Samarbete lyfter skolan

Från Uttryck 2013-09-06 16:26

Foto: Magnum photos/IBL

Hela skolan vinner på att de estetiska ämnena arbetar ämnesövergripande, anser forskare vi talat med.
– Egentligen är vi skyldiga att ämnesintegrera. Forskning visar att det gynnar elevernas lärande bäst, säger Eva Jacquet, utvecklingspedagog och lärarutbildare.

Den främsta vinsten med ämnesintegrering är att det skapar sammanhang och mening för eleverna, betonar Eva Jacquet, utvecklingspedagog i Botkyrka, lärarutbildare och doktorand vid Åbo universitet. Eva Jacquet har stor erfarenhet av att integrera estetiska ämnen i undervisningen och tycker att det finns ett stort värde i att estetlärare arbetar ämnesövergripande.

De olika modaliteterna har olika fördelar och möjligheter att gestalta olika typer av kunskap, påpekar hon. Vill man beskriva något spatialt, rumsligt, så är det till exempel naturligt att använda bilden. Vill man skapa en stämning så är musiken överlägsen. Musik kan också vara betydelsebärande. Drama är en hybrid mellan talat och skrivet språk, där man tillför semiotiska resurser som blickar och gester.

Slöjden, som är ett väldigt konkret uttryck, kan gestalta abstrakta ämnen. En slöjdlärarkollega till Eva Jacquet brukade säga att det är först i slöjden som eleverna förstår matematik – millimetrar, rektanglar och kvadrater.

– Om eleverna ska förstå ska man helst gå från det konkreta till det abstrakta. Men i skolans värld gör man oftare tvärtom, säger hon.

Men det är inte bara de teoretiska ämnena som har nytta av de estetiska, utan också tvärtom, påpekar hon. Genom att integrera teoretiska ämnen kan man tillföra innehåll, sammanhang och vidga det estetiska ämnet. Ett exempel är när hennes elever skulle redovisa ett tema genom radioprogram. Några av dem tog upp ätstörningar och kom då in på kroppen, mode, medietryck, relationer till föräldrarna.

– Så många ämnen kom in naturligt! Eleverna blev mer intresserade och det gav nyskapande kunskap, vilket gav ett lyssnarvärde för kamraterna. Det kan man bara göra om man utgår från verkligheten.

Temaarbete ställer större krav på läraren, som måste vara väldigt strukturerad. Man får inte lämna eleverna åt sig själva, utan måste ha superkoll. Ofta genomförs teman lite slarvigt i skolan, tycker Eva Jacquet.

– Att jobba ämnesintegrerat kräver en mer konstfull struktur än vanlig klassrumsundervisning.

Det största hindret för att samarbeta är schemat. Ämnesintegrering kräver både tid för att samplanera och att ämnena ligger i anslutning till varand­ra i schemat. Därför måste man helst få rektor med på tåget.

Det kräver också en del möda att sätta ihop fungerande elevgrupper och att stötta elever som inte förmår driva sitt eget lärande. Som lärare måste man regelbundet ha gemensamma lärarledda stationer och diskussioner som för kunskapsprocessen framåt.

En del lärare tycker att bedömningen blir svårare när eleverna arbetar i projekt. De tycker att det är svårt att bedöma olika redovisningsformer och att se vem som gjort vad. Eva Jacquet påpekar dock att det på ett sätt också är lättare i dag, när läraren kan filma elevernas redovisningar och eleverna själva kan dokumentera sina diskussioner i film eller på en chatt.

Risken att estetiska ämnen skulle komma in på sämre villkor i projektet än and­ra ämnen avfärdar hon, »Då har man inte tilltro till sitt eget ämne!« Alla ämnen är både redskap och har ett egenvärde, påpekar hon – se på svenskan som verkligen är ett redskap i andra ämnen.

Kanske kan man uppleva att ämnet blir en hjälpgumma om man bara blir tilldelad en uppgift, som att göra rektanglar i slöjden. Det undviker man om man är med och planerar från början, menar hon.

Foto: Raymond Depardon/Magnum Photos/IBLEtt av skolans stora problem är den skarpa boskillnaden mellan estetiska och icke-estetiska ämnen, anser Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. De estetiska ämnena nedvärderas ofta i skolan, eftersom vi lever i en rationell kultur där man är van vid att tänka bort det estetiska skapandet. Men på en principiell nivå har all verksamhet estetiska dimensioner, hävdar han och hänvisar till pedagogen John Dewey, som ansåg att all kunskap i grunden är estetisk.

– Det estetiska är en ofrånkomlig aspekt av vår kunskap. I många situationer utanför skolan är det de estetiska och skapande förmågorna som efterfrågas.

De estetiska ämnena tillför dimensioner som inte är lika framträdande i andra ämnen. Att förstå proportioner, mönster, hur man designar något i slöjd och uttrycker sig konstnärligt prövar också andra förmågor. Det är inte något man föds med, utan det måste man lära sig, betonar han.

De estetiska ämnen ger också sammanhang och förståelse, vilket gör eleverna intresserade.

– Det ligger i människans väsen att pröva och skapa. Om allt i skolan ska vara regisserat och klart på förhand så blir det väldigt fattigt. Då tror jag eleverna förlorar intresset.

Skolans uppdelning i ämnen bygger på en mycket föråldrad syn på kunskap, enligt Roger Säljö. Att stycka upp verkligheten i många små delar, som sedan ska sammanfogas till en helhet, fungerade möjligen för 200 år sedan. Då syftade utbildningen till att disciplinera människor och lära dem att reproducera kunskap.

– I dag krävs realkompetens, du förväntas kunna något. Du kan inte bara repetera utan måste analysera och kunna skapa något nytt.

När skolan ska kvalitetssäkra elevernas kunskaper, så fastnar man dock i det som är lätt att mäta. Internationella test som Pisa och Pirls mäter bara kunskaper som är gemensamma för alla. Han förstår att det kan vara frestande att välja det enkla och mätbara.

– Utbildningen ska också ge män­niskor möjlighet att skapa, och visa att de kan göra något av kunskaperna. Men det är svårare att pröva, så det faller bort.

Därför måste man samverka i skolan, betonar Roger Säljö. I synnerhet den digitala tekniken bryter alla gränser som tidigare funnits. Där arbetar man multimodalt, med språk, bild och design samtidigt. Det går inte skilja på att göra en bild från att säga något om den. Det bäddar för att arbeta ämnesövergripande.

– Inget är inte längre en mans eller kvinnas hemmaplan.

Ofta talar politiker i dag om att man måste utbilda eleverna för framtida yrken. Men vi vet inget om framtiden, påpekar Roger Säljö. Om man vill ge unga människor en hållbar bildning och breda kunskaper så måste man ta de estetiska ämnena på allvar.

– De ämnena innehåller i sig komponenter som är väldigt viktiga för både skolan och samhället. Det är dumt att ta bort dem – även om man bara har snöda ekonomiska intressen.

Brukar du samarbeta med lärare i teoretiska ämnen?
 

Agnes Larsson, bildlärare 7­–9 på Spånga grundskola, Stockholm:

– Nej, jag har inte jobbat så länge, så det är svårt. Men jag vill göra det. Då skulle man kunna spara tid och få med så många mål som möjligt i ett moment. Jag tänker mycket på det, till exempel när vi gjorde affischer så skulle vi kunnat jobba tillsammans med SO om propaganda.

Det känns som om de flesta kollegor är positiva till ämnesintegrering när man pratar med dem, men det är enklare i stunden att köra som vanligt. Jag tror också att man behöver gemensam planeringstid avsatt för samarbete. Det ska vi få i höst, i Stockholms stads satsning Prio-projektet.

Jag tror att vissa lärare kan se bild som bara ett illustrationsämne. Men om man samarbetar får man mer insyn i varandras ämnen.

 

Hugo Larsson, slöjdlärare 2–5 på Nyarpsskolan, Bankeryd:

– Ja, det gör jag. Jag jobbar mitt 23:e år som lärare och försöker vara med lite varstans, till exempel matte-slöjd och slöjd, fysik och matte. Det är viktigt att integrera slöjden så den inte faller i glömska. Eleverna möter mindre och mindre slöjd i hemmet. Jag brukar säga till eleverna att matte och slöjd ligger väldigt nära.

Det tar inte tid från slöjden, för det är ju slöjd, integrerad slöjd. Du får både mattetid och slöjdtid, så du förlorar inget. Du får två vuxna som känner barnen och arbetar med sina respektive ämnen, och man kan dela upp klassen i grupper.

Det är viktigt för oss som har estet­ämnen att visa att de är lika viktiga som andra ämnen, annars gräver vi vår egen grav. Det här är ett jättebra sätt att visa det.

 

Linda Carlberg, musiklärare 1–6 på Gröna Dalens skola, Bålsta:

– Nej. Som det är nu så finns det för lite tid till samarbete. Men jag skulle absolut vilja det. Det skulle nog ge lust, lek och skratt hos oss lärare.

Som musiklärare blir det mycket ensamjobb. Jag längtar efter att arbeta med andra och att få använda musiken på ett annat sätt, som ett verktyg inom till exempel matematik eller SO-ämnen. Då skulle jag känna att jag själv fick utvecklas tillsammans med barnen. Jag tror att man får en skjuts om man får se sitt ämne utifrån.

Men det krävs lite mod av lärare att gå utanför sin roll och bli en forskare tillsammans med eleverna. Vi musiklärare är ju mer skolade på samspel och att använda våra kroppar och röster. Det kanske är läskigare för andra lärare att våga.

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter