Responsen sätter spår i hjärnan

Från Pedagogiska magasinet 2015-11-24 02:52

Rätt sorts feedback kan lyfta elevernas resultat till nya höjder. Men det gäller att veta både när den ska ges och på vilket sätt, skriver Alva Appelgren, doktor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet.

Bild: Anna Olsson.

Det utvecklande tankesättet har visat sig vara positivt för barns motivation och hur de hanterar misstag. Men vad är det då som får oss att tänka på det ena eller andra viset och hur skapar vi ett utvecklande tankesätt? Flera forskare, bland andra Elizabeth Gunderson, har genom åren undersökt vilken feedback föräldrar ger till sina barn och konstaterar att deras sätt att ge beröm troligen påverkar vilket tankesätt barnen utvecklar senare i livet.

Gunderson jämför effekten av beröm som handlar om barnets personlighet, som ”Du är så smart och duktig”, med beröm om vad och hur barnet gjort något, som ”Vad bra att du har plockat ihop alla klossar”. Det visar sig att barn som får mer beröm kring sin process senare i livet verkar utveckla ett mer utvecklande tankesätt, medan barn som får beröm kring sin karaktär utvecklar ett låst tankesätt.

 

Men kan dessa olika typer av beröm även påverka oss här och nu? Det har jag studerat med hjälp av funktionell hjärnavbildning, FMRI. Det är en hjärnavbildningsteknik där man kan undersöka skillnader i hjärnaktivitet genom att analysera blodflödet till olika områden i hjärnan. Försökspersonerna fick göra ett test inne i MR-kameran där de skulle lära sig en uppgift. Under uppgiften fick de både det jag kallar karaktärsberöm: ”Du är smart”, och processberöm med fokus på deras handlingar: ”Du valde rätt.”

Det var mycket spännande att se resultaten. Hjärndata visade tydlig skillnad i aktivitet för de olika typerna av beröm. Karaktärsberöm, det vill säga att de var smarta, gjorde försökspersonerna mer stressade och osäkra på sin förmåga än processberöm. Processberömmet å sin sida, det vill säga att de valt rätt, gjorde att försökspersonerna lärde sig uppgiften något snabbare och var mer motiverade att fortsätta med övningarna jämfört med när de fick karaktärsberöm. Olika sorters beröm tycks alltså påverka människor redan under upplevelsen och utförandet av en uppgift.

 

Förmågan att lyckas med en uppgift är dock möjlig att påverka redan innan vi griper oss an den, beroende på vilken inställning vi har. Om vi till exempel ska välja mellan två kursböcker kommer vi antagligen att försöka ta reda på så mycket som möjligt om dem innan vi gör vårt val. Kanske får vi tips från en vän som berättar att den ena boken är svårläst medan den andra är mer lättsam, eller så läser vi recensioner först och väljer sedan. Utifrån det vi tagit reda på skapar vi oss en föreställning som kommer att påverka både vårt val av bok, läsupplevelsen och sättet vi läser på.

Forskning kring förväntningar är oerhört viktig när vi kämpar med att lära oss något nytt. Tillsammans med mina kollegor har jag därför även undersökt hur de tankar elever har innan de sätter igång med en krävande uppgift påverkar deras kognitiva uthållighet. För att enkelt kunna anpassa nivån utifrån varje individ använde vi oss av digitala minnestester, som gjorde det möjligt att forma övningarna till varje elevs svåraste nivå. På så sätt gjorde alla elever, oavsett nivå, många fel.

Totalt handlade det om 20 övningstillfällen om 50 minuter vardera. För att slutföra ett sådant arbete krävs en stark inre drivkraft, så innan eleverna startade med minnesövningarna ställde vi frågor kring deras inre motivation. Vi frågade om eleverna tyckte att övningarna skulle bli kul och om de tänkte att övningarna skulle vara bra för dem. De fick också frågor om hur de såg på intelligens och om de trodde att de skulle behöva lägga ner mycket energi på övningarna.

Utifrån deras svar kunde vi dra slutsatsen att ju högre inre motivation eleverna hade innan de började, desto fler övningar slutförde de. Det visade sig också att de elever som tyckte att vara smart är något som man kan förändra – det vill säga hade ett utvecklande tankesätt – utförde fler minnesövningar än de som hade ett låst tankesätt. Inställningen påverkade alltså tydligt elevernas uthållighet: kände de att uppgifterna de skulle göra var viktiga och trodde på sin förmåga att slutföra dem, så gjorde de också det i större utsträckning.

 

Det finns alltså många fördelar för lärare att dels arbeta med att höja elevernas motivation innan de griper sig an en övning, dels använda feedback som fokuserar på vad eleverna har gjort och hur de har genomfört uppgifterna. Men, som forskning av bland andra professor John Hattie visar, finns det också tillfällen då feedback helt bör undvikas.

Vikten av att kunna koncentrera sig på en uppgift är relevant för oss alla, men särskilt för den som lider av koncentrationssvårigheter. Jämför med om någon rabblar siffror bredvid dig just när du ska mäta upp kaffe i ett visst antal mått – då är det lätt att tappa bort sig i räkningen.

Jag ville undersöka detta vidare genom att titta på vilken effekt feedback har på inlärningen när vi är som mest koncentrerade.

Under de tidigare beskrivna minnesövningarna fick vissa elever därför återkoppling i form av ljud, som informerade om hur det gick för dem. Ljuden som användes är vanliga i digitala spel och har som syfte att upplysa den som spelar om hen har gjort rätt eller fel.

 

Resultatet visade att de elever som hade gjort testerna utan ljud genomgående kom ihåg sådant de sett och hört bättre, än de som hade fått en stor mängd feedback i form av ljud. Även sådana ljud som var till för att hjälpa störde alltså koncentrationen, och därmed inlärningen, när den gavs i för stor mängd. Detta kan ha att göra med att ljuden kom under den del av uppgiften då eleverna var som mest koncentrerade. När människor tar till sig ljud och information flyttas nämligen koncentrationen från det vi försöker hålla i minnet till själva ljudet. Precis som i exemplet med att mäta upp kaffemått, kan även informativa ljud störa. Det är därför viktigt att tänka på att det kan vara svårt för elever att ta in för mycket information samtidigt som de är koncentrerade på en uppgift. Det är även viktigt för dem som utvecklar digitala inlärningsverktyg till skolan att känna till att för mycket ljud kan försvåra inlärningen.

Viljan och förmågan att kämpa med krävande utmaningar där vi lär oss nytt påverkas alltså av en rad omständigheter: vilken inställning vi har till uppgiften, hur koncentrerade vi har möjlighet att vara medan vi arbetar och vilken sorts feedback vi får. Nu gäller det för varje lärare att hitta sätt att kunna använda den här kunskapen i praktiken.

Alva Appelgren är medicine doktor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Hon intresserar sig för lärandeprocesser där återkoppling, motivation och förväntningar spelar en stor roll, och disputerade nyligen med avhandlingen Error, Praise, Action and Trait. Effects of Feedback on Cognitive Performance and Motivation.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter