Rummet som den tredje pedagogen

Skolan måste innehålla rum som ger eleven utvecklingshopp. Böcker, bilder, teknisk apparatur och material som skapar den inspirerande miljö som utmanar eleven.

– Finns en förväntan om utveckling i detta rum? Har barnen tillgång till detta hopp, frågar Leif Strandberg och refererar till Vygotskijs teori om utvecklingszoner, den zon som befinner sig strax ovanför barnets nuvarande utvecklings- och kunskapsnivå.

Han menar att det är viktigt att uppmärksamma förskolors och skolors lokaler eftersom de i hög utsträckning påverkar barnens lärande. Även inom den pedagogiska filosofin från det italienska Reggio Emilia arbetar man medvetet med rummens funktioner och ser miljön som den tredje pedagogen. De två andra pedagogerna är lärarna samt barnen själva.

Rum bär på och förmedlar kunskaper, erfarenheter, känslor och förväntningar som talar till barnen och ungdomarna. Ett rum kan underlätta lärande. Ett annat rum kan försvåra lärande.

Skolans arkitektur är alltid påverkad av hur samhället ser på lärande. Med utgångspunkt i Vygotskijs teorier menar Leif Strandberg att skolans utformning bör betona tre typer av rum. Ett rum där lärarens berättelse står i fokus, ett rum för samarbete med kamrater och ett för elevens inre dialog.

– Ett podium med en kateder är en aspekt på hur kunskap förmedlas. Podiet kan ses som ett berättarrum, att läraren har något viktigt att berätta. Att den som vet något berättar för andra och där läraren hjälper eleven att fokusera på sitt arbete, säger han.

– Ibland skaffar sig tyvärr inte läraren detta utrymme i skolan. Vill man kalla detta för katederundervisning, så visst gör det. Men aspekten av läraren som berättare kommer i skymundan i dagens så kallade katederdebatt.

Leif menar att läraren behöver skapa en scen för sitt berättande. Då kan det vara under en björk på skolgården, eller i trapphuset likaväl som från en kateder. Men eleven ska känna inspiration av den vuxnes kunskap.

En annan aspekt på lärande handlar om att kompisar bidrar med kunskaper till varandra. Barn som befinner sig på olika utvecklingsnivåer berikar varandra på olika sätt.

– Den allra viktigaste uppgiften för rum är att skapa mänskliga möten, att det finns tillgång till andra människor, säger Leif Strandberg.

Målet är att lärarens berättelse ger en upplevelse och ett fokus som i sin tur kan ge en kick som fördjupas genom samarbetet med kamraterna. Vygotskij benämner det tredje rummet för ”inner speech” – inre prat. Han menar att det behövs ett särskilt rum även för inre prat.

Ett rum för enskilt tankearbete är en verkstad där jag arbetar och tänker med och för mig själv. Där jag som elev har chans att själv ta kunskaperna till mig.

När Leif frågat elever om var de har sitt rum för inre prat varierar svaren. Några säger att det finns i det egna rummet hemma, medan andra säger skolbiblioteket. Han påpekar dock att skolan alltid bör se till att det finns bra rum för egna tankar och samtal. Inte minst för alla de elever som inte känner detta lugn i hemmiljön.

Därinne kan eleven prova de nya orden som läraren presenterat och som använts i samtalen med kamraterna. Betydelsebärande ord som behöver bli ens egna. För, som Leif Strandberg säger, att imitera ett ord är inte svårt, men att förstå det är något helt annat. En process som tar olika lång tid för olika barn.

– Många barn kan behöva handfasta instruktioner för att nå det inre samtalet och en vuxen som hjälper till att lägga upp materialet eleven arbetat med, sortera och titta på det. Granska inte bara en gång, utan flera gånger. Lägg det som eleven själv är nöjd med i ett hörn av bänken och det som inte blev så bra i ett annat hörn. Att sedan stödja barnet att ta pennan och kommentera materialet. Om barnet inte får det stöd som krävs skapar det ofta koncentrationssvårigheter i skolarbetet