Textilläraren som kan hantera en hyvel

Vallhamraskolan i Partille ligger djupt nedbäddad i höga snödrivor den här dagen, när omkring 15 elever i årskurs fem släntrar in i Tommy Nybergs textilslöjdsal i källarvåningen. Tommy hör sig för om eleverna vet vad de ska göra och får jakande svar.
    Just nu verkar det ha brutit ut en släng av kuddepidemi i klassen; de flesta plockar ut kuddar i olika färger och tyger ur sina skåp. Men ett par flickor tar fram sina stickningar och en pojke sätter sig vid symaskinen med målet att försöka maskinbrodera ett Nalle Puh-motiv.
  – Tommy, nålen gick av! ropar han över klassrummet.
  – Det är bara att sätta i en ny. Behöver du hjälp får du skriva upp dig på tavlan, svarar Tommy.
    För att slippa en ständig svans av elever bakom sig, och för att det ska bli rättvist, får de som behöver hjälp skriva upp sig på tavlan. Då kan Tommy beta av dem i rätt ordning och ingen behöver känna sig förbigången.
    Några elever vill att Tommy ska sätta på radion, så att de kan lyssna på musik under tiden de arbetar. Först är han tveksam, eftersom det tidigare lett till att eleverna ständigt bytt kanal och det har skapat oro i klassen. Men efter försäkran om att ingen ska röra radion ger han med sig och rattar in en av de kommersiella musikkanalerna.

Kölistan på tavlan växer snabbt, allt medan Tommy flänger från elev till elev för att hjälpa till. Då och då hörs rop på hjälp och ett och annat stönande över att den inte kommer direkt.
    Visst är det bra om eleverna tar egna initiativ. Men ibland blir det fel. En kille vecklar ut tre meter tyg från en rulle. Han sätter saxen i mitten av tyget, utan att ha mätt eller ritat var han ska klippa. Tommy upptäcker vad som hänt, men hinner inte stoppa det hela. Han försöker förklara att man ska starta i en kant och att tilltaget inneburit att mycket tyg gått till spillo.
  – Men, jag vill ju göra en kudde! framhärdar eleven.
  – Du har redan gjort tre kuddar! Du skulle egentligen bara fått göra en.
  – Va då? Är det inte textilslöjd, får man inte göra vad man vill?
    Tommy förklarar för pojken att han nu visat att han klarar av att sy kuddar, nu måste han gå vidare till något mer avancerat. Men pojken tjurar och vill inte komma med någon ny idé.
    Men de allra flesta elever arbetar koncentrerat och idogt. Tommy fortsätter beta av namnen på tavlan och i slutet av lektionen är det faktiskt tomt.
  – Dags att börja plocka ihop! ropar han.
    Han får upprepa sig några gånger innan eleverna avbryter sina arbeten. När han till slut summerar lektionen meddelar han att han tänker ringa ett par av elevernas föräldrar och tala med dem om att deras barn bara drivit omkring under lektionen. Bland annat pojken som inte ville förlika sig med att han inte fick göra en fjärde kudde. Eleverna blir upprörda och menar att det beror på att de inte fått någon hjälp. Tommy undrar om de skrivit upp sig på tavlan – och nej, det har de inte.

Efter en hektisk lektion slår vi oss ner med en kopp kaffe i personalrummet. Tommy blev färdig slöjdlärare vid lärarutbildningen i Göteborg för fem år sedan. Innan dess hade han en utbildning i produktdesign och jobbade på distributionen på Göteborgs-Posten.
    Tanken på att sadla om till lärare hade legat och grott ett bra tag; han hade redan läst in den allmänna delen av lärarutbildningen på distans. Hans barn började bli stora, ett av dem hade redan flyttat hemifrån. Tommy tyckte att han haft bra kontakt med dem och tänkte att det borde han kunna etablera även med andra barn och ungdomar.
  – Egentligen var bild min grej och jag tänkte bli bildlärare. Men så fick jag reda på att det var mycket lättare att få jobb som slöjdlärare och upptäckte att bild och slöjd har många likheter, även om det finns skillnader i kursplanerna.
    Bildämnet handlar främst om att tolka och analysera bilder, och hantverkskunnande är en underordnad del. I slöjden är det lite tvärtom, där är många av målen kopplade till själva hantverket och bara ett par punkter handlar om analys. Här poängteras främst processen, arbetet, planeringen – genomförandet av ett projekt från början till slut.
    För Tommy var Göteborg den lärarutbildning som låg närmast geografiskt.
  – Jag var helt inriktad på att bli lärare i trä- och metallslöjd och hade inte alls funderat kring detta med textil. Men redan vid de första textilgenomgångarna upptäckte jag att textil verkade vara ett nytt och mycket spännande område som jag gärna skulle vilja pröva på.
    På lärarutbildningen i Göteborg får varje student en personlig studieplan. Tommy kände att han redan behärskade tekniker och material inom trä- och metall ganska väl och lade därför upp sin studieplan med inriktning mot det textila området. Och det var mycket att lära för en som bara sytt i någon knapp och sytt upp ett eller annat byxben. Men han tycker att utbildningen gav honom en bra grund att står på .
  – Sedan lär jag mig under resans gång. När min dotter gick ut från gymnasiet sydde jag faktiskt hennes balklänning.

Tommy är nu inne på sitt femte år som slöjdlärare. Här på Vallhamraskolan ingår både trä- och metallslöjd och textilslöjd i hans tjänst. Egentligen har han aldrig sökt textillärartjänster aktivt, utan fått det så att säga på köpet.
  – Mitt första jobb var en kombinerad tjänst i textilslöjd och trä- och metallslöjd samt bild i en skola för elever med flera och ofta svåra funktionshinder. Salen var inredd för både träslöjd och textilslöjd så jag kunde kombinera efter eget huvud. En elev gjorde en permobil. Han kunde först arbeta i trä och sedan sy de stoppade sätena i samma sal. I bildundervisningen gjorde vi ofta textila bilder.
    Tommy tyckte att det var ett fascinerande jobb. Många av eleverna – som kunde göra mycket lite själva – tyckte att det var jättespännande att få komma till slöjden. Ibland kunde en hel lektion gå åt till att han försökte klura ut vilken färg eleven föredrog att färgsätta sitt slöjdföremål med.
  Men efter en tid tyckte han att arbetet blev mer vård än slöjd. Dessutom ville han se flera sätt att bedriva slöjdundervisning på.
  – Jag har bara sökt träslöjdstjänster. Främst för att jag upplevt det lite tufft att ha en ren textillärartjänst. Jag känner mig fortfarande mer hemma med tekniker och material i trä- och metallslöjden.
    Samtidigt tycker han inte att läraren alltid måste ha svar på allt. Det kan till och med vara en pedagogisk vinst att medge att man inte riktigt vet hur ett problem ska lösas, och att tillsammans med eleven försöka finna en lösning på problemet.
    Han blir inte bemött på något speciellt sätt av eleverna för att han är man och textillärare, tycker han. Men att han undervisar både i träslöjd och textilslöjd hoppas han leder till att de väljer lite mindre traditionellt i nian.
  – Detta med slöjdarterna är väldigt konservativt. Det finns en mycket hård uppdelning mellan manligt och kvinnligt i slöjden. Det finns en större öppenhet för att tjejer väljer trä- och metallslöjd, än att killar väljer textilslöjd. Det är inte längre ovanligt att kvinnor arbetar som lärare i trä- och metallslöjd. Det motsatta existerar nästan inte.
    Tommy tror inte att samhället på sikt kan acceptera ett ämne som är så uppdelat i traditionellt manligt och kvinnligt som slöjd. Samtidigt tycker han det vore synd om eleverna inte ens i högre stadier får möjlighet att fördjupa sig inom en av slöjdarterna.
  – Men då får vi leva med att det blir ganska könsuppdelat i nian. En fördjupning i en slöjdart innebär en möjlighet att utmana eleverna, ge dem en möjlighet att arbeta med saker som tar lång tid och med slöjdalster med många arbetsmoment. De får tid att verkligen arbeta med sådant som utformning och design.

Utbildningen och jobbet har fått Tommy att börja arbeta textilt även utanför skolan. Han stickar och virkar mycket och skulle vilja ha mer tid för klädsömnad. En stickning kan man alltid ha med sig på bussen, tåget eller flyget. Men sonen, som blev tonåring samtidigt som pappas textila intresse vaknade, har inte alltid uppskattat det hela.
  – När vi åkte buss, och han visste att jag skulle sätta i gång och sticka, drog han med mig längst bak i bussen där vi syntes allra minst. Men nu är han 17 år så det är nog inte lika skämmigt längre.
    Efter några år i yrket känner Tommy att han hamnat rätt. Slöjd är ett tacksamt ämne att arbeta med, oberoende om det är textilslöjd eller trä- och metallslöjd, tycker han.
  – Slöjdens styrka är att eleverna får påverka och bedöma sitt eget arbete och sin arbetsinsats. Om de kommer till mig när de har slipat ett tag, och frågar om det är bra, så brukar jag visa dem vilken yta det är möjligt att uppnå. Sedan är det upp till eleven att avgöra om han är nöjd med ytan eller om han vill fortsätta slipa.
    Att eleverna får förverkliga sina egna idéer gör det också roligt att arbeta som slöjdlärare, tycker han. Allting är inte antingen rätt eller fel. I matte är 1+1 alltid 2, men i slöjd kan det bli 3.
    Tiden i slöjden räcker inte till allt. En strategi är att eleven får pröva på nästan allting. Men det leder till ganska grunda kunskaper och innebär en risk att eleven aldrig blir förtrogen med någonting och inte tycker sig riktigt behärska något.
  – Jag ser hellre att de går på djupet på några färre områden. Det ger ett självförtroende så att eleverna vågar pröva nya saker och inte ger upp när det uppstår svårigheter på vägen.
    Då förstår eleverna syftet med slöjd bättre också, tror han. Att de har nytta även inom andra områden av det sätt att lära som finns i slöjdämnet.
  – Vi slöjdlärare måste bli bättre på att tydliggöra för eleverna vad de kan ha för nytta av slöjdämnet. Men det är inte bara eleverna som har svårt att förstå värdet av slöjd. Vid min första anställningsintervju med en rektor och en mattelärare märkte jag att inte heller de hade en aning om varför vi har slöjd i skolan!