Forskare tveksamma till datoryran

Från Specialpedagogik 2012-04-02 14:15

En dator till varje elev, lyder många skolors önskelista. Dålig prioritering, anser Mats Myrberg, professor i specialpedagogik. Han tycker att behoven ska styra och då är det viktigast att elever i behov av särskilt stöd får använda dator.

Foto: Eva Dalin

I tider av dålig skolekonomi måste man fråga sig hur resurserna används bäst. Och det är inte att köpa in datorer eller surfplattor i stora lass, anser Mats Myrberg, professor emeritus i specialpedagogik vid Stockholms universitet. Han hänvisar till så kallade effektstyrkor, som den internationellt kände utbildningsforskaren John Hattie från Nya Zeeland talar om. Effektstyrkor under 0,40 är inget att bry sig om, enligt Hattie. När tryckta läromedel ersätts med digitala läromedel uppnås en effektstyrka på 0,16 procent.

– I förhållande till de pengar man lägger ner på att köpa datorer är alltså vinsterna mycket måttliga, för att inte säga försumbara. Vad är viktigt att satsa pengar på? Min ståndpunkt, inspirerad av läsforskning under många år, är att vi ska satsa på lärarkompetens. Utan den är allt annat pengar i sjön, säger Mats Myrberg.

Däremot finns det dokumenterade positiva effekter av att använda datorbaserade specialpedagogiska program för elever i behov av särskilt stöd, enligt Mats Myrberg. Det handlar exempelvis om elever med dyslexi eller adhd, och om program som tränar arbetsminnet, avkodning och fonologisk förmåga.

Många lärare framhåller argumentet att elevernas motivation ökar med de digitala verktygen. Det är bra, säger Mats Myrberg, men han vill ändå höja ett varningens finger. Det gäller att göra något av denna ”motivationsplattform”. Myrberg hänvisar till den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotsky från början av förra sek-let, och vad han kallar utmaningszon. Det är en zon där man tvingas göra saker som kräver energi och är besvärliga. Vad händer med eleverna framför ett krävande datorprogram? De ”zappar sig ”nedåt i utmaningsskalan, samtidigt som eleverna med goda förutsättningar ”zappar sig” uppåt.

Men detta kan väl undvikas om läraren är en god handledare?

– Ja, då inträffar positiva saker. Läraren ska vara en pådrivare som ser till att behålla eleverna i utmaningszonen. Läraren är huvudpersonen inte datorn.

Mats Myrberg håller med om att de digitala lärverktygen har en inkluderande effekt så till vida att eleverna kan lösa uppgifter på olika sätt.

– Det är sunt att elever inte tvingas att göra samma sak. Men det jag varnar för är att ösa ut pengar på att skaffa läsplattor åt alla barn, summerar Mats Myrberg sin kritik.

 

Det var med denna kritik som professorn i specialpedagogik nyligen gick i polemik med Maria Stockhaus (m), som är ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Sollentuna kommun. Skolorna i Sollentuna blev kända när riksmedia rapporterade om hur datorer och surfplattor konkurrerar ut papper och penna i läs- och skrivinlärningen. Likt Snösätraskolan i Bandhagen (se sid 21) använder sig Sollentunaskolor av Arne Tragetons metod ”skriva sig till läsning”.

– Datorbaserade program stödjer sig ofta på lite vetenskap och mycket reklambudskap. Tyvärr måste jag placera Trageton i kategorin reklambudskap. Varken Trageton eller någon annan har publicerat vetenskapliga artiklar om att skriva sig till läsning, säger Mats Myrberg.

Hans dom över Sollentuna blir därför hård:

– Man spelar hasardspel med sjuåringar. Minimikravet som föräldrar och skattebetalare i Sollentuna bör ställa är en mycket noggrann uppföljning av vad som händer med eleverna.

Maria Stockhaus försäkrar att Sollentuna följer upp elevernas måluppfyllelse och resultat på nationella prov. Hon understryker också att införandet av Tragetons metod inte är något politiskt projekt.

– Pedagogerna har bestämt vilka metoder de vill använda för skriv- och läsinlärning.

Enligt Maria Stockhaus har lärarna sett att elever som i dag går i fyran och femman, och som har använt sig av metoden, skriver längre texter och har bättre läsförståelse än tidigare årskullar. Maria Stockhaus hänvisar även till besök som hon har gjort på andra skolor i Sverige, där man också anser att metoden har positiva effekter.

SCANPIX

– I Mats Myrbergs värld är resultaten inte publicerade på rätt ställen, men om jag får höra från många erfarna lärare att de ser stora positiva effekter, framför allt för dem som har det tuffast med finmotoriken, då har jag ingen anledning att ifrågasätta dem. Det finns också något som heter beprövad erfarenhet, säger Maria Stockhaus.

Papper och penna är inte borttagna ur undervisningen i de lägre årskurserna i Sollentuna, så som det har framställts i viss rapportering, framhåller Maria Stockhaus.

 

Ja, att sitta och forma ett S med penna är inte lätt, men ack så viktigt, anser Ulf Fredriksson. Han är docent i pedagogik vid Stockholms universitet och har forskat om läsning. Ett barn lär sig en bokstavs utseende och ljud, men också själva rörelsen som krävs för att skriva den. Ulf Fredriksson kallar det motoriskt minne eller procedurminne.

– Barnet hänger då upp kunskapen om bokstaven på fler saker, förklarar han.

Vi vet i dag för lite om hur läs- och skrivförmågan utvecklas av datoranvändning för att kunna säga när, och i vilka sammanhang, det är bra att ta hjälp av datorn i undervisningen, anser Ulf Fredriksson.

– Det vi med säkerhet kan säga är att det finns ett starkt samband mellan god läsförmåga och att läsa mycket böcker. Det är tveksamt om man kan få samma goda läsning på nätet, säger han.

Ulf Fredriksson var med och gjorde en svensk studie inom Pisa 2009, där man undersökte elevers förmåga att läsa på nätet. Den visade att de elever som använder datorn måttligt läser bättre på nätet än de elever som använder datorn mycket. Mätmetoderna kring digital läsning behöver utvecklas, betonar Ulf Fredriksson. Till exempel kan man inte utesluta att ovanstående resultat har påverkats av att datorn ibland blir en tillflykt för svaga läsare. En elev kanske inte är en svag läsare för att hon sitter mycket framför datorn, utan sitter framför datorn på grund av att hon är en svag läsare.

En annan tänkbar förklaring till att datoranvändning inte ger bättre digital läsförmåga är, enligt Ulf Fredriksson, att texterna på nätet ofta är korta och stimulerar till skumläsning. Det nya fenomenet att läsa hela böcker på läsplatta är ännu ett outforskat område.

Ulf Fredriksson understryker att digital läsning ingår i de färdigheter som en elev ska ha efter genomgången grundskola.

– Det handlar om att träna sig i att hitta saker, orientera sig på nätet och, inte minst, källkritik.

Skolan behöver lära eleverna att använda datorn på andra sätt än vad de gör på sin fritid, framhåller Ulf Fredriksson. Däremot håller han inte med om att skolan bör erbjuda datorundervisning åt alla med argumentet att vissa elever kanske inte har dator hemma.

– Enligt Pisa har nästan alla svenska barn tillgång till minst en dator hemma. Dagens klasskillnader handlar inte om huruvida du har en dator hemma, utan snarare om du har en bokhylla med böcker.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Akademikerna missar poängen

Jag tror ingen på allvar tror och tycker att vi ska ersätta våra duktiga lärare med datorer. Kritikerna till surfplattor och datorer i undervisningen skjuter ständigt bredvid målet. En duktig lärare ser barnens individuella behov och anpassar sig därefter. Att få ytterligare ett verktyg i sin arsenal är väl utmärkt? Vad dock alla verkar missa i debatten är barnens behov av att förberedas för en digitaliserad värld, där saker hänger samman och fungerar på ett annat sätt än vad den gör i den traditionella analoga världen. För oss som är födda före 1985 (s.k. digitala invandrare) kan det vara svårt att förstå den digitala världen - varför den har översatts till oss med metaforer som mappar, dokument och träd. Vi lämnar över en annan värld. Våra barn kommer att växa upp till en värld där digital kompetens inte är en framgångsfaktor, utan en hygienfaktor. Det duger inte att hänvisa till att alla har en dator hemma ändå, så vi behöver inte anpassa undervisningen. Precis som om digital kompetens är ett eget ämne som inte berör de andra. Jag har papper, pennor, Spotify och en spis hemma. Borde vi avskaffa Bild, musik och hemkunskap, kanske?

Annons

Fler nyheter