Världens första hantverksdoktorand återupptäcker gamla tekniker

– I Sverige har vi några av Europas äldsta takkonstruktioner. Men intresset för gamla tak är litet och därför ingår taken inte alltid i byggnadsminnet, berättar han.

Ulrik Hjort Lassen kommer ursprungligen från ”de sydfynska alperna” i Danmark, där han under många år arbetade som snickare med eget företag. Men det var inte grundskolan som fick honom intresserad av trähantverk. Oinspirerande skoluppgifter och allt för mycket sandpapper är hans främsta minne från slöjdlektionerna. I stället var det på en norsk folkhögskoleutbildning i friluftsliv som hans nyfikenhet på timmermansarbete väcktes.

Kärleken till gamla byggtekniker förde honom vidare till Sverige och bygghantverksprogrammet i Mariestad, en filial till Göteborgs universitets institution för kulturvård. Efter den treåriga utbildningen fick han 2007 en nyinstiftad doktorandtjänst i hantverksmässiga träbyggnadstekniker.

På Göteborgs universitets hemsida beskrivs Ulrik Hjort Lassen som världens första hantverksdoktorand. Hans forskning behandlar de arbetsmetoder som används vid stolpverkskonstruktioner – en byggnadsteknik som kombinerar stående, liggande och snedställt timmer.

– Man brukar säga att timring är det traditionella sättet att bygga på i Sverige. Men i Skåne och andra gammeldanska områden finns det äldre stolpverksbyggnader, till exempel korsvirkeshus. Det hänger ihop med vilka material man hade att tillgå.

Spinnhusets tak är också ett exempel på en stolpverkskonstruktion. Eftersom kunskapen om byggtekniken är på väg att försvinna, är Ulrik Hjort Lassens syfte att dokumentera och föra kunnandet vidare. Han använder tre sorters källmaterial: skriftliga källor, byggnaderna i sig samt de få hantverkare som fortfarande behärskar byggmetoderna.

– Det är väldigt svårt att prata om den praktiska kunskapen. Ofta måste vi sitta och rita. Det bästa är att helt enkelt jobba tillsammans.

Därför har han deltagit i flera workshops, bland annat i Frankrike, Tyskland, Tjeckien och England. Under sin senaste hantverksresa till Japan deltog han i ett så kallat Kesurokai, ett hantverksutbyte som på japanska betyder ”att hyvla tillsammans”. Under denna resa följde han med en grupp tyska hantverkare för att under tio dagar bygga ett traditionellt japanskt tehus och ett tyskt stolpverkshus.

– Japanerna har bevarat sitt hantverk på ett helt annat sätt än vi i västvärlden. De är väldigt perfektionistiska och använder inga dymlingar utan kilar ihop konstruktionerna, säger Ulrik Hjort Lassen.

Målsättningen är att hans forskning ska kunna användas praktiskt i dagens byggindustri. Avhandlingen kommer därför att innehålla ett pedagogiskt material som riktar sig till hantverkare.

– Jag vill gärna att de metoder som jag återupptäcker ska integreras i det moderna byggandet. Det är inte alltid maskiner är det mest effektiva, säger han.

En annan förhoppning är att doktorandarbetet ska bidra till att hantverkarnas kunskap kommer att värderas högre i framtiden.

– Många hantverkare har nog mindervärdeskomplex för att de inte har den högre utbildningen. En av mina fördelar som hantverkare är att jag inte känner mig mindre värd än en akademiker.

För att använda de gamla hantverksteknikerna bygger Ulrik Hjort Lassen på ett 25 kvadratmeter stort lusthus i ek som kommer att ingå i avhandlingen. Denna praktiska laboration ska publiceras som en vetenskaplig utställning i Mariestad.

– Jag har utformat lusthuset så att jag ska ha flera referensplan att arbeta med. Konstruktionens korsform ger två horisontella och åtta vertikala plan vilket ger mig möjligheten att använda flera olika metoder i samma konstruktion, säger han.

I tillverkningsprocessen använder han en del äldre verktyg som navare (spiralborr) och korsyxa. Första byggmomentet är utslagningen, när ritningen ”slås ut” på golvet med kritsnöre eller rätskiva. Byggnadens timmerdelar placeras sedan ut efter utslagningslinjerna och med penna markeras var det ska sågas eller huggas för att sammanfoga delarna. Just nu arbetar Ulrik Hjort Lassen på det mest krävande momentet: lusthusets tak. Den komplexa konstruktionen skapar geometriska problem.

– Det svåraste inom timmermansyrket har historiskt sett varit själva geometrin. Gesällproven för 150 år sedan gick ut på att lösa frågor kring hur man bygger i två sneda plan samtidigt. En kunskap som många hantverkare i dag saknar.

Eftersom det inte finns någon etablerad form av hantverksvetenskap måste Ulrik Hjort Lassen hitta vägar som passar honom själv. Den största utmaningen har varit att kombinera två vitt skilda yrkesområden.

– Jag måste förhålla mig till den akademiska och hantverksmässiga världen samtidigt. Det får inte bli ett mellanting utan båda delarna måste bli bra.

Doktorsavhandlingen kommer även att innehålla flera vetenskapligt granskade artiklar. Hittills har två publicerats. En är historiskt orienterad och handlar om en 250 år gammal stolpverkslada i skånska Maglö. Den andra är mer teknisk och beskriver de hantverksmetoder han har funnit.

Solen gassar och värmen i Spinnhusets vind är intensiv. I skenet från den lilla lampan trevar sig Ulrik Hjort Lassen försiktigt fram med kameran runt halsen. Han gör skisser av takets konstruktion och undersöker hur timret är skarvat och sammanfogat. Han tar fram kameran och börjar fotografera. Plötsligt upptäcker han något som fångar hans intresse. Balkarna är märkta med romerska siffror för att hantverkarna skulle veta var de olika delarna skulle sitta. Med hjälp av den här så kallade ”timmermansmärkningen” kan Ulrik Hjort Lassen räkna ut i vilken ordning som taket byggdes.

– Oj, nu blir jag glad! De här jacken betyder att bjälken hör till husets högra sida. Det liknar timmermansmärkning från franska byggnader, men det har jag inte sett på detta viset i Sverige innan, säger han.

Vi går över till andra sidan, och mycket riktigt finns där en annan typ av märken som markerar vindens vänstra sida. Teorin verkar stämma och han dokumenterar jacken noggrant.

Ulrik Hjort Lassen hoppas att avhandlingen ska vara klar någon gång kring slutet av 2012. Några planer på att stanna kvar i den akademiska världen har han dock inte.

– Nej, när avhandlingen är klar ska jag fortsätta att jobba som hantverkare. Jag kommer förhoppningsvis att kunna delta i vissa forskningsprojekt, men jag vill arbeta praktiskt i framtiden.