Datorträning ger lässvaga elever läsflyt

I avhandlingen framgår det att läsforskning under lång tid fokuserat på att lässvårigheter främst beror på fonologiska brister. Men under senare år har forskare allt mer börjat fundera på varför somliga lässvaga elever, trots specialinriktad fonologisk träning, inte lär sig att läsa med flyt – de når inte den ortografiska strate­gin.
Allt mer forskning om hur elever kan upp­nå läsflyt har publicerats under senare år. Bland annat har flera studier konstaterat att det finns ett samband mellan svag läsförmåga och långsamhet i snabba benämningstest.
        Maj-Gun Johansson har i sin avhandling undersökt två varianter av flash-cardmetoden.
I en variant blir tiden ett ord visas på bildskärmen kortare ju bättre eleven svarat och tvärtom. I den andra varianten påverkas inte visnings­tiden av eleven utan visningstiden är lika lång genom hela övningen. Båda varianterna har i studien lett till betydande förbättringar av läsning och stavning. Eleverna i studierna uppvisade en bättre läsutveckling än vad genomsnittselever visar under motsvarande
period. Däremot har Maj-Gun Johansson inte kunnat påvisa någon signifikant skillnad mellan de två flash-cardvarianterna.
   – Men ungdomarna gillar helt klart bättre att jobba med den resultatstyrda varianten. Hade jag haft fler elever med i undersökningen så hade det möjligtvis kommit fram signifikanta skillnader, framhåller Maj-Gun Johansson.
        Eleverna i studien uppskattade att själva kunna bestämma arbetstakt och att ha kontroll och ansvar över sin inlärning. Ytterligare en fördel med metoden är att datorn registrerar läsningen så att läraren i efterhand kan kontrollera hur eleven klarat träningen.
   – Lärare behöver inte ägna tid åt att övervaka drillträningen utan kan i stället lägga sin tid på elevsamtal och planering av den fortsatta träningen, säger Maj-Gun Johansson.
        I avhandlingens huvudstudie deltog 28 läs­svaga elever mellan 11 och 17 år. I den ena fallstudien deltog två mycket lässvaga mellanstadiepojkar – en ”tragglare” och en ”chansare”. I den andra fallstudien deltog fyra moderat lässvaga högstadieelever som alla signifikant förbättrade sin läs- och stavningsförmåga.
        Men bara för att flash-cardmetoden i dag utförs på dator är det ingen ny metod. Redan före datorernas tid fanns metoden utvecklad. Men apparaterna var då så stora och avancerade att de inte kunde användas i vanliga klassrum.
   – Metoden har inte bara effekter på det eleverna tränat, utan även på det de inte tränat. De blir bättre på avkodning som har stor betydelse för läsförståelsen.
        Maj-Gun Johansson är speciallärare. Hennes intresse för grava läs- och skrivsvårigheter bör­ja­de i mitten av 1970-talet, då hon i samband med psykologistudier kom i kontakt med Umeås läsforskningsteam. Hon har under hela sin karriär sysslat med diagnostisering av dyslexi och effekter av datorstödd läs- och skrivträning.
   – Efter att ha varit igång med läsforskning en tid så blev jag allt mer medveten om vikten av att först ta reda på var eleven befinner sig och utifrån det välja åtgärd. För mig finns det ingen
metod med stort M, utan det handlar om att ­läraren behärskar många olika metoder.
        Efter att ha lärt sig hur lässvårigheterna yttrar sig och att diagnostisera svårigheterna började hon arbeta med papperslappar med ord som hon visade mycket snabbt.
   – Jag märkte att om de satt och läste en lista med ord så skedde ingen förbättring, men om jag skyndade på det hela och jag vände på lapparna så märkte jag att eleverna gick framåt.
        Dåtidens datorskärmar klarade inte att visa ord snabbt. Det var först i slutet av 1980-talet
som det fanns tillräckligt bra skärmar som Maj-Gun kunde använda.
   – På den tiden hade datorerna så hög status så ungarna tyckte det vara positivt bara att få sitta vid en dator. Det som är det märkliga är att dessa mycket enkla drillprogram fortfarande
leder till en inre motivation. Det beror sanno­likt på att de märker att de blir bättre och går framåt och då behövs inte en massa pang och häftig grafik. För elever med ADHD-problematik kan till och med sådana påklistrade ­effekter störa lästräningen.

Det hela resulterade så småningom i en ­licentiatavhandling som ställde frågan om ­datorn hade någon plats inom specialundervisningen.
   – I den framgick motivationseffekten av den här typen av drillprogram samt att flash-cardprogrammen uppvisade bra resultat just när det gäller att förbättra lästekniken.
        Licentiatavhandlingen jämförde också traditionell specialundervisning med datorstödd specialundervisning. Där framkom att speciellt långtidseffekterna var bättre vid den datorstödda.
   – Jag tror att det har att göra med att eleven får sitta vid datorn och arbeta och tänka själv. Elever på högstadiet vill inte ha lärarbevakning, de vill jobba själva.
        I mitten av 1990-talet kom Maj-Gun i kontakt med nederländsk forskning som hade ­tittat på resultatstyrda flash-cardmetoder. Hennes avhandling ställer frågan om den resultatstyrda modellen fungerar bättre än traditionella, som inte påverkas av elevernas svar.
        Även om hon inte fann några signifikanta skillnader mellan de två modellerna så föredrar hon den modell som anpassar sig efter eleven. Alltså en variant som minskar ordens exponeringstid om eleven klarar uppgiften och ökar tiden vid fel svar.
   – Effekten blir att chansarna lugnar ner sig och tragglarna pushas på. Men jag har inte fått fram någon signifikant skillnad mellan de två flash-cardmetoderna. De generella effekterna är alltså större än de specifika. Men enkäterna visade helt klart att ungdomarna uppskattade mest att jobba med den resultatstyrda metoden.
        I avhandlingen finns inga långtidseffekter redovisade. Men det har andra studier konstaterat. Flash-cardmetoden är inte avsedd att ­användas i den inledande läsundervisningen.
   – Nej, det är en metod för att få upp läsflytet. Senare tids forskning visar att för ett språk som svenskan – som har relativt stor överensstämmelse mellan stavning och uttal – så är inte avläsningen något större problem. Det största problemet är istället läsflytet. Orsaken till det tror jag är att det läses för lite. Det här är ett sätt att få eleverna att träna.

Maj-Gun Johansson har även sysslat en del med kartläggning av nybörjarläsning. En studie som hon gjort visar att svenska elever som gått ett år i skolan är duktiga på att knäcka ­läskoden – men de ljudar för mycket.
   – På högfrekventa ord som ”jag”, ”när” och ”med” sitter de och ljudar i alldeles för hög grad. De använder den långsamma fonologiska strategin, men för att kunna läsa effektivt måste de upp på den snabba automatiserade ortogra­fiska nivån där de får läsflyt.
        Hennes råd är att redan efter första läsåret sätta in åtgärder om lärarna upptäcker överdrivet ljudande på småord. Samtidigt måste man undvika att det istället blir bli fort och fel, då riskerar eleverna att bli chansningsläsare.
        Hon framhåller att den fokusering på långsamläsning – tills allt blir helt korrekt läst – som ofta rekommenderas för lässvaga kan ifrågasättas. Hennes resultat tyder på att redan i nybörjarläsning kan lässtilar mot chansning och traggling spåras. Lärare måste därför tidigt hålla koll på att läsflytet utvecklas parallellt med korrekthet.
Det finns forskning som lyft fram att det kan vara svårt för elever att bryta inövade långsamma lässtrategier.      
         Avdelningen heter: Datorträning i läsflyt och stavning: analys och utvärdering av fixerad och resultatstyrd flashcardexponering.