Amigurumi får fart på virknålen

Det är hett på torget i Vårby centrum i södra Stockholm. Värmen dallrar när tunnelbanevagnarna dundrar förbi utanför biblioteket. Här inne är det svalt, men det barn och vuxna sysslar med är hett och inne. Runt bordet virkas amigurumi och sys nuigurumi under vägledning av Elsie Nilsson, som till vardags är textillärare på Tiundaskolan i Uppsala.

Allt som har med Japan att göra har länge varit inne ibland barn och ungdomar. Några av dem som bestämt sig för att gå ett steg längre än att läsa mangatidningar är samlade i biblioteket för japanskt pyssel. Överallt ligger det virkade figurer: djur, kakor, bullar, muffins och läckra gröna dammsugare.

Amigurumi är det japanska namnet för virkade och stoppade leksaker, ofta djur eller seriefigurer, men även till exempel maträtter. En amigurumi har stort huvud och ofta stora runda ögon. De kännetecknas främst av sin gullighet, det som på japanska kallas ”kawaii”.

– Det har varit ett jättestort intresse. Det är roligt att komma ut och möta så glada och intresserade barn och ungdomar. Dessutom känns det som att jag tillfredsställer ett viktigt behov, säger Elsie, som avbrutit sommarlovet för att göra en liten turné i Stockholms södra förorter.

– Biblioteken blir allt mer öppna för att pröva nya grepp. De kan fungera som naturliga samlingsplatser och för en del flickor kan biblioteket vara den enda offentliga plats där de får vara på fritiden.

Det här med amigurumi är egentligen inget nytt för Elise. Hon har virkat djur sedan 70-talet, även om det då bara kallades just ”virkade djur”. Men hon tar gärna tillfället i akt att hänga på intresset för japansk populärkultur. Inte minst för textillärare har det fört det goda med sig att det får många barn och ungdomar intresserade av att lära sig virka. Det gäller att ta alla tillfällen i akt, menar hon.

– När Sveriges främsta extremåkare virkade sina egna mössor för ett par år sedan innebar det en boom för virkintresset i skolorna, inte minst bland killar. Det är mycket lättare att motivera eleverna att virka amigurumi än att virka någon gräslig grytlapp.

Elise vet inte riktigt vad det är som får så många att älska dessa japanska figurer, eller varför de väcker ett sådant intresse bland elever i alla åldrar.

– Men det har väl med att göra med att de är så söta. Det är mycket i Japan som är sött, från popgrupper och mode till Hello Kitty. Och det är inte bara flickor som tycker om att virka amigurumi i slöjden, även om de nog är i majoritet.

Elin Thaysen, 14 år, är en av dem som lärt sig virka som följd av sitt intresse för japansk populärkultur. Nu kämpar hon med sin sjätte amigurumifigur sedan hon startade för ett halvår sedan. Då kunde hon inte virka alls, men nu flyter arbetet ganska obehindrat och hon hämtar gratismönster på nätet som hon översätter till svenska och virkar efter.

– Japan är mitt favoritland jämte Sverige. Mitt intresse började med pokémon, japanska datorspel och mangaserier. Jag blev intresserad av allt som hade med Japan att göra och sökte på nätet, säger hon.
Elin lärde sig virka, läsa beskrivningar och göra amigurumifigurer främst genom att se filmer på hur det går till på YouTube.

– För i början var det verkligen svårt. Jag fattade ingenting. Men tack vara filmerna kom jag i gång och sedan har jag blivit bättre och bättre. Att virka och läsa böcker är ett bra alternativ till att spela på datorn.

Även om virkade djur inte är något nytt så formligen exploderar nätet av träffar på amigurumi och nuigurumi. Det senare är samma typ av figurer som de förra men sydda. För den som klarar japanska och engelska mönsterbeskrivningar finns det en uppsjö av gratismönster att ladda ner. Det finns också massor av mönster som går att köpa.

På svenska finns det inte mycket, men under hösten kommer en bok. Elise hade egentligen inte planerat att skriva den, men med tiden har hon samlat på sig så mycket material och arbetsbeskrivningar, både från sitt arbete i skolan och som lärare på studieförbund, att det kändes naturligt att sammanställa det till en bok.

Men även om man oftast utgår från färdiga mönster så innebär det inte att det blir mallslöjd, förklarar Elise och visar en figur gjord av en åttaårig flicka.

– Hon utgick från ett mönster men klarade inte riktigt ökningarna. I stället blev det en helt annan figur som blev jättebra och som hon är nöjd med. Men även när man följer beskrivningen till punkt och pricka så sätter man alltid sin egen prägel på det man virkar.