Skolvåren vill få alla att ta ansvar

Från Pedagogiska magasinet 2014-02-26 20:13

Det startade som en frustrerad reaktion på en fruktlös debatt. Efter ett år har Skolvåren skapat nya mötesplatser för samtal om skolutveckling – både i verkligheten och på internet.

Bild: Susanne Lundbäck
 

Snön faller stilla över rapsfälten och gärdesgårdarna. Små röda hus med vita knutar ligger utspridda över landskapet. En doft av brasa och tända ljus i fönstren.

Men i en av stugorna lyser bara touchscreens och laptop-skärmar. Runt köksbordet går skoldebatten het:

– Ibland upplever jag att högstadiets enda funktion är tak över huvudet. Mina elever tycker bäst om rasten, och då är jag inte någon särskilt sopig pedagog eller lärare. Jag önskar att det jag presenterar i klassrummet skulle vara mer användbart för en tonåring 2014! säger Susanne Granat Ahlstrand, som är nybliven rektor.

Ann Hultman Jakobsson nickar och håller med:

– Tänk så många elever som inte fått godkänt på vissa kunskapskrav, och trots det vet vi att de kommer att gå ut och briljera i samhället!

– Betyg kan höja vissa och sänka andra. Det kanske sporrar dig, men begränsar mig, konstaterar Helena Roth.

Tillsammans med Therese Linnér utgör de kärnan i Skolvåren, ett fenomen som startade på Twitter och nu är en växande plattform för samtal om skolutveckling.

– Vi kallar oss för en ansvarsrörelse, säger Helena Roth, som arbetar som professionell coach och blev intresserad av skolfrågor via sitt engagemang i en föräldraförening.

Det var hon som en februarikväll förra året tröttnade på ”nånannanismen” i skoldebatten. Alltså att alla skyller på alla: läraren på rektorn, rektorn på huvudmannen och huvudmannen på staten.

– Jag kände att samtalet höll sandlådenivå. Ingen lyssnade ordentligt på någon annan och den som uttryckte en åsikt om läxor, betyg eller läsning fick höra att den var dum i huvudet av dem som tyckte annorlunda. Det var frustrerande.

Inspirerad av de politiska upproren i Tunisien, Algeriet, Egypten och Syrien, skrev hon på Twitter: ”Det behövs en ny vår i skolan”.

Uppviglingen funkade. Klockan tio samma kväll hade en grupp anhängare – under hashtagen Skolvåren – bestämt sig för att träffas och diskutera ämnet tillsammans. Denna gång afk – ”away from keyboard”. Mötet hölls i juni i Varberg. 150 personer kom, bland annat Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Direkt efter åkte han till riksdagen för att debattera skolpolitik.

Någon månad senare anordnade de ett seminarium i Almedalen. När Moderaternas skolpolitiska talesperson Tomas Tobé i en intervju fick frågan om vad som gjort starkast intryck på honom under politikerveckan blev svaret ”Skolvåren”.

Diskussionerna och utbytet av erfarenheter fortsatte. Ytterligare ett afk-möte ordnades i Malmö. Dit kom författaren Björn Ranelid och visade sitt stöd.

– Nu finns det massor av engagerade skolvårare runt om i landet som tar egna initiativ, säger Helena Roth. Men vissa tycker att Skolvåren är för ”lös”. De vill ha ett manifest med våra åsikter och mål. Vad tycker vi om läxor? När ska man börja med betyg? Men om vi vill ifrågasätta det gamla och söka nya vägar framåt kan vi inte vara en traditionell förening med stadgar och medlemsavgift. Vi vill vara en förändringsrörelse och då måste vi vara det fullt ut.

De fyra initiativtagarna till Skolvåren vill inte heller vara ledare eller front-figurer. I stället kallar de sig ”back office”. Det innebär att de förmedlar information via sina olika kanaler (hemsidan, Facebook och Twitter), svarar på ”hundratals” mejl och sms i veckan samt hjälper till att arrangera nya afk-möten.

Att de samlats runt köksbordet i det röda huset utanför Mjölby, medan snön yr utanför knutarna, är unikt.

– Vi har setts på konferenserna, men aldrig suttit ner och pratat ensamma förut, säger Therese Linnér, som till vardags är förstelärare på Bäckaslövskolan i Växjö.

Den grundläggande frågan som rörelsen ställer är ”varför skola?”. Ett uttalat mål är att skapa ett hållbart lärande samhälle, eller kanske snarare en diskussion om vad det skulle kunna vara.

– För mig är det att använda allas resurser maximalt utan att det går ut över vissa grupper. Och att ta vara på nya resurser, till exempel flyktingar som kommer in med nya kunskaper i vårt system. Skolan är mer än själva skolhuset, den är hela samhället och finns till för att försvara demokratin, säger Susanne Granat Ahlstrand.

– Jag tycker att man ska sluta lappa och laga systemet, säger Therese Linnér. De problem som finns i skolan i dag skapades igår. Det handlar om politiska beslut – som kommunaliseringen och privatiseringen – som tillsammans ledde fel. Det är ohållbart att plåstra om privatiseringsreformen med att förbjuda vinster. Vi måste sluta försvara de gamla besluten och konstatera att vi säkert gjorde vårt bästa utifrån vad vi visste då. Bara det kan hjälpa oss att se framåt.

Alla fyra vill vara med och skapa ett positivt och tillåtande debattklimat, där det finns utrymme för eftertanke och tid att lyssna och förstå olika argument. De är eniga om att en sådan vilja finns på forum som Twitter, där ”det utvidgade kollegiet” kan mötas och utbyta erfarenheter. Arbetet med Skolvåren tar mycket tid, men ger också kraft och energi tillbaka.

– Vi måste tänka på att det är en hobby och inget jobb. Jag vill fortsätta vara lärare! säger Ann Hultman Jakobsson.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter