Framgång för elevstyrda utvecklingssamtal

”Warhol” står det i stora, färgstarka bokstäver framme vid tavlan och under sitter ett antal Warholinspirerade porträtt som skvallrar om det just avslutade konstprojektet. En av eleverna som deltagit är Linus Westberg. Han är en av 15 särskoleelever i årskurs 6–10 på Långsjöskolan i Rimbo. Här sker all undervisning i teman och Linus visar runt i klassens konstutställning: Vad är konst?
   – Konst kan vara allting. Efter att vi arbetat med temat en tid så började jag att se konst överallt, säger Linus och berättar att det fanns ganska häftiga konstverk på Moderna museet, som de besökte som en start på projektet.
        På ett bord har elevernas skulpturer ställts upp. Linus visar och förklarar bakgrunden till de olika verken och berättar att konsttemat kommit igen även i ämnen som historia och svenska.
   – Att undervisningen sker i form av teman motverkar den tendens som finns i särskolan att varje elev sitter i ett eget litet bås och arbetar enskilt. Många som hamnar i särskolan har en tung ryggsäck att bära. När man arbetar i ­teman ger man utrymme för elevernas hela kreativitet, säger Saga Oikarinen som är lärare
i Linus klass.
        Hon poängterar att det gäller att hitta ­varje elevs motor och möjligheter. I särskolan blir det lätt så att man fokuserar allt för mycket på brister och tillkortakommanden. Hon framhåller att lärarens uppgift är att hela ­tiden ­peppa eleverna. Visa på deras utvecklings­möjligheter.
   – Jag poängterar ständigt inför varje elev att de har en stor potential och att jag tror på dem i alla lägen.
        Det tar tid att bygga upp raserade självförtroenden. Det märktes när de startade med att eleverna skulle utvärdera sina egna styrkor och vad de behöver träna på, för att sedan skriva ner det inför de elevledda utvecklingssamtalen.
   – Några kunde i början säga sådant som: ”Jag är bajs” eller: ”Jag är ju IQ-befriad”. Men så är det inte i dag, säger Saga.
        Men nu kommer Linus mamma, Anna Samuelsson, in genom dörren. Det är dags för Linus att hålla i sitt utvecklingssamtal. Elevledda utvecklingssamtal är inte så vanliga. De är ännu mer ovanliga i särskolan. Här är det alltså Linus som ska beskriva hur hans lärande fortgår för mamma Anna. Ibland kan flera utvecklingssamtal pågå samtidigt i klassen, lärarna kommer in först i slutet av samtalet. Förhoppningen är att det ska leda till att eleverna tidigt blir medvetna om sitt eget lärande, sina starka sidor och vad de behöver öva mer på.

Linus visar mamma Anna var de ska sitta och tar fram underlaget till utvecklingssamtalet. Allting är mycket noga förberett av Linus. Det tar flera veckor att utvärdera alla ämnen och sedan öva på att presentera det.
        Linus bläddrar i sin sammanställning över alla ämnen och börjar med att berätta om idrottsämnet och så läser han idrottslärarens kommentar: ”Linus är alltid glad och trevlig!”
   – Kul, säger mamma Anna och ler med hela ansiktet.
        Så går Linus igenom alla skolans ämnen. Han beskriver målen, vad som går bra, vad han tror han kan bli bättre på och hur det ska gå till.
        Nu när Linus börjar bli färdig kommer Saga och slår sig ner vid bordet. Hon är med och fastställer Linus individuella utvecklingsplan.
   – Vad skrevs i den förra utvecklingsplanen att du skulle bli bättre på i matematik, frågar Saga Linus?
Efter lite funderande så kommer han på att han blivit bättre i matematik men att han bör fortsätta att öva på subtraktion och addition.
   – Multiplikationstabellen behöver Linus nog öva mer på och rättstavning, framhåller Anna.
        Och Linus själv håller med om att han behöver träna stavning, speciellt ner det kommer till dubbeltecknad konsonant.
   – Jaha, då har vi två nya mål att sätta upp. Linus ska träna på multiplikationstabellen och bli bättre på att stava, säger Saga och Linus skriver i utvecklingsplanen att han ska bli bättre på matte genom att träna på mobilen och med miniräknaren. Utvecklingsplanen undertecknas av Linus och Anna.

Anna får sedan skriva en föräldrautvärdering där hon skriver att hon tycker att utvecklingssamtalet gått bra och att Linus gjort ett bra jobb i sina förberedelser och i sin presentation och att hon var nöjd med lärarnas insats. Och så skriver hon sin personliga kommentar på det som kallas berömmelselappen som hon först läser högt för Linus och som sedan sätts in i utvecklingsplanen: ”Jag tycker att Linus är helt fantastisk på att arbeta. Han har blivit mycket duktig och skriver jättefint. Jag är övertygad om att Linus kommer att kunna allt han behöver när han går ur nian.”
        Anna tycker att de elevstyrda utvecklingssamtalen är ett bra sätt för att få veta vilka framsteg Linus gjort och vad han behöver träna på.
   – Jag får en bättre uppfattning om hur det går i skolan när Linus berättar om vad han kan och inte kan, jämfört med om läraren bara pratade hela tiden. Det här är ett bra system där jag hela tiden kan följa hur det går i de olika ämnena och vilka framsteg Linus gör, säger Anna innan hon försvinner iväg.
        Jag slår mig ner med Saga Oikarinen som har arbetat med elevstyrda utvecklingssamtal på Långsjöskolan i några år och bara ser fördelar. Alla elever i särskolan omfattas av systemet, även träningsskoleeleverna. Men deras utvecklingssamtal är inte utformade efter ämnen utan efter deras fem undervisningsområden.
   – Vi arbetar på ungefär samma sätt med dem. De har givetvis mycket svårare att överblicka målen, men de får själva berätta. I görligaste mån är de med i systemet, framhåller Saga.
        I starten fanns en del oro och kritik från föräldrarna. Några trodde inte att eleverna skulle klara av att hålla i utvecklingssamtalen.

Några föräldrar tyckte att det var konstigt att läraren inte var med. Men efter att ha varit med på några utvecklingssamtal av denna modell kan de inte tänka sig att gå tillbaka till det gamla systemet. Några har sagt att de tycker att ­numera behöver de inte ha ont i magen inför utvecklingssamtalen.  
   – Det var ju något helt nytt både för föräldrar och för elever. Efter att de fått pröva på elevledda utvecklingssamtal uttryckte flera föräldrar sin förundran över att deras barn på ett så bra sätt klarade av att göra sin röst hörd.
        Elever som önskar det får ta hem sin mapp före utvecklingssamtalet för att träna eller för att föräldrarna i lugn och ro ska kunna studera omdömena och förbereda egna frågor inför samtalet.
        Vartefter elever och lärare blir varmare i kläderna har lärarna intagit en allt mer undanskymd roll under själva samtalen. Tidigare cirkulerade de runt i klassrummet under tiden samtalen pågick. Numera hämtar eleverna ­läraren när de visat sitt material och gått igenom och svarat på föräldrarnas frågor.
   – Vi frågar hur samtalet har gått och tillsammans skriver vi sedan den individuella utvecklingsplanen och tar upp andra frågor som dykt upp, säger Saga.

Eftersom det är ett utvecklingssamtal så präg­las det av att vara framåtsyftande och positivt.
   – Vi skiljer på vilken typ av samtal det är. Ett åtgärdsprogram är till exempel inget vi diskuterar under utvecklingssamtalet. När vi övergår till den typen av samtal markerar vi det tydligt. Vi säger att utvecklingssamtalet är slut och att eleven kanske ska lämna rummet. Sedan kan vi gå in på nästa mötesform, om det är något särskilt vi eller föräldrarna vill ta upp.
        Även om en del föräldrar i starten var lite fundersamma över utvecklingssamtalens utformning så hörs i dag bara positiva tongångar.
   – De ser att allt är mycket väl förberett, att eleven faktiskt har tyckt till om sin egen kunskapsutveckling, samt att vi lärare har kommenterat det. De blir inte övergivna, de får ­naturligtvis även höra våra tankar om elevens utveckling, säger Saga.
        Eleverna lägger ner mycket arbete på utvecklingssamtalen. Dels skriver eleverna vecko­­utvärderingar hela terminen, dels går de inför samtalet igenom varje ämne. Utifrån målen skriver de ner vad som går bra, vad de kan bli bättre på och hur det ska gå till. Det här skriver eleverna själva in med Saga som stöd. Därefter går läraren igenom alla punkter tillsammans med eleven och skriver in sina kommentarer. Sedan övar eleverna det kommande samtalet i form av rollspel på varandra. Det här brukar ta två till tre veckor.
   – Upplägget på utvecklingssamtalet är likadant varje gång. Det tror jag medverkar till att föräldrarna är så positiva och till att samtalen blir så avspända. Till det medverkar också att vi har fokus på den positiva utvecklingen och att föräldrarna får tillfälle till att samtala med sina egna ungdomar.

Att allt är så strukturerat och föreberett gör också att samtalen blir mycket effektiva. Föräldrar och elever vet hela tiden vad de ska tala om och vad samtalet syftar till.
   – Föräldrarna vill ju gärna lyssna på sitt barn som har övat inför detta, de är nyfikna på vad de har att säga.
       Saga är övertygad om att det här systemet gör att eleverna blir mer medvetna om sitt eget lärande. 
      De får en större insikt i vad som är deras styrkor och hur de ska angripa sina svagheter.
   – Våra ungdomar skriver ner sina tillkortakommanden också, de är ganska kritiska till sig själva. Vi är lyhörda för det som kommer fram under samtalen. De har till exempel föreslagit att de ska få använda mobiltelefonen istället för miniräknaren och det var ju ett bra påpekande. Mobiltelefonen har de alltid med sig. Under samtalen kan det också komma fram att de blir störda av någon annan elev, eller att de behöver byta plats i klassrummet. Saker som vi snabbt kan åtgärda.