I Varbergs kommun finns ungefär 35 slöjdlärare. När kommunen förra året satsade på fortbildning så att ämneslärare kunde träffas för att diskutera bedömning, innebar det att alla slöjdlärare kunde vara med på mötena – till skillnad från till exempel svensklärarna som är många fler och var tvungna att dela upp sig i flera grupper.
På de fyra träffar slöjdlärarna hade då, insåg de att de tänkte väldigt olika kring hur och vad de bedömer, men tyckte inte att de kom vidare i diskussionen. Eftersom de ändå behövde lära sig mer om de nya kursplanerna och ville göra en nystart inför dem, bestämde de sig för att bjuda in Peter Hasselskog, lärarutbildare från Göteborg (och intervjuad på annan plats i tidningen) och väl insatt i de nya kursplanerna i slöjd.
– Vi har hittills haft fem träffar och det känns som en riktig nystart inför hösten, berättar Pia Andersson, en av deltagarna i fortbildningen.
Det hon tycker skiljer de nya kursplanerna från de gamla är att de nya är mer konkreta. Det står mer tydligt vad man ska gå igenom med eleverna för att de ska uppnå målen, vilket hon tycker är bra.
– Jag tror att det bäddar för en mer likvärdig bedömning och det var ju där vi kom fram till att vi tänker mest olika, säger Pia Andersson.
För vissa av målen måste slöjdlärarna samarbeta med lärare i andra ämnen, tror hon. Som att eleverna ska lära sig mer om slöjdämnets historia och hur slöjd ser ut och vad den uttrycker i andra länder och kulturer – då kanske man kan samarbeta med läraren i historia. I svenskan kan eleverna skriva berättelser om hur de arbetat i slöjden och i hem- och konsumentkunskapen kan de lära sig mer om hur miljön påverkas av det som tillverkas i slöjden. Miljöaspekter, resurshushållning och återvinning har stort utrymme i slöjdämnet.
Ofta känner slöjdlärare att de inte hinner uppnå alla mål, eller ens reflektera över dem, när de är mitt inne i produktion och görande, berättar Pia.
– Men arbetar man ämnesöverskridande tror jag att det kan bli mycket bättre.
En del av slöjdlärarna i kommunen har även ett andra ämne, vilket har gjort det svårt att samla samtliga eftersom en del även gått på annan fortbildning. Träffarna har legat på arbetstid. Har de jobbat övertid har de fått kompa ut den tiden.
Det bästa har varit att träffa andra slöjdlärare för att ventilera sina funderingar och diskutera undervisningen, tycker Pia Andersson.
– Man kommer vidare på ett annat sätt när man får prata med andra, och kommer med förslag och lösningar tillsammans.
Bland annat har lärarna diskuterat hur undervisningen kan planeras och hur man kan få in alla mål som slöjdämnet innehåller. För att göra det mer konkret har lärarna tagit med sig elevernas gamla slöjdalster och försökt placera in dem i de nya målen – tittat på vad eleverna lärt sig under arbetet med just det föremålet, och hur de har arbetat för att lära sig det.
– Många tyckte att det var övermäktigt först, det är mycket eleverna ska uppnå, men Peter Hasselskog har hjälpt oss att ta ner det på jorden och hjälpt oss med hur man kan tänka.
Skriv ut
