Dokumentation och analys ett rent nöje

Från Pedagogiska magasinet 2016-03-02 16:27

Foto: Anders Eriksson Film och foto SkolArena, Mölndal

Smaka på ordet dokumentation. Lite segt och träigt, eller hur? Men dokumentation är basen i verksamhetsutveckling, menar Marie Eriksson. Hon är förskol-lärare vid Svejserdalens förskola och författare till flera böcker om förskolan. I Med luppen på verksamheten berättar hon hur de i hennes område, Lackarebäck i Mölndal, dokumenterar, analyserar och utvecklar sitt arbete, och hon gör det så att man får lust att sätta igång att verksamhetsutveckla bums. Dokumentation framstår som något rent lustfyllt när hon redogör för hur de tänker och jobbar.

Alla pedagoger i Lackarebäck tar stillbilder, filmar och för anteckningar för att få syn på hur de som professionella gör skillnad i barnens lärande. Materialet används sedan både för egen reflektion, gruppsamtal och i möte med barnen – bilder sätts upp i deras nivå och filmerna visas på padda eller storbild på väggen.

Svejserdalens förskola har ett övergripande sagotema varje år och utvärderar det kontinuerligt för att kunna utveckla och förbättra medan det fortgår. I sin levande verksamhetsplan skapar de överblick under fem rubriker: läroplanens mål; egna observationer; arbetslagets reflektioner; förändringar, behov och utmaningar samt uppföljning och analys. I termins- och läsårsanalyser fångar de sedan upp vad de åstadkommit på ett högre plan, letar efter luckor i verksamheten (vad hände egentligen med genusarbetet?) och diskuterar målen och vägen framåt.

Personalen i Lackarebäck är indelad i mindre lärgrupper för mer djupgående samtal och förskolorna i verksamhetsområdet sam-arbetar flitigt med varandra. Det finns förskoleövergripande grupper som arbetar med bland annat litteratur och språk, IKT och miljö och en utvecklingsgrupp som är nära knuten till de två förskolecheferna.

Lackarebäck har helt enkelt en noga utarbetad och väl inarbetad struktur för utvärdering, analys och utveckling. Det jag saknar i boken är något slags schema över hur allt hänger ihop, för att få bättre överblick. Boken tyngs tyvärr också av ett ofta onödigt akademiskt språk och Marie Eriksson hänvisar dessutom gärna till forskare och andra författare. Ibland blir det lite för mycket.

Det är alla egna, verklighetsanknutna och praktiska exempel som är denna boks stora styrka. Författaren är även mycket duktig på att förmedla entusiasm och en känsla av ”det här klarar vi!”. Ingen som läser kan säga att ”det där har vi inte tid med”, eller ”det är för svårt för oss”. De förskolor hon berättar om är helt vanliga, med alldeles vanlig personal. Med rätt verktyg, rätt processer och duktiga chefer kan alla arbeta klokt med att utveckla sig själva och den verksamhet de befinner sig i. Och det går att ha roligt under tiden.

Marie Eriksson tar både barnen, sina kollegor och sitt yrke på allvar, men också lärglädjen. Hon betonar vikten av skratt, kreativitet och positiv feedback; humor och lek behövs även för att vuxna ska lära. Verksamhetsutveckling, visar hon, handlar till inte så liten del om goda relationer och förmåga att sprida en lust att växa.

Marie Eriksson

Med luppen på verksamheten

Att systematiskt utveckla förskolans arbete

Lärarförlaget

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter