Nya speciallärare redo att arbeta nära eleverna

Efter en lång sommarledighet träffas Anna Åkerlund Hjorth och Maria Stark vid Lärarhögskolans gamla lokaler intill Rålambshovsparken i Stockholm. De börjar genast prata engagerat med varandra. Först om en bok kring Reggio Emilia och sedan om andra skolfrågor med betoning på läsinlärning.

– Intensiv lästräning ger bättre resultat än att kanske en dag i veckan gå till speciallärare. Att ha bestämda tider med speciallärare kan också vara sårbart. Rätt vad det är kanske tre måndagar i rad gått bort för en elev, säger Anna Åkerlund Hjorth.

– Här är det en avvägning mellan struktur och flexibilitet. Mycket av vårt jobb kommer att handla om att ha nära dialog med lärarna, tillägger Maria Stark.

Båda är nu utbildade speciallärare. De läste tre år på halvfart och blev klara till sommaren. Det har varit ett bra upplägg att läsa på halvfart. Samtidigt har det varit stressigt.

– Lärarjobbets dilemma är ju att man aldrig bli färdig så man har ju tagit med en del av lärarjobbet till den andra halvtiden med studier. Men det har varit bra att ha kvar en fot i verkligheten, säger Anna Åkerlund Hjorth, som arbetat som klasslärare i Gne-sta utanför Södertälje.

Maria Stark har arbetat halvtid som speciallärare på Lidingö under utbildningstiden.

– Genom att gå tre år så finns mer tid för reflektion av de moment vi gått igenom. Jag skulle inte vilja ha forcerat mer, säger hon.

Speciallärarutbildningen återinfördes år 2008 och finns på nio lärosäten. Men det har varit svårt att fylla platserna. En undersökning av Lärarnas tidning visar till exempel att 220 av 405 platser var tomma förra året.

– Det kanske ligger kvar lite att man hellre ska utbilda sig till specialpedagog, spekulerar Anna Åkerlund Hjorth.

– Samtidigt är det en tuff utbildning att bli speciallärare och det är höga behörighetskrav, säger Maria Stark.

En orsak till att inte fler väljer att vidareutbilda sig är att det inte automatiskt ger högre lön, menar de.

– Ett sätt att få upp lönen rejält är nog att byta skola eller söka till en skola där man är i stort behov av att rekrytera en speciallärare, säger Anna Åkerlund Hjorth.

Inriktningen matematik har lockat färre lärare än inriktningen mot svenska.

– Egentligen behöver vi både svenska och matematik. Många elever som har problem i svenska kan också ha problem med matte. Att inte fler söker matematikinriktning kan nog ha att göra med att fler lärare har behörigheten i svenska, säger Maria Stark.

Anna Åkerlund Hjorth kommer att fortsätta sin tjänst som klasslärare i fyran på halvtid samtidigt som hon får ett nytt uppdrag som speciallärare på halvtid.

– För mig känns det som en optimal fördelning.

Maria Stark kommer att arbeta heltid som speciallärare. Hon är sedan tidigare både utbildad förskollärare och grundskollärare.

– Hittills har jag arbetat som outbildad speciallärare. Men nu träder jag in på riktigt i min befattning.

– Att Maria haft erfarenhet som speciallärare har varit berikande för oss andra i utbildningen, inflikar Anna.

– Jo, det är inte alltid som teori och praktik går hand i hand. Till exempel det här med inkludering. Det har påbörjats ute i skolorna men kanske inte i den omfattning som lärarutbildningen vill. I stort kan man säga att vår utbildning haft ett inkluderade perspektiv.

Barn lär tillsammans med andra men i vissa fall kan en till en undervisning vara det bästa, till exempel vid lästräning, förklarar Maria Stark och hämtar en filt att värma sig med när vindarna ökar i styrka på uteplatsen vid Lärarhögskolan.

Anna Åkerlund Hjorth talar om bedömning som ett viktigt moment. Inte minst nu när de den här hösten kommit ut som speciallärare till en skola med ny läroplan och nytt betygssystem.

Det är också tydligare krav, till exempel med nationella prov redan i trean. Det är viktigt att använda proven på rätt sätt. Att inte bara pricka av rätt och fel utan att gå igenom varför eleven svarat fel på vissa frågor, vad som ligger bakom.

Maria Stark oroas av en utveckling där ”alla i en klass ska nå samma mål på samma tid”.

– Ett barn som läser knaggligt i ettan kanske gör en raketfart senare och den som var jättesnabb i början kanske planar ut. Det blir sådan stress kring de här nya målen.

Att komma tillbaka med ny kompetens till sin tidigare arbetsplats har både för- och nackdelar, menar Maria Stark.

– På ett sätt kanske man skulle byta skola för att kliva in som ett oskrivet blad i en ny roll. Men jag känner ändå att jag vill till min skola. Den är en bra skola och jag trivs där.

Anna Åkerlund Hjorth betonar att hon vill använda specialpedagogiken som klasslärare.

– Nu har jag fått upp ögonen mer för elevernas läsförståelse. Den kunskapen vill jag använda dels som klasslärare och dels som speciallärare. Det får inte heller bli så att specialpedagoger och speciallärare är något för sig. Vi är också lärare som vill att det ska bli så bra som möjligt för alla elever.

Just rollerna som speciallärare och specialpedagog är något som ute i skolorna kan flyta in i varandra. Det har Anna Åkerlund Hjorth tänkt på när hon till exempel sett platsannonser.

– Det står ofta speciallärare snedstreck specialpedagog. Jag gick och väntade på att speciallärarutbildningen skulle starta för jag vill väldigt gärna jobba nära elever och inte först och främst vara handledare till kollegor.

– Samtidigt kommer vi att få handledarroller i och med frågor om inkludering i klassrummen till exempel. Vi har haft moment och övningar kring avancerade samtal med lärarkollegor i utbildningen och det var bra. Men främst är det läs- och skrivinlärning som vi specialiserat oss på, tillägger Maria Stark.

Moment som de tycker varit extra givande i speciallärarprogrammet är läs- och skrivinlärning med praktiska uppgifter.

– Vi fick parvis gå ut på skolor och titta på språkutveckling. Det uppskattade jag, säger Anna Åkerlund Hjort.

Områden som de skulle vilja lärt sig mer om är tester som görs med elever som fonolek, ordlek och DLS (Läs- och skrivdiagnos).

– Det förväntas vi kunna när vi kommer ut och det tycker jag vi borde fått mer undervisning i, berättar Maria Stark.

Frågeställningar kring diagnoser, som till exempel adhd och dyslexi, skulle de också velat haft mer tid till.

– Här finns det mycket att resonera kring. Till exempel om det är känsligt att föreslå dyslexiutredning för någon som kanske sedan inte får den diagnosen. Sen har vi problemet med elever som först högt upp i åren får vetskap om att de har dyslexi och att den diagnosen kanske skulle underlättat för dem tidigare under skoltiden.

När det gäller att definiera den viktigaste uppgiften som speciallärare är Maria Stark och Anna Åkerlund Hjorth inne på samma spår. Även om man jobbar med svenska, matematik eller andra ämnen så handlar det om att arbeta med elevernas självkänsla och motivation.

– Tappar eleverna det så spelar det ingen roll vad man sätter in för åtgärder, säger Maria Stark.

– Därför är det viktigt att gå in med pedagogiskt stöd och tekniska hjälpmedel. Alla ska ha samma chans att ta till sig kunskap, säger Anna Åkerlund Hjorth.