"Alla har förlorat på den skolpolitik som Engellau förespråkat"

Från Pedagogiska magasinet 2015-03-02 12:55

I Pedagogiska magasinet nr 4/14 skrev Patrik Engellau en debatt­artikel i form av ett tal som han tyckte att utbildningsminister Gustav Fridolin skulle hålla. Här får han svar av Sten Svensson.

 

Bild: Ulf Frödin

I sin artikel i förra numret av Pedagogiska magasinet, hävdar Patrik Engellau att vanliga politiska åtgärder, som att ändra i regelverket eller att tillföra mer resurser, inte biter på skolans problem: ”Problemet är en nedgången, förvirrad och lamslagen kultur som måste hanteras med andra medel, nämligen ledarskap.”

De enda som kan göra det jobbet är lärarna själva, skriver Engellau: ”Det handlar om ledarskap, resultatvilja, ordning och reda, respekt och engagemang.”

Patrik Engellau avslutar sin artikel med uppmaningen: ”Ni vet hur fotbollslandslaget väcker sina landsmäns tacksamhet och stolthet. Gör som de. Vinn matchen åt oss.”

Dessa råd till lärarna delas ut av Patrik Engellau som är grundare och ordförande i lobbyorganisationen Den nya välfärden. Det är en nyliberal tanke­smedja som sedan 80-talets slut, och med stöd från Svenskt Näringsliv, har bedrivit ett intensivt opinionsarbete för att privatisera den svenska välfärden, inklusive skolan.

De nyliberala idéerna, som Engellau var en av de mest extrema förespråkarna för, fick ett brett genomslag i skolan under 90-talet. Då togs besluten om det fria valet av skola, systemet med de fristående skolorna, systemet med skolpeng och att aktiebolagen fick driva grund- och gymnasieskolor. Då infördes också mål- och resultatstyrning i de nya läroplanerna och i det nya betygssystemet. Styrmodeller som sammanfattande brukar kallas för New Public Management (NPM) och vars förebilder hämtades från det privata näringslivet.

Huvudtanken i den skolpolitiken är att skolorna ska konkurrera om eleverna. Den fria konkurrensen skulle driva fram en bättre kvalitet till en lägre kostnad. Därför utformades regelverket så att de skolor som lockar till sig många elever med välutbildade föräldrar gynnas, medan skolor som förlorar dessa elever missgynnas.

Det blev mycket lönsamt att starta aktiebolagsskolor vars affärsidé är att rekrytera elever med högutbildade föräldrar. Då går det att ha låga kostnader genom låg lärartäthet och ändå få hyfsade resultat.

Lägg sedan till NPM-metoderna, som Björklund vidareutvecklat till extrema former, så har vi den kompletta bilden. I dag knäar lärarna av all administration och kontroll som de utsätts för och tiden för elevernas lärande minskar.

De idéer som Patrik Engellau förespråkade på 90-talet har drivit fram kraftigt ökade skillnader mellan skolor och mellan elever. Skillnaderna i genomsnittsbetyg mellan skolor har fördubblats och allt fler elever klarar inte att komma in på gymnasieskolans nationella program. De största förlorarna är de elever som har det svårast att klara skolans mål, men även de toppresterande har backat i Pisa-mätningarna. Alla har förlorat på den skolpolitik som Patrik Engellau har förespråkat.

Den svenska grundskolan är beroende av att medelklassföräldrarna stöttar den. När den föräldragruppen väljer bort den kommunala skolan till förmån för en fristående, får den kommunala skolan problem.

På förlorarskolorna växer hela tiden den elevgrupp som inte klarar att nå skolans mål. Det spelar ingen roll vad lärare och skolledare gör på dessa skolor och hur skickliga de är, det är näst intill omöjligt att hejda utvecklingen. Och det är konkurrensen om eleverna som skapar dessa vinnar- och förlorar-skolor, och den bidrar till att sänka skolans samlade resultat.

Denna utveckling kan inte enskilda lärare eller skolledare hejda.

När svenska skolpolitiker följde Patrik Engellaus råd på 90-talet körde skolan i diket. Nu vill han att utbildningsministern och lärarna ska lyssna en gång till. Varför det? Han har lika fel denna gång, lärarna kan inte vända utvecklingen själva.

Den nya rödgröna regeringen har föreslagit en mängd insatser för att förbättra skolan. Det är bra och nödvändigt och en hel del av dessa förslag kommer att förbättra för många elever. Men jag tror inte de kommer att räcka för att vända utvecklingen.

Skolpolitiken måste tydligare inriktas på att minska skillnaderna mellan skolor och på att minska marknadens och skolbolagens makt. En marknadsstyrd skola kan inte bli likvärdig och skolbolagen kan inte tillvarata samhällets intressen, det måste den politiska demokratin göra.

Alla föräldrar, inklusive den viktiga medelklassen, ska med förtroende kunna skicka sina barn till den närmaste kommunala skolan och veta att alla elever i den skolan får en bra utbildning och en trygg skoltid. Den inriktningen ska skolpolitiken ha om dagens negativa utveckling ska kunna vändas.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter