När skolan blir hela bygdens hopp

Från Pedagogiska magasinet 2015-11-20 00:54

Foto: Therése Ny

Många av glesbygdens skolor verkar under ett ständigt hot om nedläggning. Det är en svårlöst ekvation att samtidigt få ihop den kommunala ekonomin, bygdens överlevnad och en bra pedagogisk verksamhet. Pedagogiska magasinet besökte Kramfors för att se vad som hänt två år efter flera omdiskuterade skolnedläggningar.

Ute på skolgården leker ett tiotal barn ”rutan”. Det påminner om vad som också kallas ”kungen” eller ”kung och dam”: en boll kastas eller studsas fram och tillbaka mellan fyra rutor som är målade på asfalten. När ett barn blir utslaget får en av dem som står i kö hoppa in.

Barnen är i åldrarna sju till tolv år och går på Docksta Friskola i den lilla orten Docksta vid Höga Kusten i Ångermanland. Här har i regel alla års­kurser, det vill säga från förskoleklass till år 6, rast samtidigt och eftersom det endast går 55 elever på skolan är alla kompis med alla.

– I rutan måste man vara många. Så alla är med, säger Arva Bergström.

– Jag känner alla på skolan. Eller inte de på dagis, men alla andra.

Skolan ligger på en höjd mitt i byn. Åt ena hållet ser man trafiken längs med E4:an och bortom den det blåa, glittrande havet. Åt andra hållet reser sig Skuleberget, på vars sluttning träden sprakar i höstens alla färger.

Det här är jordens mitt för just de här barnen och de är glada över att bygdeföreningen tog över skolan när kommunen lade ned.

– Annars hade vi fått gå i Ullånger. Det vill vi inte, säger Nora Johansson.

Hon och de andra barnen radar upp argument: det är långt till Ullånger, de skulle inte ha kunnat gå hem själva direkt efter skolan och de är trygga här i Docksta. Sedan finns det förstås också en lokalrivalitet. De tycker att deras egen skola är finare – vem vill gå i Ullånger?

 

Skolan i Docksta byggdes 1950. Vid den tiden var framtidsoptimismen stor och det byggdes skolor överallt i Kramfors kommun, som Docksta tillhör. Men i likhet med stora delar av den svenska glesbygden har utvecklingen vänt. Nu pekar de flesta kurvor åt fel håll i Kramfors. Från att ha haft över 50 sågverk finns det i dag ett enda kvar. Befolkningen har mer än halverats och den ena skolan efter den andra har tvingats slå igen.

Första gången skolan i Docksta hotades av nedläggning var i mitten av 2000-talet. Då räddades skolan genom att den lokala bordtennisklubben gick in och köpte skolbyggnaden. När kommunen endast behövde hyra in sig sänktes nämligen lokalkostnaderna. Det var inte första gången bordtennis­klubben hjälpt byn. Den har tagit på sig rollen av en byförening och har på liknande sätt tidigare räddat Docksta skofabrik, en hyresfastighet och Skulebergets slalombacke. Dessutom arran-gerar klubben en visfestival, bygde-dagar och liknande arrangemang.

Men bara fem år efter den förra omgångens skolnedläggningar var det dags igen. 2011 kom ett nytt förslag, där ytterligare sju skolor skulle läggas ned. I lokalpressen talades det om ”skoldöden” och ute i byarna bildades det nätverk, arrangerades demonstrationer och gjordes namninsamlingar. Tonläget var så högt att politikerna kände sig hotade.

Återigen var man förutseende i Docksta. En friskoleförening bildades, som direkt fick stöd av det lokala förenings- och näringslivet, föräldrar och inte minst skolpersonalen. Kommunens hyreskontrakt var dessutom på väg att löpa ut, och bordtennisklubben lovade att ge friskolan förtur framför kommunen om det skulle bli en konfliktsituation. Med det stödet fick de ett positivt förhandsbesked från Skolinspektionen, till skillnad från andra byar i kommunen som också ansökte om tillstånd att starta friskola. När nedläggningen klubbades i kommunfullmäktige tog friskolan över lokaler, personal och alla elever.

Det är nu drygt två år sedan.

– Eftersom vi ligger i utkanten av kommunen och dessutom hade den minsta skolan förstod vi i ett tidigt skede att just vår skola skulle komma upp som förslag att läggas ned, säger Annika Östman, styrelseledamot.

 

Bild: Therése Ny.Annika Östman är förskollärare, centerpartistisk kommunpolitiker och drivande i friskoleföreningen. Hon och hennes syster Anna-Lena Östman, som är rektor och lärare på skolan, är uppväxta i Docksta och hyllar handlingskraften och företagarandan i byn.

Skolan arbetar också mycket med entreprenörskap och kunskap om lokalsamhället, och har en väl utbyggd samverkan med bland annat fiskeföreningen, kyrkan, Docksta skofabrik, Dockstavarvet, Ica och Naturum Höga Kusten.

– Vi vill att eleverna ska lära känna lokalsamhället, säger Anna-Lena Östman.

Klasserna är uppdelade i förskoleklass, 1–2, 3–4 och 5–6. Det finns behöriga lärare i alla ämnen utom hem- och konsumentkunskap.

– Vi har haft tur, säger Anna-Lena Östman.

Trots att relationen med politikerna varit konfliktfylld har skolan ett bra samarbete med de kommunala förvaltningarna kring skolskjuts, skolbibliotek och elevhälsa. Dessutom finns en kommunal förskola i samma byggnad, som skolan samverkar med. Det har underlättat verksamheten och två år efter övertagandet är friskolan välmående. Numera kan de unna sig att tacka nej till kyrkans erbjudande om kollekt och har nyligen anlagt nya klätterställningar för 200 000 kronor.

– Vi har mer pengar än när det var kommunalt och det är kortare väg till beslut, säger Anna-Lena Östman.

Förutom Docksta lades ytterligare två skolor ned 2013: Torromsskolan i Nora och Lugnviksskolan i Lugnvik.

I Nora står skolan nu öde och byföreningen kräver fortfarande att den ska återöppnas. I Lugnvik har man dock gått vidare. Där har den lokala idrottsföreningen köpt skolbygg­naden för den symboliska summan en krona, och med hjälp av EU-bidrag, egna pengar och tusentals ideella arbetstimmar renoverat lokalerna.

– Det är sorgligt att skolan inte finns kvar. Det var en bra skola med naturen nära inpå. Men samtidigt är det väl tidens gång och då tyckte vi att det här var en bra lösning, säger Tommy Sjölund.

Tommy Sjölund har själv varit elev på skolan. Liksom hans egna barn. När han visar runt berättar han minnen från förr, men också vad lokalerna används till i dag. Matsalen är ombyggd till festlokal, på övervåningen finns en ungdomsgård och ett klassrum har blivit styrelse- och mötesrum för Lugnviks IF. Dessutom hyrs lokaler ut till företag.

– Det fanns en stor bitterhet förut. Men det har lagt sig nu, det är inte många som pratar om det längre.

 

Chefen för utbildningsförvaltningen i Kramfors, Peter Levin, säger att frågan om skolnedläggningar alltid är på agendan när han träffar andra kommunala chefer från Norrland.

– Det är en levande fråga som vi ofta talar om. Sverige växer, men inte de små kommunerna. Vår kommun minskar hela tiden, vi tappar ungefär en klass varje år. I något läge blir det för få elever. Det är ingen idé att hålla skolorna vid liv med konstgjord andning.

Han vill inte sätta någon exakt gräns för hur liten en skola får vara. Men småskolor kostar mer pengar per elev, det är svårt att rekrytera personal till dem, det blir inga ordentliga arbetslag och elevhälsoarbetet blir lidande eftersom skolsköterskor, kuratorer och specialpedagoger tillbringar liten tid på skolan. Men framför allt kan klasserna bli för små för att skapa en bra dynamik.

– Om du har bra grupper och barn som trivs kan du ha ganska små enheter. Problemet uppstår när något barn inte riktigt passar in och inte hittar någon kompis bland det fåtal elever som finns, säger Peter Levin.

 

En ny utredning har redan tillsatts som ska ta fram en långsiktig plan för framtidens skola i Kramfors. I centralorten är skolorna just nu fulla tack vare att kommunen tagit emot många nyanlända, men det går inte att bygga en framtidsorganisation på flyktingströmmar, och konflikten mellan stora och små skolor finns kvar.

– Man lär sig av sina misstag. Ska man ge sig på skolnedläggningar måste man se till att först ha en bred dialog både inom professionen och ute i samhället. Alla måste känna delaktighet.

Är det något som är infekterat är det skolfrågan. En nedläggning slår hårt, eftersom skolan är en symbol för en livskraftig bygd, säger Thomas Näsholm (s), utbildningsnämndens ordförande.

SKL (Sveriges kommuner och landsting) tog i vintras fram en skrift om skolnedläggningar: Klarar den lilla skolan de stora kraven? Om skolavveckling eller skolutveckling.

– Det sker en stor inflyttning till storstäderna. Glesbygden och även större orter avfolkas. Det är inget som är unikt för Sverige eller Norden. Det är en europeisk process, säger Mats Söderberg på SKL.

– Vi vill belysa vilka argument som finns och hur man kan ha en ordnad process. Det är ofta en avvägning mellan ortens överlevnad och en bra pedagogisk verksamhet.

Mats Söderberg rekommenderar kommuner att ha en bred dialog och att försöka göra föräldrar och byföreningar medansvariga i huvudfrågan: Hur åstadkommer vi så att barnen i den här byn får en bra utbildning?

– Det är viktigt att de inte bara tar bygdeperspektivet, utan samtidigt förstår att det måste finnas ett elevunderlag och att en fungerande skolorganisation har andra krav i dag än tidigare.

 

Många av skolorna i glesbygd är byggda i mitten av förra seklet och inte anpassade till dagens krav. Det innebär att de står inför stora renoveringskostnader om de ska finnas kvar. Andra reformer som bidrar till svårigheterna är kravet på behöriga lärare, betyg från årskurs 6 och inte minst lärarbristen.

– De nya lärare som kommer ut är inställda på att ha flera kollegor att arbeta med. Det sker också en snabb utveckling på flera områden, och det är tungt att hålla sig uppdaterad när man är själv.

En del småskolor har experimenterat med fjärrundervisning via internet.

Andra har ambulerande lärare och det finns även exempel på en rullande NO-buss som är utrustad med läromaterial. Det finns också skolor som räddats tack vare ideella insatser från föräldrar, stöd av föreningar eller sponsring från lokalt näringsliv.

 

I längden är det dock svårt att stå emot avfolkningen. I samband med de tidigare skolnedläggningarna i Kramfors som skedde 2006 startade en annan friskola, Styrnäs friskola, som i likhet med Docksta tog över den kommunala skolans lokaler. De klarade sig i nio år men fick slutligt kasta in handduken i våras när eleverna blev för få.

– Det fungerade så länge barnen till den första gruppen engagerade föräldrar gick kvar. Men inte sen. Det finns ingen förskola i byn, och de yngre barnen har i stället blivit inskolade på den kommunala skolan som ligger i anslutning till deras förskola, säger Monica Holmer, ordförande i Styrnäs Friskola.

Ny Forskning om unga i glesbygd

Elisabet Öhrn, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, är projektledare för studien Landsbygdens unga. Utbildning, plats och delaktighet.

– Det här området är underutforskat. Ett skäl är att man gärna forskar om problematiska områden, och då är storstädernas förorter uppenbara. Ett annat är att det finns en självklar urban norm. I vårt material säger elever att  de skriver uppsatser om fenomen som inte alls finns där de bor. Bilden av  ungdomar är urban.

I projektet ska sex landsbygdsskolor undersökas. Det arbetet pågår.

Det finns tidigare forskning. Lisbeth Åberg-Bengtsson, nu seniorprofessor vid Borås Högskola, gjorde 2009 en sammanställning som visade att det inte finns något som tyder på att undervisningen är sämre i glesbygdsskolor, men att avfolkning och en högre kostnad per elev ökar risken för nedläggning. Lisbeth Åberg-Bengtsson säger dock att utvecklingen har gått snabbt och att hon inte är uppdaterad på området.

Carl-Magnus Höglund

Docksta Friskola

• Startade 2013.

• F—6-skola.

• Drygt 50 elever.

• Drivs av en friskoleförening med  cirka 200 medlemmar.

• Arbetar mycket med entreprenörskap och har ett nära samarbete med det lokala förenings- och näringslivet.

• Ligger i byn Docksta utmed E4:an vid Höga Kusten.

 

 

Allt färre småskolor

Både Skolverket och SKL uppger att antalet småskolor i glesbygden har minskat under de senaste åren.

— Jag skulle vilja säga att vi befinner oss mitt i det. Det är betydligt färre små skolor nu än för ett antal år sedan, och vi får signaler att nedläggningarna fortsätter, säger Henrik Bergström, utredare på SKL.

Det märks också i media. Bara i år har skolnedläggningar debatterats i bland annat Norrtälje, vimmerby, Bräcke, Älvsbyn, Pajala, Tjörn, Ludvika, Piteå, Åre och Härjedalen.

Enhetliglig statistik över antal småskolor och skolnedläggningar saknas dock.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter