Dags att undervisa begripligt

Från Specialpedagogik 2015-02-15 21:52

Reglerna om extra anpassningar innebär rätt och slätt att lärarna måste göra sin undervisning begriplig, anser rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Bild: Jens Magnusson.Uppdelningen i extra anpassningar och särskilt stöd är inte bara en fråga om nya formuleringar, anser Wern Palmius och Lennart Rådbrink, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

– Det här kan bli en stor förändring. Den pekar på lärarens skyldighet att undervisa så att eleverna förstår, säger Wern Palmius.

Det går inte längre att framåt terminsslutet ”vifta med F-varningar” och inte heller att skjuta över ansvaret för vissa barn till en speciallärare, menar han.

– Det är inte rimligt att uppemot hälften av eleverna i en klass är ”särskilda”. Då måste jag som lärare ändra min undervisning och flytta mig dit där eleverna är.

För rektorn innebär de nya reglerna en skyldighet att lägga sig i undervisningen, eller åtminstone ta reda på att den är begriplig.

– Rektorn har nu fått ett verktyg för att diskutera pedagogik, säger Wern Palmius, och tillägger att det även blir specialpedagogernas uppgift att ta reda på om undervisningen bedrivs på ett sätt så att alla elever kan ta till sig den.

Den nya lagstiftningen handlar helt enkelt om att göra undervisningen tillgänglig. På så sätt är den förebyggande och borde leda till att färre elever behöver särskilt stöd, resonerar Lennart Rådbrink.

En avsikt med lagändringen var just att antalet åtgärdsprogram ska minska, och så bör det bli, anser de båda rådgivarna. Mycket av det som tidigare skrevs in i åtgärdsprogram hamnar i dag under extra anpassningar. Men även anpassningar måste dokumenteras, påpekar de (se artikel intill). När det eventuellt blir dags att göra en utredning om elevens stödbehov är det viktigt att utgå från vilka extra anpassningar som har gjorts.

De flesta extra anpassningarna är gratis, bedömer rådgivarna.

– De kostar möjligen en ny vana. Exempelvis behöver läraren göra det till en vana att skriva ut anteckningarna från den interaktiva tavlan och ge dem till elever som har svårt att båda lyssna och anteckna samtidigt, säger Wern Palmius.

 

De båda rådgivarna tillägger att insatserna är lika många och varierande som funktionsnedsättningarna. En elev med synnedsättning eller förvärvad hjärnskada behöver något annat än en elev med Aspergers syndrom. De påpekar också att det ofta finns skäl att göra ett åtgärdsprogram för elever med en funktionsnedsättning, och alltså inte låta stödet stanna vid extra anpassningar.

– Det som står i ett åtgärdsprogram är rättsskyddat på ett annat sätt än de extra anpassningarna. Om det står i åtgärdsprogrammet att en elev ska ha hörslinga, kan lärarna helt enkelt inte låta bli att använda den, säger Lennart Rådbrink.

Ja, hur är det egentligen med de rättsliga frågorna? Var kommer vi att få se en prövning av vad extra anpassningar innebär? Det går inte att överklaga extra anpassningar. Däremot kan man få en vägledning genom framtida domar i Skolväsendets överklagandenämnd. När en rektor beslutar att en elev inte behöver ett åtgärdsprogram, betyder det i praktiken att de extra anpassningarna räcker. Om en förälder överklagar beslutet måste rektorn visa för nämnden vilka anpassningar som har gjorts. Andra sätt att komma åt frågan om vad extra anpassningar ska innehålla, är genom individärenden i Skolinspektionen, enligt Wern Palmius.

– Men den egentliga kontrollen av extra anpassningar sker vid betygssättningen. Om en elev får F, då har helt enkelt anpassningarna inte fungerat, och då borde det ha gjorts ett åtgärdsprogram.

De framhåller också att den nya diskrimineringslagstiftningen borde gå att använda vid brist på extra anpassningar. Från och med 1 januari i år klassas bristande tillgänglighet som diskriminering. Med SPSM:s resonemang skulle den elev som inte ges möjlighet att hänga med i undervisningen vara utsatt för diskriminering.

I Skolverkets allmänna råd om extra anpassningar nämns inte bedömning och provsituationer (se artikel intill). Det är olyckligt, anser Wern Palmius och Lennart Rådbrink. Enligt dem är det självklart att anpassningar även bör ske vid prov. De varnar för att låta de snävare reglerna för nationella prov smitta av sig på alla sorters prov.

 

Tidningen Specialpedagogik är med när rådgivarna håller en utbildning om den nya lagstiftningen för skolpersonal. De ger då exempel på anpassningar i vanliga provsituationer. Det handlar bland annat om möjlighet att ställa frågor under provet, förlängd provtid och rätt till alternativa verktyg.

– Om ni råkar i dispyt med någon, inklusive Skolinspektionen, för att ni låter eleverna få dessa anpassningar, så hänvisa till oss! säger Wern Palmius till åhörarna.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Extra anpassning

Självklart vill varje lärare göra kunskapen lättillgänglig för alla elever. Det är ju därför vi är där. Svårigheten är att vi har 25 individer som har olika förförståelse, olika intressen och olika inlärningssätt på en gång som förväntas lära sig i samma sak i samma takt i samma rum. Om nu detta skulle fungera hyffsat har vi även de inkluderade eleverna att undervisa samma sak samtidigt utan att de ska få känslan av att vara exkluderade. Alla de barn som har extra hinder för inlärning på traditionellt sätt. Som adhd, add, Asberger, autism, dyslexi, dubbeldyslexi, fick jag lära mig att det fanns i förra veckan. I många klasser finns också särskoleinskrivna elever som då läser efter en helt annan kursplan och ska bli bedömda efter denna. Plus alla de elever som har en tillfällig tuff hemsituation med nyskilda föräldrar, nya bonussyskon, eller vanlig tonårsproblematik. Eller kanske just nu helt enkelt inte trivs i sin klass. Plus att vi har ett helt nytt tänk med ny teknik, få läroböcker, ett konstant utbud av media i form av spel, chat och film på våra IPads och mobiler som är ständigt närvarande både på lektioner och på raster.
I detta surr ska vi också förmedla värdegrunden, få alla att känna sig lika mycket värda, bedöma och sätta betyg samt göra våra bedömningar transparenta för elever och föräldrar. Det är också viktigt att eleverna känner att de har inflytande över både form och innehåll, och helst skall allt kännas kul och meningsfullt hela tiden!
För mig börjar detta kännas som ett mission impossible och jag blir jättetrött när jag läser artiklar som denna där man förenklar problemen och ber lärare undervisa begripligt. Vad tror ni att vi kämpar med hela tiden? Att försöka förmedla innehållet så obegripligt som möjligt. Nej faktiskt inte, risken är att vi pga alla hänsynstagande, dvs alla ska hänga med i samma takt, har ett så långsamt tempo att de elever som är verkligt intresserade i varje ämne kommer att tröttna och inte fortsätta vara de inspiratörer som de skulle kunna vara om vi såg olikheterna som styrkor och lät alla vara olika duktiga i varje ämne och gav utrymme för alternativa inlärningssätt i mindre grupper. Och inte blandade ihop människovärde/ värdegrund och kunskapsnivå inom olika skolämnen.

Annons

Fler nyheter