»Vi bjuder in lärare från andra skolor«

Från Pedagogiska magasinet 2016-02-24 19:07

Foto: Dale Wilcox / TT

» Kollegialt lärande gör att jag kan dela, diskutera och förhoppningsvis förbättra min praktik som lärare. I förlängningen leder det också till bättre resultat för eleverna.

Min skola, som ligger i Toronto, Kanada, är med i ett skolförbättringsprogram som finansieras av utbildningsministeriet. Där får vi, genom särskilda insatser på huvudmannanivå, utbyta erfarenheter med likasinnade lärare från andra skolor.

Naturligtvis samverkar vi också mer informellt på daglig basis här på skolan, genom att utbyta idéer med varandra under lunchen eller före terminsstart. Men min erfarenhet är att om det kollegiala lärandet inte är en del av ett strukturerat program, så har eller tar sig få lärare tid till detta. Rent lärarstyrda samarbeten är oftast helt enkelt att dela en idé eller ett lektionsmaterial i förbigående.

När det gäller skolförbättringsprogrammet får vi ta in vikarier för våra vanliga klasser så att vi kan planera, undervisa tillsammans eller observera andra lärares lektioner. Då medverkar också ofta vår rektor, vilket är mycket bra eftersom det sänder budskapet att dessa delar av processen är viktiga även för honom.

Ungefär en gång per år har vi »öppet hus« då lärare från andra skolor får följa undervisningen hos oss. Utöver de externt finansierade programmen så får en kanadensisk lärare i genomsnitt två dagar per år för professionellt utvecklingsarbete.

Under min 20-åriga karriär har det ännu inte hänt att det dykt upp någon inspektör från myndigheterna i mitt klassrum. Men däremot finns det statliga undervisningscoacher som kan komma och hjälpa till vid särskilda planeringstillfällen eller genom att observera lärares undervisning.

Jag har aldrig varit med om att observationer av andra lärares undervisning har lett till konflikter. Mina kollegor har alltid varit respektfulla gentemot varandra, särskilt mot dem som frivilligt sätter sig i en situation som innebär att bli granskad av kollegor.

Men ett problem är att lärare alltid bär med sig en känsla av att försumma eleverna när de är borta från klassrummet. Det finns ett stort tryck på att hinna med allt stoff i läroplanen under den tid som avsatts. Även om vikarier kallas in är det svårt för eleverna att göra framsteg när deras ordinarie lärare inte är där.«

Namn: Anthony Meli.

Gör: Gymnasielärare i matematik i Toronto, Kanada.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter