Entreprenörer, entreprenörskap, entreprenöriellt lärande. Den nya tidens mantra tränger sig på överallt. Men vad betyder det egentligen, och varför förs det fram så frenetiskt från våra politiker just nu?
I Norstedts uppslagsbok från 1999 (alltså tryckt innan entreprenörskap riktigt hade hunnit bli det mantra för politiker som det nu är), står:
”Entreprenad: Arbetsbeting av större omfattning, t.ex. uppförande av en byggnad.” och ”Entreprenör: Person el. företag som åtar sig entreprenad.”
När jag pratar med eldsjälar om att införa entreprenörskap och entreprenöriellt lärande i skolans värld så hävdar de ofta att jag har missuppfattat meningen med ordet. Ordet ska numera istället förstås som någon slags syntes av orden eldsjäl, engagerad och kreativ. Och nog för att många entreprenörer jag har mött under mina 25–30 år i byggbranschen har varit både eldsjälar, engagerade och kreativa. Men jag har också mött entreprenörer som inte varit eldsjälar eller särskilt engagerade eller kreativa när det gäller den sociala biten, utan det har som sagt ofta begränsat sig till den rent pekuniära delen.
Att vara engagerad, kreativ och eldsjäl är nämligen som jag ser det mer eller mindre det enda möjliga förhållningssättet om man vill lyckas med den här professionen! Jag upplever helt enkelt inte att vi lärare är entreprenörer i den traditionella meningen. Det här yrket söker man sig inte till för att tjäna grova pengar. För egen del tjänar jag till exempel cirka 5 000 kronor mindre än vad mina gamla arbetskamrater i byggbranschen gör.
Politikerna (både alliansen och de rödgröna) vill marknadsföra idén om att allt fler (framför allt av de nya generationerna som ska ut på arbetsmarknaden) ska vara egna företagare, entreprenörer, och inte glida genom livet i ett enkelt anställningsförhållande, den tiden ska vara förbi. Möjligtvis kan de få en anställning i ett bemanningsföretag, men då till villkor som gör att det framstår som bättre att bli egen företagare. Ur detta kommer behovet av att putsa upp och ge ordet entreprenör en ny lyster. Och genom att koppla ihop det med egenskaper som utmärker framgångsrik pedagogik så vill man få hjälp att marknadsföra ordet av intet ont anande lärare.
Frågan är bara om vi verkligen ska ställa upp på det. För min egen del tänker jag nog fortsätta att hålla isär begreppen: Pengar gör jag som entreprenör, och försöka vara en engagerad eldsjäl det vill jag vara med mina elever, på samma sätt som jag upplever att de flesta av mina lärarkolleger är det.
Skriv ut
