Svart magi och modernistiskt broderi

Det är nog få Norrköpingsbor som anser att stadens konstmuseum – ritat av stadsarkitekten Kurt Oskar von Schmalensee i mitten av 1940-talet – är direkt vackert, där det ligger vid Kristinaplatsen. Med sin modernistiskt strikta fasad i tegel liknar den mer en idrottshall än ett museum. Men exteriören skvallrar om innehållet – Norrköpings Konstmuseum har en av landets främsta samlingar av svensk modernism.
    Symbolen för konstmuseet möter en redan i entrén. Det är den nonfigurativa Krumelur, målad av Pierre Olofsson. Han varierade under hela sitt konstnärskap cirkulära former, ofta i rörelse, och räknas in i konstnärsgruppen 1947 års män. Flera av konstnärerna finns representerade på museet. Namnet uppkom på en utställning på Färg och Form i Stockholm 1947, och ses som den konkreta konstens genombrott i Sverige.
    På övervåningen finner man modernisterna. Centralt hänger här en färgsprakande tavla av Gösta Adrian-Nilsson, GAN, en av de verkliga pionjärerna inom konkretismen och modernismen och en av de första i Sverige att måla helt abstrakt.
  – Först tänkte jag att porträtt skulle passa bra för ett broderiprojekt. Men elever i åttan vill ofta att det ska bli så perfekt. Därför lät jag dem arbeta med modernister och geometri, vilket är lite öppnare och mer utvecklingsbart och inte ställer samma krav på exakthet, säger Kerstin Sapire, textillärare på Ektorpsskolan.

Museet har verk av konkretister och modernister som Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Eric H. Olson, Pierre Olofsson och Inger Ekdahl. Det här är konst som fortfarande kan engagera och till och med röra upp känslor. Inte minst Olle Bonniérs stora tavla Plingeling, med ett antal färgade prickar mot en i övrigt helt vit yta. Det är en abstrakt målning som tolkar ett partitur. I en geometrisk rymd krockar punkterna, varvid ljudet ”plingeling” uppstår.
    Kerstin berättar att Plingeling gjorde vissa elever riktigt förargade. ”Det här är väl ingen konst!” De menade att det här kunde de ju göra själva. Samtidigt gav det en möjlighet att diskutera konst.
    När eleverna satt framför vissa tavlor kunde en och annan elev till och med uttrycka avsky inför vad de såg.
  – Andra upptäckte nya saker i konsten. Det var oerhört spännande att få vara med när eleverna mötte för dem ny konst tillsammans med en museipedagog, berättar Kerstin Sapire.
    Sophie Andersson och Marcus Mourad är två textilelever av drygt ett sextiotal som broderat bilder till utställningen. De berättar att konst som de från början tyckte var ganska tråkig, eller som de var likgiltiga inför, fick nytt liv när de fick veta mer om konstnären och hur verket kommit till. Sophie Andersson tyckte till exempel först inte att Plingeling var konst:
  – Men den blev intressant när de berättade hur konstnären tänkt när han målade tavlan.
    Däremot blev hon inspirerad av Pierre Olofssons målning Svart magi.
  – Den såg rolig ut att brodera, den har fina färger, dessutom gav den många möjligheter, eftersom den inte föreställer något speciellt.
    Även om Svart magi var utgångspunkt för hennes broderi så blev slutresultatet ingen kopia utan hennes egen tolkning. Det som finns kvar är de geometriska formerna, ovalerna och vissa av färgerna. Under tiden hon satt och broderade så föddes nya idéer som förde henne in på nya vägar.
    Också Marcus Mourad fastnade för flera av Pierre Olofssons målningar. Han lät sig även inspireras av Olle Bonniérs stora oljemålning Ödestema.
  – Jag satte ihop delarna till en helhet när jag målade. Men det broderade slutresultatet blev något helt annat. Jag tog bitar ur min målning och broderade lite som jag kände och lade till partier som såg tomma ut, säger han.
    Marcus lät själva broderiet styra arbetet, han lät det växa fram i olika riktingar, allteftersom nya idéer uppstod. Även om Sophie delvis arbetade på samma sätt, var hon mer medveten redan från starten om hur slutresultatet skulle bli.
  – Det första broderiet jag gjorde blev jag inte nöjd med så jag startade om från början med ett nytt broderi, berättar hon.
    Båda två tycker att det varit roligt att brodera och att det varit häftigt att få ställa ut resultaten på konstmuseet. De har lärt sig många nya användbara stygn och fått mycket uppmärksamhet.
    Men har man någon nytta av att kunna brodera?
  – Jag tror att man senare i livet kommer att ha nytta av allt man lär sig, fastslår Marcus.

Skapande skola ger nya möjligheter för skolor och elever både att komma i kontakt med kulturinstitutioner och att samarbeta med professionella konstutövare.
  – I dag är vissa skolor här på konstmuseet ganska ofta och andra inte alls. Vi vill nå ut till alla, säger Ann-Charlotte Peterson, museipedagog på Norrköpings Konstmuseum.
    Hon sitter med i den Skapande skola-grupp som finns i kommunen, och där också elever, lärare och rektorer ingår. Det var vid ett sådant möte som hon kom i kontakt med Kerstin Sapire.
  – Hon hade en idé om att använda konstmuseet för ett broderiprojekt. Hennes tanke var att eleverna skulle inspireras av konsten och sedan översätta detta till broderier. Jag tyckte att det lät som en jättespännande idé, säger Ann-Charlotte.
    Kerstin och Ann-Charlotte valde tillsammans ut vilka tavlor som eleverna skulle arbeta med.
  – Vi tittade igenom samlingarna och Kerstin plockade ut de tavlor som hon trodde skulle passa. Kring dessa organiserade jag visningar. Varje grupp var här på museet två gånger. Eleverna valde ett eller flera verk att arbeta vidare med.
    Därefter fick eleverna tillsammans med Ann-Charlotte skissa och måla bilder som de sedan skulle översätta till broderi.
  – Det var fritt fram att antingen avbilda eller låta sig inspireras. För mig är det viktigt att understödja elevernas skaparglädje. Andra gången vi träffades på museet hade Kerstin med sig exempel på fantastiska stygn. Själv lärde jag mig då bland annat Franska knuten och langettstygn.

Vid den andra träffen med Ann-Charlotte fick eleverna fundera på hur de skulle överföra sina bilder till stygn. Därefter fortsatte arbetet i textilsalen på Ektorpsskolan.
    Pengarna räckte även till en bildpedagog som planerade, byggde och hängde utställningen. Tyvärr hänger elevernas alster inte i anslutning till den utställning de hämtat inspiration från, utan lite undanskymt en trappa ner.
  – Visst är det ett utmanande rum att göra en bra utställning i, men jag tycker att resultatet blev lyckat. Över huvud taget så har det varit fantastiskt spännande att få uppleva övergången från originalmåleri till elevernas uttryck i textila broderier, säger Ann-Charlotte Peterson.
    Textila verk har ofta en undanskymd plats på den offentliga konstscenen. Det behövs eldsjälar för att lyfta upp det textila till den position det förtjänar. Sådana som Kerstin Sapire.
  – Jag brinner för broderi! Jag är inte bara textillärare, jag är även brodös och medlem av Broderiakademin. Det är verkligen dags att den textila konsten intar den plats i det offentliga rummet som den förtjänar.
    Det var också en av drivkrafterna till att hon ville att hennes elevers arbeten skulle visas på Norrköpings Konstmuseum.
  – Jag har länge sökt ett samarbete med konstmuseet. Det borde vara naturligt för skolorna att använda museet och jag vill att barnen ska hitta dit. Dessutom tycker jag att slöjd som ett skapande ämne platsar på museum, säger Kerstin.
Att det blev just broderi föll sig alltså naturligt med Kerstins bakgrund. Men det krävdes en hel del funderande på hur samarbetet med museet skulle gå till.
    Hon sökte och fick pengar till elevbesöken på museet, lite materialpengar, pengar för att anordna vernissage samt till att hänga utställningen.

Broderi är ett bra arbetsområde för eleverna, det ger dem möjlighet att känna efter och visa sin kreativitet. Även om vissa elever hade en lite längre startsträcka.
  – De var spännande att elever som från början var lite tveksamma och inte lade ned så mycket kraft kom i gång oerhört bra på slutet och hamnade i något slags flow. Därför är vissa upphängda broderier egentligen halvfärdiga.
Att vissa behövde lite mer tid för att tända på idén beror kanske på att broderi inte alltid förknippas med kreativitet och skapande.
  – Nej, många tänker nog främst på gamla dukar, monogram och bundet broderi och inte på fritt broderi som är något helt annat. Broderi är på gott och ont ganska traditionstyngt.
    Hon vill förtydliga att det traditionella broderiet har många kvaliteter, men att det kanske inte är en särskilt inspirerande ingång för dem som aldrig tidigare sysslat med broderi. Tradition kan vara spännande men också hämmande.
  – Ska man göra något broderi i skolan så ska det vara fritt broderi, framhåller Kerstin.
    För många elever kan det vara svårt att komma i gång.
  – Den tomma rena bakgrunden kan uppfattas som hotfull. Därför uppmanade jag eleverna att måla en bakgrund först. Då fick de en utgångspunkt för det som skulle hända i bilden.

I tidigare projekt har eleverna i ännu högre grad fått blaska på med färger och då bara använt några väl valda stygn för att accentuera det centrala i bilden. Stygn är både intressanta grafiska tecken och dessutom tredimensionella.
  – Det blir ofta mycket spännande resultat utan att vara så kravfyllt som vissa kan uppfatta broderi och dessutom går det fort.
    Broderi finns alltid med som ett arbetsområde i årskurs åtta. Det är till stor del Kerstins förtjänst. Hon har själv broderat så länge hon kan minnas. Hennes mamma stickade och broderade också mycket.
  – Jag hittade snart till hennes syskrin och har sedan dess alltid broderat om än med olika intensitet. Broderi och lappteknik är två av mina stora passioner i livet.
    Men hon har inga särskilt lustfyllda minnen av broderi när hon minns tillbaka på sin tid som elev i slöjden.
  – Det var mest grått på vitt och mycket bundna sömnadssätt. Det här var en tid när det fria broderiet över huvud taget inte uppmuntrades och i skolan var det inte alls gångbart, det fick jag syssla med hemma.
    Även om det finns utrymme för fritt broderi i skolan i dag, är broderi som konstform mycket styvmoderligt behandlat. Över huvud taget så har textilkonst en undanskymd plats på museer och i utställningslokaler.
  – Det beror självklart på att det här är något som kvinnor sysslat med. Det var en av anledningarna till att jag ville att elevernas broderier skulle ställas ut på Norrköpings Konstmuseum.
    Men hon tror att broderiets ställning är på väg att stärkas. Även om det ännu inte märks på de större konstinstitutionerna så är det allt fler som kommer fram till Kerstin då hon broderar och tycker att det ser spännande ut. Och det finns en återväxt. Graffitibroderier och andra moderna uttrycksformer bidrar till att föra in broderiet i nutid och engagerar en yngre publik. Dessutom är genregränserna mellan konst, konsthantverk och hantverk på väg att lösas upp.