Slöjdhöjden handlar om själva livet

I en monter på Jakobsbergs bibliotek står Ibbe Gominas röda fotbollssko, skulpterad med stämjärn och skölp i mjukt lindträ. ”Jag utövar själv fotboll på elitnivå och när jag spelar så känner jag en speciell känsla inom mig, en uppfyllelse av glädje, det känns som jag är en konstnär som målar något vackert när jag är på en fotbollsplan” står det i texten som hör till skon.

Ovanpå montern står en ö i solnedgång, gjord av björklaminat, med en kant i svepteknik som hav och med stranden fylld av sand och snäckor. Ett flygplan är på väg som symbol för Maria Güven och Angelica Almbergs längtan: ”Vi tänkte på vår egna mest tänkbara längtan, nämligen att åka utomlands på semester. Bara att titta på ön får en att tänka att man är just där för ögonblicket” skriver de i sin kommentar.

Atena Rezai har gjort Livets tavla som hyllning till Michael Jackson som hon älskat sedan hon var liten. Han var den ”enda som sjungit om hur världen ser ut, hur vi människor skadar och sårar varandra”, tycker hon. Hjärtnycklarna i lindträ och bilden Heal the World tog hon med ”för att kärlek är viktig för människan. Det värsta som kan hända en människa är när kärleken krossas, men man får klistra tillbaka hjärtat och vänta tills den riktiga kärleken ska komma”.

Det här är bara några exempel på de elevarbeten som blev resultatet av Slöjdhöjden, ett projekt med tre niondeklasser på Tallbohovsskolan i Järfälla.

– Vi ville jobba efter ett tema, som ett experiment för att förnya slöjden. Tanken var att eleverna inte skulle behöva stressa genom slöjdprocessen, utan att de skulle få tid att stanna upp, tänka och reflektera. Att de skulle få fördjupa sig i sina teman så att de kommunicerade något med sina alster, säger slöjdlärare Thomas Malmberg.

Han är både imponerad och stolt när han visar runt bland montrarna på biblioteket. Slöjdalstren har blivit något utöver det vanliga, eftersom eleverna fått öppna sina innersta tankar och prata om sådant de inte brukar prata om annars. Alstren är både personliga, unika och mer estetiskt tilltalande än vanligt, tycker han.

– Att få jobba i tema har inspirerat eleverna att hitta nya vägar och idéer, samtidigt som de använt sig av alla de kunskaper om material och tekniker de förvärvat i grundskolan. De har lagt så mycket av sig själva i de här alstren – och det kommer att leva kvar länge. De kommer att minnas vartenda sliptag, allt vi gjorde i projektet och allt som var viktigt för dem när de gick i nian.

Idén att göra något nytt i slöjden föddes när Thomas såg en affisch om Järfällas ungkulturstipendium NovaStipendiet. Nova betyder ”liten stjärna som under en period ökar kraftigt i ljusstyrka” – och att öka ljusstyrkan kraftigt på slöjden som ämne var ett av målen med projektet.

– Många i samhället tror att slöjd handlar om lek, pyssel och knåp. Vi vill visa att ämnet har viktiga kunskapskvaliteter och att det innefattar så mycket mer än folk vet. Eleverna lär sig social kompetens, mod, problemlösningsförmåga, handlingsberedskap inför oförutsedda händelser, samarbetsförmåga, att utveckla trygghet och fantasi … De utvecklas till bra människor helt enkelt.

Klasserna valde demokratiskt vilka teman de skulle arbeta med. En klass valde Längtan, en annan Upplevelse. Den tredje klassen röstade fram att de skulle göra en god gärning, sälja slöjdalstren i ett marknadsstånd och skänka pengarna till en ensamstående mamma i Irak.

– Hela projektet bygger på demokrati, samarbete, kommunikation, gemenskap, dialog och möten, där alla är lika mycket värda oavsett var ifrån i världen man kommer. Det måste vara värdefulla erfarenheter för eleverna att ha med sig till exempel när de ska ut i arbetslivet. Egentligen kom projektet automatiskt att handla om själva livet, och vad som betyder något i livet.

Språkutveckling var ett annat mål med projektet. Eleverna har skrivit mycket, dels om slöjdprocessen men också om sina tankar kring det de skapat. Fantasi var också en betydelsefull ingrediens, säger Thomas och läser upp vad Linnea Blomberg skrev om sin svepask som hon gjorde i tema Längtan: ”På min fritid håller jag på med spjutkastning och min längtan var att få komma ut och kasta spjut utomhus efter en kall vinter med mycket snö. Asken i sig representerar ett förvar där jag samlat teknik och styrka som jag fått under inomhussäsongen, och som jag ska ta fram när jag ska börja kasta utomhus nu i vår igen. Den ljusgröna färgen speglar både gräset och min glädje eftersom det är min favoritfärg.”

Att projektet Slöjdhöjden fick NovaStipendiet gjorde det bland annat ekonomiskt möjligt att betala avgiften för att lägga ut elevernas arbeten på en slöjdsida på internet. Det har både varit en inspiration för eleverna själva och blivit en möjlighet för alla som är intresserade att titta in i slöjdsalen på Tallbohovsskolan. Tanken inför det här läsåret är att alla elever ska ha sin egen portfolio på slöjdsidan, både för att de ska kunna följa sin egen utveckling och för att den ska bli tydlig för föräldrar och lärare. Och för att eleverna växer av att visa för andra vad de gjort, berättar Thomas.

– Det har blivit som en världsutställning i slöjd. I början tyckte eleverna att det var lite nervöst att alla skulle få se, men sedan har de ringt och mejlat över hela världen och bett släktingar och vänner att gå in och titta.

Projektet Slöjdhöjden utvecklades till ett värdegrundsprojekt med stor gemenskap, där alla stöttade varandra, tycker Thomas.

– Det var jobbigt att säga hej då till dem när de slutade. Projektet gav oss ett liv tillsammans. Men för första gången känner jag ingen oro för hur det ska gå för eleverna. Jag känner mig helt lugn att alla kommer att hitta sin plats. Vår skola hamnar lågt när man bara mäter måluppfyllelse och det är så himla orättvist. Vi har fantastiska elever som jobbar otroligt hårt.

Och han tänker fortsätta jobba temainriktat i slöjden med fokus på värdegrunden, försäkrar han.

– Det skulle kunna vara en röd tråd i alla ämnen. Det är jätteviktigt att lägga energi på det. Skolan blir alltmer fokuserad på måluppfyllelse ju äldre eleverna blir, men det i sin tur kräver ett bra lärandeklimat.

Som avslutning på Slöjdhöjden reste alla klasser tillsammans till vallonbruket Lövstabruk, för att ”få känna vingslagen av en nästan svunnen tid”, som Thomas säger. Efteråt skrev alla om sina upplevelser, bland annat Mujda Taher: ”Bruket gav en rofylld känsla som tog tag i en, lugnade en. Detta är Lövstabruk, en magisk, tillmötesgående plats. Jag känner att jag lärt mig mycket av vår utflykt, historiskt och slöjdmässigt, men även mycket om mig själv. För första gången frågade jag mig själv vad jag ville få ut av livet. Jag lät mig själv tänka hårt och leta i mig själv för att desperat hitta något som jag brinner för, något som jag vill kommas ihåg som.”