Hantverk med knutna nävar

Från Uttryck 2012-10-02 10:05

Foto Robin Prime

Craftivism, Do It Yourself, fröbombning, garngraffiti, guerilla gardening, kravallslöjd, städgraffiti, syntjunta … en rik flora av uttryck för eget skapande har blommat upp under 2000-talet. Gemensamma nämnare är att göra något med egna händer – och att ha ett budskap med det.
Frida Arnqvist Engström, slöjdskribent och föreläsare, har länge följt den här utvecklingen, som startade i USA i början av 2000-talet. Nya sätt att göra, skapa, tillsammans, uppstod, man träffades på stickcaféer och stickade som man ville, det behövde inte bli »fint«. De första garngraffiti-taggarna dök upp och spred sig snabbt över klotet, mycket tack vare nätet.

– Stickningen skakade av sig töntigheten, säger hon.

Förra hösten hörde jag henne föreläsa på temat »Kan slöjd förändra världen?«, på konferensen Slöjd i norr i Umeå. Nu ses vi, i ett rekordregnigt sommarstockholm, på det Djurgården som för året dignar av slöjdutställningar i samband med Hemslöjdens hundraårsjubileum.

– Under Hemslöjdens firande har det visat sig att slöjden är en kraft att räkna med! Men jag tror att ju mer man kan sätta ord på den, koppla ihop teori och praktik, desto tydligare och mer uppdaterad blir den, och får fäste hos gemene man. Många tror fortfarande att slöjd är något mossigt.

Kan slöjd förändra världen?

– Jag tror verkligen att det egna skapandet kan göra skillnad – på individnivå och även i samhället i stort, och jag vill gärna se en förändring vad gäller resurser och tänkesätt, säger hon.

Hon menar att den slöjdboom vi upplever har flera skäl: Dels att det är något genuint i att skapa själv, som lockar allt fler, dels att många känner – och att det reellt finns – ett ökat behov av att ändra våra konsumtionsmönster och att vi blir mer kräsna som konsumenter. Många väljer att hellre skaffa färre saker av högre kvalitet än fler billiga, mindre hållbara.

– Vi lever i en spännande tid, som slöjden passar i. Det är ett paradigmskifte – att vi gör själva! Och jag vill hävda att slöjdens goda fäste här i Sverige till stor del beror på skolslöjden.

Tilltron till den egna förmågan och det kreativa självförtroende ökar. Hon tar upp en relativt färsk marknadsundersökning, där hela 68 procent av svenskarna ansåg sig vara kreativa. Den höga andelen hade vi knappast fått för bara några decennier sedan – om frågan ens ställdes.

Frida Arnqvist Engström växlar hela tiden mellan att prata om varför det konkreta slöjdandet, görandet, i sig är bra för människor, och att tala om det generella, politiska, budskapet. Görandet både för sin egen skull, för att vi ska må bra som individer, och som ett sätt att sprida sitt budskap och förändra världen – eller i alla fall göra den lite, lite bättre.

Städgraffiti. Konstnären Paul Moose Curtis var en av de första inom genre, som går ut på att skapa bilder genom att ta bort smuts, med borste och vatten, eller högtrycksspruta. Foto Tee ChandleerBegreppet craftivism – craft, hantverk, plus activism – myntades av den amerikanska sociologen Betsy Greer i början av 2000-talet. Det står för handarbete, slöjd, kopplat till det offentliga samtalet. Karaktäristiskt för det globala begreppet är att det aktivistiska och samhällskritiska dominerar över själva hantverket.

Den här infallsvinkeln kan inspirera och vara användbar även i skolan, tror Frida Arnqvist Engström.

– Det finns ett engelskt gäng, Craftivist Collective. Deras signatur är »mini protest banners«. Det är rektangulära tyglappar, cirka tio gånger fem centimeter, som de broderar ett budskap på – om en dagsaktuell händelse eller något de vill protestera mot eller påverka. Sedan sätter upp de upp lapparna, med hjälp av plastband i varje hörn, på stängsel eller lyktstolpar.

Hon menar att det är möjligt att använda slöjd och hantverk på ett mer samhällskritiskt eller samhällsreflekterande sätt, utan att för den delen pådyvla någon elev att ta politisk ställning.

– Tänk om man fick brodera veckans nyhet i skolan: »Vilken nyhet har drabbat dig i veckan? Brodera den!«

Vinsten med att exempelvis brodera är, menar hon, att uttrycket blir ett annat, mycket tydligare. När man skriver något på en dator eller iphone kan man häva ur sig hur många ord som helst utan att reflektera närmare över dem.

– Ord är jätteviktiga; att lära sig att formulera sig slagkraftigt – vad är det jag får plats med och har tid med? Det är ännu färre tecken än på Twitter, där man har 140 stycken.

Sedan kan man givetvis inte uppmuntra elever att sätta upp liknande budskap var som helst – det är inte lagligt. Men man kanske kan anslå en vägg på skolan till veckans, eller månadens, broderade nyhet?

Hon ser en samhällsnytta i att införa mer av kommunikation i görandet. Traditionellt har det inte alltid ingått.

Garngraffiti, broderi och återbruk har kanske mest gemensamt med den traditionella kärnan i slöjdämnet, men även andra uttryck är användbara i skolan.

Städgraffiti, eller kanske mer rättvisande på engelska, »Reverse graffiti«, är en sådan variant, som knappast går att placera i något ämnesfack. Det går ut på att skapa bilder på hårt smutsade ytor som betongväggar, genom att ta bort smutsen med hjälp av vatten och borstar, eller högtrycksspruta. De rena ytorna blir motivet! Paul Moose Curtis är en av de ledande i genren.

Frida Arnqvist Engström besöker ibland skolor för att föreläsa och inspirera både lärare och elever. Vid ett sådant besök pratade hon med elever i årskurs 5–6, för att inspirera till egna projekt.

En kille, adopterad från ett utomeuropeiskt land, berättade för henne att han inte gillade Sverigedemokraterna. »Tror du jag kan göra deras logga på skolgården, med ett kryss över – i städgraffiti?«

Hon tycker att exemplet knyter an till både samhällskunskap och ett miljöperspektiv, »allt hänger ihop«.

– Jag tror att sådana här infallsvinklar kommer in i skolan genom att göra görandet självklart. Varför inte använda sig av de här metoderna i alla ämnen?

Hon hoppas att elever ska få hjälp på traven att hitta sina egna uttryckssätt. Hon fastnade själv bland annat för broderi, när hon som åttaåring lärde sig att brodera korsstygn av sin mormor.

– Det var ganska banala motiv, skulle jag kanske tycka nu – tomtar och sådant – men att brodera tillsammans skapade ett särskilt band mellan oss. Och jag broderar fortfarande.

Don´t blow it. Brittiska Craftivist Collective broderar bland annat näsdukar med budskap, och ger till sina parlamentsledamöter (MP:s), för att de inte ska glömma vad de har lovat …

FRIDA ARNQVIST ENGSTRÖM är fil mag i konstvetenskap, journalist, föreläsare och bloggare - i första hand om slöjd, i vid mening. Hon har bland annat varit reporter på tidningen Hemslöjden och initiativtagare till slöjdsajten Zickermans värld. Hon driver tidningen Hemstilat och bloggen www.kurbits.nu

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter