"Vi jobbar stenhårt för att alla nya Kunskapsskolor ska ha en ordentlig träslöjdsal"

– Det kan finnas en del skolor där man har satt för höga betyg, men de flesta av våra skolor håller sig nära riksgenomsnittet, säger Stina Myringer på Kunskapsskolan i Nacka. Hon är bildlärare och ämnesansvarig för slöjdämnet på skolan.

Det är en av de allra sista dagarna före sommarlovet. I skolans korridorer är det trångt och lite rörigt. Stina Myringer visar ett par projekt där slöjden deltagit. Ett av dem hette Art makeover och var ett ämnesövergripande projekt som handlade om modernismens konst. Det gick ut på att eleverna i årskurs åtta letade upp en välkänd bild och satte in den i ett nytt sammanhang. De jobbade med textila parafraser, en form av textila applikationer. På ett annat bord visades olika typer av akustiska instrument som eleverna byggde under ett projekt som handlade om hur de första kulturerna började bygga instrument.

– I NO-ämnena lärde sig eleverna hur örat fungerar och hur ljud uppstår. I slöjdämnet fick de arbeta praktiskt med att bygga resonanslådor och testa hur det går att få ljud i en låda. Det är häftigt när man kan arbeta på det här sättet, säger Stina Myringer.

Hon berättar att strategin är att de enskilda skolorna ska ha mer slöjd på sina hemskolor. Det har delvis redan skett. Vid dessa skolor, till exempel den här i Nacka, åker eleverna numera till Kunskapsgården för två dagar slöjd bara en gång per läsår, mot tidigare två. De skolor som inte har någon slöjd att tala om på skolorna, åker däremot fortfarande till någon av de två Kunskapsgårdarna och intensivläser slöjd två gånger per år.

– Inom Kunskapsskolan talas det alltmer om att man behöver utöka tiden för bild och form. Det är ämnen som kräver en hel del tid, framhåller hon.

Det finns sju behöriga slöjdlärare inom Kunskapsskolan. Det vanliga är istället att det  är bildläraren som ansvarar också för slöjdämnet – om det bedrivs någon slöjdundervisning på skolan. Lärarna anställs som bild- och formlärare, inte bild- eller slöjdlärare. Planen, enligt Stina Myringer, är att det ska finnas någon med slöjdbehörighet på varje skola. De arbetar med bild och slöjd ämnesintegrerat och kallar det bild och form.

– Vi har diskuterat att rekrytera en slöjdlärare hit till Nacka och att inrätta en delad tjänst. Men det är svårt att hitta en slöjdlärare som vill arbeta deltid, säger hon.

– Jag tror att det kommer att anställas lärare i slöjd med den ena eller andra kompetensen, men det bestämmer varje enskild skola. Däremot pågår en diskussion om att förstärka på slöjden. På de nya skolorna har man i högre grad tänkt på det från början och har lokaler som passar verksamheten.

Ett annat problem för Kunskapsskolan är att det i framtiden bara kommer att vara lärare som är behöriga när det gäller ämne och årskurs som får sätta betyg.

– Men det blir ju hårdare för alla skolor i och med legitimationen. Det är något vi, precis som alla andra skolor, måste lösa. Det finns också en enorm brist på utbildade slöjdlärare. Vi som är bildlärare och undervisar i slöjd försöker på olika sätt att förkovra oss inom slöjdområdet.

Hon tycker att ämnena har många likheter och tycker det är bra att Konstfack är på väg att starta en lärarutbildning med kombinationen bild och slöjd. Hon hoppas att Kunskapsskolan på sikt kan få till ett samarbete med någon lärarhögskola så att bildlärarna inom Kunskapsskolan kan bygga på med slöjd, så att de blir behöriga även i det ämnet. Men några konkreta planer finns ännu inte.

Vi går upp till bildsalen där det även finns vissa utrymmen för slöjd. Textilslöjdsdelen är relativt välutrustad. Träslöjden däremot har bara ett mycket litet rum med ett par hyvelbänkar och handverktyg.

– Vi jobbar stenhårt för att alla nya Kunskapsskolor ska ha en ordentlig träslöjdsal som är betydligt rymligare än den här. Men det fungerar bra eftersom eleverna inte jobbar klassvis, vi har i stället ett bokningssystem för träverkstan.

Här på Kunskapsskolan i Nacka är hon övertygad om att eleverna får det antal timmar slöjdundervisning de är garanterade enligt timplanen. Men antalet slöjdtimmar skiftar mellan skolorna. Ska eleverna få sina timmar räcker det inte med att eleverna åker till Kunskapsgårdarna, de måste dessutom få rejält med tid för förberedelse och efterarbete. Men Stina Myringer berättar att en stor del av elevernas arbetstid på Kunskapsskolan inte är schemalagd på traditionellt vis, utan de kan välja att lägga lite olika tid på sina ämnen.

– Min upplevelse är att många elever lägger ner väldigt mycket tid på slöjdämnet och gör fantastiska arbeten, säger hon.

Hon tycker dock att det finns problem med Kunskapsgårdarna.

– Visst innebär det problem att olika lärare undervisar eleverna i slöjd. Men jag kan tycka att det är en bra modell att besöka Kunskapsgården en gång per läsår och att lägga en större del av slöjdprocessen på hemskolan. Jag tror också att olika lärare kompletterar varandra.

Oftast är det inte heller bild- och formläraren som följer med till Kunskapsgårdarna; det kan vara en lärare som inte har någon som helst erfarenhet av slöjd, vilket ställer till det vid betygssättningen.

– Ibland kan det vara svårt att se helheten om det är för många inblandade. Vi försöker undvika det genom bra dokumentation och bedömningsmatriser. Jag har dessutom varit i Falun så många gånger att jag vet vad de menar med sina omdömen.

Kanske kan det här vara en bidragande orsak till att betygen på flera skolor åkt berg- och dalbana i slöjd och att vissa skolor delat ut väldigt många MVG.

– Visst har det funnits problem. Vi har arbetet mycket med det här och jag skulle vilja påstå att det i dag fungerar ganska hyfsat på de flesta av Kunskapsskolans skolor, säger Stina Myringer.