spelmissbruk och så vidare. Bland annat driver Norrtäljeanstalten ett framgångsrikt behandlingsprogram för interner med adhd.
        Den nya ordningen har gett resultat. Numera är det bara mellan en och två personer per kurs som inte klarar av att slutföra utbildningen. De siffrorna motsvarar situationen i gymnasiet.
        Anders Nilsson tycker att det är både nödvändigt och positivt att arbeta med hela människan i utbildningen.
   – Den största vinstlotten drar förstås killarna. Att de någon gång i livet klarar av att påbörja och avsluta någonting de kan vara stolta över och som de kan använda.
        Eleverna kommer från fängelser i hela Sverige. Medelåldern är runt 30 år. De har själva sökt utbildningen och samtidigt då också accepterat att ingå i något behandlingsprogram. Vid varje utbildningstillfälle söker mellan 20 och 30 interner och tio kommer in. Det viktiga är att man bedöms klara utbildningen och sedan vara anställningsbar. Ingen exkluderas på grund av vilket brott de begått, men de som är dömda för sexualbrott blandas aldrig med andra interner. Ingen av eleverna har mer än två år kvar av sitt straff eftersom utbildningen, som pågår i 25 veckor, ska vara fräsch och aktuell.
        Byggutbildningen är till största delen praktisk. En halv dag i veckan är det teori med bland annat byggmatematik, byggfysik, ritningsläsning, ergonomi och arbetsmiljö. Heta arbeten, Byggkeramikrådets branschregler för våtrum och Första hjälpen med hjärt- och lungräddning ingår också.

Längan där byggutbildningen håller till är smyckad av elevarbeten som gör lokalen levande. När eleverna klarat av grunderna, och om det finns tid över mot slutet av kursen, får de i samråd med utbildarna göra ett eget projektarbete. Det kan vara stora arbeten i mosaik, ett eget designat våtutrymme eller ett arbete med motiv utskuret i linoleum. Här finns bland annat Hammarbys klubbmärke i stor skala och från väggen blickar Bob Marley ut över lokalen. Bamse i mosaik står lutad mot ett hörn. Annars är det mesta gjort för att byggas upp och rivas ner, byggas upp och rivas ner.

Hur är det då att vara utbildare på ett fängelse?
   –  Det är ett mycket annorlunda jobb, säger Hans-Peter som med sin erfarenhet brukar vara den som vägleder nyanställda utbildare.
        Precis som andra lärare får han möta sina elever i mycket som egentligen inte har med själva utbildningen att göra. I kvadrat kan man säga.
        Hans-Peters elever har misslyckats många gånger i livet. Han kommer in som utbildare i en situation där de vet att de har en chans att ändra det gamla livsmönstret.
        Rent generellt har ungefär 70 procent av de som sitter i fängelse missbruksproblem och lågt räknat har 25 procent adhd. Runt 90 procent har bara avslutad grundskola bakom sig. Många har aldrig varit på den vita arbetsmarknaden, utan jobbat svart eller försörjt sig som kriminell.
   –  Det är så mycket som kan störa och göra det svårt för killarna. Det är till exempel oerhört frustrerande för dem om det händer något på utsidan. De kan inte göra något åt det, inte ordna upp det. Då gäller det att kunna lyssna, säger Hans-Peter.
       Det kan han också.
   –  Eleverna får prata om allt, det finns inga restriktioner för det.

Arbetet kräver ett mycket stort tålamod.
   – Det är svårt att alltid ha gemensamma genomgångar med gruppen. Det händer att jag får gå igenom vissa moment flera gånger.
        Det kan bero på att någon mår dåligt eller bara har en dålig dag. Koncentrationssvårigheter och läs- och skrivsvårigheter är inte heller ovanligt. Eller så befinner sig någon på permission, har besök eller deltar i behandlingsprogram.
   – Men när eleverna väl har kommit in i utbildningen brukar de göra stora framsteg. Det händer jättemycket under de här månaderna, säger Hans-Peter.
        Hans-Peters arbete kräver också en hel del säkerhetstänk.
   – Våld kan ju vara ett sätt för killarna att lösa konflikter, därför får jag själv aldrig bli aggressiv, utmanande eller tappa humöret, eftersom det kan provocera.
   – Jag ska skapa lugn och stödja dem i deras ansträngning att ändra sitt beteende. Det fungerar inte att gå på någon för hårt och vara konfronterande. I den här lektionssalen skulle det vara en säkerhetsrisk att ha ett för auktoritärt sätt. Däremot är respekt A och O. Alla vet spelreglerna, och eleverna vill lyckas.
   – Oss utbildare brukar emellan brukar vi säga att på utbildningen ser vi inte brottet. Det ska inte spela någon roll vad man är dömd för. Här är det framtiden som räknas.

Det svåraste med arbetet tycker Hans-Peter ändå är den ständiga anspänningen, ett ständigt ”om” som på sätt och vis är frätande. Han bär alltid ett larm på sig, om något skulle hända. Han håller koll på knivar och verktyg och pejlar ständigt stämningen i lokalen. Samtidigt sprider han lugn omkring sig.
   – När dagen är slut kan jag dra en djup suck. Jobbet är inte fysiskt tröttande men tar mycket energi.
        Anspänningen gör att det inte går att vara yrkesutbildare på anstalt hela yrkeslivet, tror Hans-Peter. Även om det är väldigt meningsfullt och många gånger mycket roligt.
        Tror han på sina elever då?
   – Jag tror och hoppas naturligtvis på dem. Men jag måste tro lagom mycket, annars skulle jag nog gå sönder. Den största belöning jag kan få är när en före detta elev ringer till utbildningen och berättar att han fått jobb, att han fixat det. Det känns oerhört bra.