Demokratin kräver lekande människor

Från Uttryck 2013-06-12 13:39

Illustration: Michel Ducourneau

I mars månad i år var jag inbjuden till Lillholmsskolan i Skärholmen för att tala om skolan. Den som bjudit in mig var bildläraren Sten Canevall, och det var också han som tog emot mig när jag kom fram till skolan i god tid. Vi satt en god stund i bildsalen där han och en kollega till honom, en svensklärare, berättade om sitt arbete.

Plötsligt knackade det på dörren, och en 13-årig flicka kom in. Hon hette Ranya och hade tillbringat sina åtta första år i Bagdad. Nu bor hon i Vårby och talar perfekt svenska. Hon vill arbeta med sina lerskulpturer, och det får hon gärna. Men det blir inte så mycket arbete, för vi börjar prata med varandra. Hon utropar plötsligt att jag är »cool«, och jag känner mig omåttligt smickrad. Och vi talar lite om arabiska där jag aldrig hunnit längre än till nybörjarstadiet. Vi upptäcker att vi båda är intresserade av Carl von Linné som hon har skrivit en uppsats om.

Det är ingen tvekan om att bildsalen spelar en viktig roll i Ranyas skolarbete. Där känner hon sig hemma, och där kan hon både materialisera och utveckla sin fantasi. Bildsalen blir som ett nav i utvecklingen av hennes kunskaper.

Bild är i dag inte bara teckning utan också skulptur, foto, film – ja, medierna knyts samman, och en brygga slås mellan bild och ljud och därmed också mellan bild, ord och ton. När samarbetet med andra ämnen är intensivt kan bildämnet knytas samman med andra kunskapsområden på ett självklart sätt. På Lillholmsskolan sker det i form av projekt som utmynnat i en imponerande rad små böcker och utställningar. Nationalmuseum har blivit en viktig samarbetspartner, och nu tänker man sig till London också med sina projekt.

Erfarenheterna från Lillholmskolan räcker egentligen för att visa att de estetiska ämnena är viktiga i skolan. Barn och unga lever i dag i en värld som översvämmas av bilder och toner. Det är svindlande skillnad mellan de bilder som fanns när jag var ung och i dag. I dag är det nästan gripande att bläddra i gamla tidningslägg från 1960-talet. Bilderna då var små och få och prickiga av ett grovt raster. TV hade just slagit igenom i Sverige, men det fanns fram till slutet av årtiondet bara en kanal och dess sändningstid var begränsad. Musiken var viktig då som alltid, men den var inte allestädes närvarande som i dag. De smarta telefonerna tillhörde en avlägsen framtid.

I dag krävs det en uppövad förmåga att kunna tolka och bedöma såväl bild som ljud. Sten Canevall har tillsammans med Hans Norkvist gett ut en bok som heter Fantasifabriken med underrubriken Berätta med ord, bild och ljud. Norkvist är också lärare i Skärholmen, närmare bestämt vid Bredängsskolan. Deras bok är en lovsång till fantasin, »alltings ursprung«, och en vidräkning med en skola som alltför ofta stannar kvar i en instängd textvärld där elevernas främsta uppgift är att reproducera kunskaper som ska redovisas i ständigt återkommande prov. I en sådan skola har fantasin ingen plats, och där utnyttjas inte den erfarenhetsvärld som varje elev lever i utanför skolan.

Det är ett sorgligt faktum att utvecklingen under senare år gått i riktning mot en passiviserande pluggskola där synen på kunskaper är strikt och instängt instrumentell. Kunskaper har bara värde i förhållande till framtida yrkesliv och samhällets ekonomiska intresse av en lämpligt utbildad befolkning. Det är i sig inget ont i dessa mål om de kompletteras med andra, som att kunskaper ger människor ett rikare liv och att de betyder mycket för att befästa och utveckla demokratin. Dessa mål talas det tyst om, men det värsta är att så många makthavare tror att yrkesutbildningens mål kan nås genom att man accentuerar vissa ämnen som uppfattas som särskilt viktiga, närmare bestämt matematik, engelska och svenska. Visst är detta viktiga ämnen, men de behöver stöd av andra, och här kan de estetiska ämnena framhållas.

Den lekfullhet som Norkvist och Canevall talar om i sin bok får allt svårare i en skola där allvaret särskilt betonas. »Matematik är svårt«, trumpetar allvarets representanter. Sådant tal stimulerar knappast intresset. Men framsteg i matte är inte minst en frukt av fantasin; och fantasin är alltid lekfull. Språk är inte bara gränser utan också möjligheter, och det upptäcker man bara med fantasins hjälp. Att leka med siffror, ord, bilder, toner får en människa att växa. Leken är all kunskaps början, det ser man när man studerar det lilla barnet. Så förblir det livet igenom. Forskare och konstnärer leker alltid. Lekinslag som stimulerar fantasin borde finnas i alla verksamheter och därmed i skolan.

Skolpolitikens allvarsmän låter de estetiska ämnena finnas kvar i grundskolan på nåder. De fasas däremot ut på gymnasierna. Det är häpnadsväckande oklokt.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter