Mer utveckling i sikte

Från Pedagogiska magasinet 2016-02-24 11:11
Auskultationer, checkpoints och lärandeteam. På IT-gymnasiet i Örebro arbetar man på olika sätt med kollegialt lärande, som en del i ett långsiktigt utvecklingsprojekt.
Foto: Ulla-Carin Ekblom»Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.” Så börjar dagens dikt, vald och uppläst av eleven Jennifer Simonsson. Poemet, i original av engelsmannen Henry Scott-Holland, går att läsa på filmduken bakom henne.

Per Björkil, klassens lärare i svenska, har infört momentet att börja varje lektion med en dikt. Han tänder lysrören i taket och vardagen kan ta vid igen. I dag innebär det att ettorna på det estetiska programmet ska fortsätta jobba med argumenterande texter. Ämnet är tjejer i spelvärlden, som eleverna har fått läsa en mängd texter om.

– Det finns en massa fördomar, som att tjejer inte spelar eller att de är dåliga på gaming, säger eleven Isak Molin.

– Men det är fler tjejer än man tror som spelar, fyller bänkgrannen Albin Grans i.

Sabina Hallmén, en av de få tjejerna i klassen, är själv mycket intresserad av att spela.

– Jag går ju estet och tycker om bild, men jag skulle gärna jobba med speldesign, eftersom jag gillar att hitta på historier, säger hon.

Efter lektionen slår vi följe med Per Björkil till rektor Simon Ekdahls ljusa hörnrum för att diskutera kollegialt lärande med några medarbetare. Vintersolen står så lågt att den bländar genom de höga, vackra fönstren. IT-gymnasiet är en av flera verksamheter som är inhysta i en tidigare kasernbyggnad från tidigt 1900-tal. Genom väggen hörs ett dovt, suggestivt trummande från skolans musikelever.

Foto: Ulla-Carin Ekblom

Det är Simon Ekdahls andra läsår som rektor. Tidigare var han lärare i matematik och naturkunskap på skolan, där han har arbetat sedan 2006.

– Vi började med kollegialt lärande här hösten 2013, som en del av ett femårigt kvalitetsarbete som startade året före. Då organiserade vi oss i tre lärandeteam och jobbade utifrån ett material om undervisningsplanering. Vi ville hitta ett gemensamt arbetssätt för att koppla undervisningen till styrdokumenten och kunskapskraven, berättar han.

Simon Ekdahl har planerat det här läsåret tillsammans med skolans två förstelärare, Per Abelsson och Andreas Holm. Den senare är lärare i samhällskunskap och historia samt programansvarig för teknikprogrammet.

Andreas Holm berättar att det kollegiala lärandet formellt sker dels inom ramen för lärandeteam, dels i så kallade checkpoints. De senare är tillfällen där alla lärare som undervisar i en specifik klass går igenom eleverna i den och urskiljer utmaningar, mönster och risker.

– Under de samtalen tar man del av varandras undervisning, får tips och råd, ingår samarbeten och identifierar olika gemensamma åtaganden kring klassen eller vissa elever, säger han.

Det gör man även i programlagen, som också är forum för kollegialt lärande.

– Sedan finns givetvis en mer informell dimension av kollegialt lärande, det som sker i fikarummet eller korridoren, menar Andreas Holm.

Simon Ekdahl understryker att mycket av detta naturligtvis gjordes på skolan redan tidigare, med den skillnaden att det nu är formaliserat.

– Det räcker inte att bara prata lite om en klass i arbetslaget eller fikarummet. Nu finns det dokumentation och ökad systematik kring det. Inte bara utifrån erfarenhet och praktik utan även genom forskning. Vi läser vad Helen Timperley, Dylan Wiliam eller John Hattie skriver om en fråga, säger han.

Foto: Ulla-Carin Ekblom

Tanken med lärandeteamen är att skapa kompetensutveckling med kontinuitet och legitimitet där lärarna är delaktiga. Teamen utgår från vedertagen forskning och läser in sig på ett specifikt område innan de har gemensamma diskussioner. Därefter övergår man till det praktiska och prövar de nya kunskaperna i undervisningen.

IT-gymnasiet har man identifierat vissa områden som skolan behöver utveckla, och fokuserar på dem i lärandeteamen.

– Det första området vi jobbade med var hur man ger bra återkoppling till eleverna, där vi upplevde att vi hade bra utgångspunkt i forskning. Det var nog en ögonöppnare för rätt många, säger Andreas Holm.

Simon Ekdahl visar på en favoritbild, Helen Timperleys modell för professionellt lärande ur Skolverkets skrift Forskning för klassrummet, som teamen har läst och diskuterat. Han menar att det är lätt att fastna i att samla och åtgärda information om elevers förmågor, men att det inte räcker.

– Nej, det är inte gott nog! Utan man vill komma hit: information om undervisningens effektivitet, lärare identifierar behov, lärare utvärderar vad som inte undervisas bra, och så vidare. Då är man tillbaka hos läraren och vad man behöver ändra på i undervisningen. Och då börjar det bli lite obekvämt!

– Absolut! Har man varit lärare i många år och jobbat på ett visst sätt, är det klart att det kan kännas lite … , instämmer Andreas Holm.

Det är en process att komma förbi den fasen och inse att man behöver ändra på något, menar Simon Ekdahl, och betonar att ingen lärare medvetet gör dåligt ifrån sig.

Foto: Ulla-Carin Ekblom

– Där behöver vi ju varann! Det sätt som vi följer upp elevernas kunskapsutveckling på väcker många frågor. Varför lyckas elever bättre i vissa kurser, och kanske med vissa lärare, än med andra?

Det handlar inte om att en lärare är bra och en annan dålig, utan om att man angriper ämnet eller eleverna på olika sätt, menar han.

Konkreta kollegiala aktiviteter för att hitta nya gemensamma angreppssätt är till exempel förändringar inom matematiken, som lärarna har gått ihop om. Andreas Holm och Per Björkil har jobbat ihop om en klass i historia.

Den senare undervisar förutom i svenska även i historia och är ny på IT-gymnasiet sedan höstterminen. Dessutom är han nybakad som lärare, han gick ut lärarutbildningen så sent som i våras.

– Man kan upptäcka att det i en klass är många som har problem med två specifika ämnen. Eller att det inte går så bra för en elev i mitt ämne, men att det gör det i andra ämnen. Vad är det de andra gör och vad kan jag lära mig av dem? frågar han sig.

Lärarna är överens om att det inte är helt oproblematiskt att våga ta hjälp av kollegor och kanske lämna ut sig. Per Björkil nämner en svårighet – stolthet!

– Eftersom jag bara har jobbat här sedan i augusti behöver jag inte känna stolthet, för jag har ju en orsak till om jag skulle känna mig osäker. Jag kan ju bara dra kortet att jag är ny och nyutexaminerad, säger han, inte utan glimten i ögat.

Foto: Ulla-Carin Ekblom

Alexander Wilhelmson, lärare i svenska och engelska, har anslutit till diskussionen. Han berättar att lärarna har auskulterat hos varandra också, det vill säga granskat varandras lektioner.

– Jag tror att det är jättebra om man lyckas släppa den där stoltheten och släppa in någon annan i sin undervisning. Då tvingas man reflektera över den själv – det hinner man ju inte göra annars.

Han har alltid haft ambitionen att auskultera och att själv bli föremål för det. Han vill avdramatisera situationen, som kan vara förenad med ångest, till ett tillfälle att lära sig av varandra.

– Där kommer vi till kärnan i det kollegiala lärandet: att titta på varandra! Alla är olika som lärare, fast vi har gått samma skola, säger Alexander Wilhelmson.

Per Björkil menar att det blir väldigt tydligt i dokumenten om det inte går så bra för eleverna i någon kurs, men att det kan finnas många orsaker till det.

– Och vi letar ju inte efter fel, vi letar efter lösningar, tillägger Simon Ekdahl.

En annan fördel med att vara nyutbildad är att man är van vid seminariesituationen och att läsa in sig på forskning, menar Per Björkil.

– Lärandeteamen påminner om utbildningen, och det känner jag mig bekväm med. Men jag är långtifrån fullärd, jag är ju den som har mest att lära!

Simon Ekdahl känner sig väldigt trygg med vad man gör på skolan, men det finns elever som ändå inte klarar gymnasiet.

– Så bra som vi är som skola nu, har vi aldrig varit! Men det är aldrig så enkelt som att elevresultaten därmed går spikrakt uppåt. Vi har aldrig varit så medvetna om vad vi behöver göra i klassrummet för att elevernas lärande ska vara så effektivt som möjligt.

Finns på elva platser

IT-gymnasiet i Örebro har funnits sedan 2005. Skolan har 168 elever och 23 anställda, varav 18 lärare. Här finns tre program: el- och energi-, teknik- samt estetiska programmet med inriktning design och kommunikation.

Det första IT-gymnasiet startades i Kista 1998, när behovet av IT-kompetens ökade. Skolan finns nu på elva platser i Sverige. Enheten i Örebro samarbetar närmast med dem i Västerås och Karlstad. IT-gymnasierna ingår i Academedia AB.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter