Nycirkus spelar stor roll i Dormsjö

Inne i den stora samlingssalen finns bara delar av rekvisitan och scenografin kvar. Men för bara ett par dagar sedan var det här stor final på årets cirkusprojekt. I år var temat Pirater och föreställningen spelades inför en publik på ett par hundra åskådare.
        Alla platser var fullsatta, spänningen var på topp, eleverna var nervösa men allt gick som det var tänkt och applåderna smattrade, och nöjda elever och lärare kände att de ännu en gång rott ett cirkusprojekt i hamn.
        Jag strosar runt på scenen med Joel Lindh, clown och ett av de drivande nycirkusproffsen som skolan tagit hjälp av. Han börjar bli något av en veteran här efter att under tre år hjälpt skolan att få till cirkusföreställningarna. Han arbetar även för ”Clowner utan gränser”, som reser runt till krishärdar i världen. Målsättningen är att ge framför allt barn i konfliktområden en chans att leva och inte bara överleva – om så bara för en stund. En clown är alltid välkommen och kan locka barn och vuxna att skratta och vara glada för en liten stund och koppla bort de vardagliga problemen, konflikter och umbäranden.
        Daniel, elva år, kommer in i samlingssalen. Han upptäcker att Joel är på skolan. Han har inte träffat honom sedan föreställningen. Daniel utbrister i ett stort glädjetjut och i hans ansikte syns ren lycka, han rusar fram till Joel och slänger sig upp i hans famn.
        Daniel är genast med på att visa sitt nummer.
Han är helt klart en stand up-talang. Han sätter omedelbart igång att prata och gestikulera
och lockar oss i den fåtaliga publiken till åtskilliga skratt, vilket triggar honom ännu mer. Han njuter av att stå i centrum och av att ha oss i publiken i sin hand.
   – Det blir helt olika varje gång, framhåller han när han pustar ut efter sitt framförande.
        Han berättar stolt att den långa monologen har han hittat på själv. Texten utgår från hans egna erfarenheter och anförandet har han också skrivit ner på datorn.
   – Föreställningen var jättekul! Publiken skrat­tade och jag fick massor av uppmärksamhet, säger Daniel och berättar att han bestämt sig för att bli just en stand up-artist när han blir vuxen.

Fler elever lockas in i salen och visar vad de lärt sig. Magnus som är tolv år byter om och visar sina luftakrobattrick. Han är verkligen skicklig och det ser våghalsigt ut när han svingar sig upp mot taket. Han var lite bekymrad ­eftersom han ett par dagar innan premiären skadade sitt knä.
    – Jag var orolig att jag inte skulle kunna genomföra mitt nummer. Men det gick bra och jag fick mycket applåder, det var härligt! tillstår Magnus.
        Joakim som är en riktig fena på Diabolo och på att jonglera kommer in och visar sina trix. Han har varit med under flera cirkusprojekt och är något av en veteran bland eleverna.
   – Det var extra kul i år. Jag tränade en ny elev som bara varit på skolan i ett halvår och som hade scenskräck. Men det vande han sig av med när han tränat tillsammans med mig, berättar Joakim.

En annan elev passar under tiden på att visa en mycket svår akt som krävt massor av träning. Han balanserar på en stor röd boll och rör sig runt i rummet, allt medan han samtidigt jonglerar och håller tre vita bollar i luften – imponerande!
        Jag slår mig ner tillsammans med Joel Lindh, skolans rektor Christina Lindberg och Ragnvald Jonsson som är specialpedagog och idrottslärare och den som introducerade cirkus som ett återkommande arbetstema på Dormsjöskolan. Cirkusförberedelserna inför årets föreställning ”Pirater” startade redan förra hösten med två dagars workshop som leddes av Joel. Han är föreställningens regissör och senare instruerade cirkusartisten och akrobaten Inger Lind eleverna i olika cirkustekniker. Några elever deltog också med en clowngatuföreställning vid den återkommande Kulturnatten i Hedemora.
        Under terminen arbetar elever och lärare och andra vuxna med övningar och improvisationer som resulterar i uppslag och idéer som senare kan sättas samman till en föreställning. Eleverna tränar också under idrottslektionerna, på fritiden och under raster.
        De vuxna i skolan och på boendet stöttar inte bara eleverna direkt i övningarna utan har också hand om till exempel ljus, ljud, scenografi och rekvisita.
        Christina och Ragnvald poängterar att det varit viktigt att ta hjälp av professionella artister. Att eleverna verkligen ska känna att detta är på riktigt, att man satsar det allra bästa på dem och deras utveckling. De som går på skolan har upplevt så många misslyckanden, de har ofta mobbats och vissa har aldrig kunnat vara med på en skolavslutning. Här får de visa andra sidor, talanger som inte alltid kommer till sin rätt i det vardagliga skolarbetet.
   – Ibland blir det magiskt, man ryser när man hör deras repliker, text som de själva skriver. Som Davids replik i en cirkus, som handlade om drömmar, för något år sedan. David är ­autistisk och spelade robot och sa med entonig röst att hans dröm var: ”Jag-drömmer-om-att-bli-en-riktig människa.” Det är ju den dröm de flesta av oss har – att vara som alla andra, ­säger Christina.
        Joel poängterar att det inte var någon replik som han skrivit. Det var Davids dröm.
   – De jobbar själva fram sina karaktärer. Att arbeta på det här sättet gör att det är nära mellan tanke och handling och det kanske är extra viktigt för de här barnen och ungdomarna. Det här är inte elever som kan sitta ner och analysera. Nuet måste hela tiden vara närvarande, framhåller Joel.

Ragnvald betonar att det därför framför allt gäller att lyssna på eleverna och visa respekt för det de berättar. Att skapa en icke kravfylld cirkusvärld där de tillsammans skapar en berättelse som är värdefull och som andra vill ta del av.
   – För föräldrarna är det stort att se sina barn på scenen. Många föräldrar präglas av att deras barn oftast misslyckats socialt och i skolan. Här får barnen visa fram en annan sida, säger Christina.
         Även eleverna förändras av föreställningen.
   – De tycker att det är häftigt att visa upp sina talanger till exempel för Annaskolan, som ligger här i byn, och som kommer och ser föreställningen. Det är rörande att se hur de snackar med tjejerna från Annaskolan efter föreställningen. De börjar plötsligt ändra sin självbild och får ökat självförtroende. Det är kanske det allra viktigaste resultatet, säger Christina.

Temat passar också bra in eftersom den väcker slumrande förmågor som inte alltid tas tillvara i den vanliga undervisningen. Det är en pedagogisk metod som mer ser till utvecklingsmöjligheter än till brister.
   – Det var en styrka att du Joel kom utifrån. Du hade inga förutfattade meningar om hur pojkar med till exempel Asperger fungerar. Du hade inte negativa förväntningar utan tog dem för vad de är, säger Christina.
        De poängterar att det är viktigt att ingen tvingas in i cirkusprojektet. Vissa vill inte vara med i föreställningarna och vissa vill inte vara med under workshoparna utan får då nöja sig med att bara titta på. Det är inte ovanligt att någon bara tittar första året, kanske är med på någon workshop under andra året för att ­tredje året blomma ut och vilja ha en av huvudrol­lerna i föreställningen.
   – Vår uppgift är att lyssna. Vi bestämmer inte när de ska vara med, det bygger helt på ­deras egen motivation. Har de kommit så långt så klarar de också att fokusera på sina upp­gifter under längre perioder, något som de ­normalt har mycket svårt för. Tidigare har de ­kanske bara klarat att koncentrera sig under fem minu­ter, när de blivit motiverade kan de sitta knäpptysta under en genomgång som tar 40 minuter, säger Ragnvald.
        Ibland kan det vara svårt att hitta enskilda elevers talang och fallenhet. Men det gäller bara att ge dem tid. Inte forcera fram resultat.
   – Jag tänker speciellt på en kille. När han kom in i rummet första gången så tänkte jag att han har något speciellt. Honom ska det bli ­roligt att jobba med. Men efter en tid und­rade jag vad det var jag skymtat. Han satt på varje träning som en stor destruktiv klump med ­armarna i kors och gav sina kamrater nega­tiva kommentarer. All energi rann ut ur gruppen, säger Joel.

Till slut fick han nog och tog ut honom ur rummet och talade allvar med honom. Han ställde ett ultimatum: skulle han vara kvar fick han ändra attityd och istället peppa sina kamrater.
   – När vi kom in i salen igen så hade han en helt annan attityd. Han började genast peppa och coacha de andra. ”Lyssna nu på Joel när han talar!”, uppmanade han de andra, han var som en helt annan person och blev plötsligt en stor tillgång för gruppen, säger Joel.
   – Du visade fasthet och tydlighet. Det var kanske det han behövde. Du gjorde klart för honom vad som krävdes om han skulle få delta i gruppen. Det här är nog en kille som aldrig någonsin fått någon inbjudan att vara med. Nu fick han en möjlighet att visa sin ­sociala sida, säger Ragnvald.
        Inom nycirkustemat har eleverna möjlighet att både formulera sina drömmar och ­pröva helt nya roller. Föreställningen är sedan en möjlighet att iscensätta elevernas drömmar och längtan.
   – Det blir ofta mycket starka bilder. Eleverna upplever dessutom att deras erfarenheter är värde­fulla och användbara. Jag tror man måste börja där. Men för vissa elever kan det vara en mer framkomlig väg att först lyssna in dem och sedan erbjuda dem att utföra någon klassisk clownsketch. För vissa är det enklare om man sätter något konkret i händerna på dem, säger Joel