Hon är sig precis lik. De höga kindknotorna, den milda men nyfikna blicken, byxorna och utanpåskjortan, de lugna gesterna, de lätt skorrande r:en. Och jag minns henne där hon stod i klassrummet i Skanstulls gymnasium och, med vänster hand, skrev de vackra, fascinerande, men ack så svåra att lära sig, kinesiska skrivtecknen på svarta tavlan.
Mest kommenterat