Skolkomet belönar bra beteende

Från Pedagogiska magasinet 2013-11-21 18:07
I Skellefteå har drygt hälften av alla lärare gått en kurs i Skolkomet. Många av dem har fått upp ögonen för hur mycket de själva påverkar det som sker i klassrummet. Men frågan är hur metoden rimmar med skolans värdegrund.

Det är höstens första kalla dag i Skellefteå och ovanan att hantera ytterbyxor, mössa och vantar visar sig i kapprummet. Men att det tar lite extra tid för barnen i förskoleklassen på Bureskolan att få ordning på sina pinaler är inget som stör grundskollärare Ann-Britt Rosendahl, hon är full av tålamod och uppmuntrande tillrop.

– Behöver du hjälp? Inga problem, det fixar vi! Vill du ha ryggan med dig in? Det går bra, jajamän! Klarar du dig själv, vad duktig du är!

För ungefär fem år sedan inleddes ett utvecklingsarbete i Skellefteå kommun; alla lärare och pedagoger i grundskolan erbjöds att gå en kurs i Skolkomet. Sedan dess har drygt 300 gått grundutbildningen och i vissa fall ytterligare steg.

Komet, som är en förkortning för ”kommunikationsmetod”, har utvecklats av forsknings- och utvecklingsenheten i Stockholms stad i samarbete med bland annat Uppsala universitet. I stora drag går metoden ut på positiv förstärkning, att uppmuntra elevernas goda sidor och ignorera de dåliga. Varianten Skolkomet är särskilt framtagen för att ge lärare redskap att skapa en god relation med eleverna och ett lugnare klassrum.

Ann-Britt Rosendahl gick kursen för ett par år sedan. Och trots all erfarenhet hon samlat på sig under sina 28 år som lärare tyckte hon att hon fick en hel del att fundera över. Sitt bemötande av eleverna till exempel.

– Jag har väl alltid varit positiv men nu kan jag känna att jag ibland har haft lite för bråttom och kanske varit lite för snabb med att tjata. Men det är ju jag som måste ändra mig och försöka komma på hur jag ska göra för att komma dit jag vill – utan att tjata.

Man kommer långt med att vara glad. Men nu tycker Ann-Britt Rosendahl att hon blivit bättre på att verkligen lyssna och ge eleverna en uppmärksamhet som ger effekter i positiv riktning.

– Tidigare tog jag nog för givet att de förstått allt jag sagt men det gäller att ge alla tid att ta till sig saker i sin egen takt. Jag vill ha arbetsro, men vad menar jag med det? Jag måste vara tydlig med hur jag vill ha det i klassrummet men samtidigt ta fasta på att alla är olika och behöver olika lång tid på sig, säger hon.

Det har gått en dryg månad sedan barnen började i förskoleklassen på Bureskolan och mycket är ovant och nytt. Men Ann-Britt Rosendahl tar det med ro, förskoleklassen är skolförberedande och det tar hon fasta på.

– Jag säger att vi tränar på olika saker. Just nu vill jag att de ska träna på att komma in i klassrummet, sätta sig vid sina bord och sitta still en stund.

Den här kalla höstmorgonen är det tydligt att de lärt sig en del redan, alla gör precis så – åtminstone nästan. Möjligen kan det ha att göra med den glasvas som står på en bänk framme vid tavlan. Varje dag har barnen fått komma fram två och två för att lägga var sin vit flirtkula i vasen, som bevis på att de klarat av uppgiften. När vasen är full väntas en belöning.

– Det ska ju vara något roligt och jag har hört mig för vad de tycker om, men helst vill de att jag ska komma med en överraskning. Vi får väl se vad jag hittar på, säger Ann-Britt Rosendahl hemlighetsfullt.

Ann-Britt Rosendahl är tydlig med att hon inte har tagit metoden Skol-komet rakt av utan plockat det som passar henne och gjort den till sin egen. Vasen med flirtkulor är till för att förstärka det som barnen gör bra, inte för att bestraffa. Om det varit myror i några byxor en morgon så får man ändå komma fram tillsammans med de andra och lägga i en kula.

Att ignorera dåliga beteenden och belöna de goda är centralt i Komet och något som metoden fått kritik för, liksom andra liknande modeller som syftar till att förändra barns beteende, till exempel Cope och Bra val. En fråga som ställs är hur dessa metoder stämmer överens med skolans värdegrund och uppdrag att fostra eleverna till demokratiska medborgare.

Just nu pågår ett forskningsprojekt vid Örebro universitet, En värdefull skola, där kärnfrågan just är vilka värden som olika skolprogram bygger på. I projektets senaste rapport, Värdepremisser i främjande och förebyggandeprogram i skolan, granskas sex av de vanligaste skolprogrammen närmare, bland andra Friends, SET (Social emotionell träning) och Skolkomet. Andreas Bergh, doktor i pedagogik, har skrivit kapitlet om Skolkomet.

– I korthet kan man säga att det är en metod som bygger på behavioristiska principer. Den människosyn som finns i bakgrunden är synen på barnet som föremål för vuxnas korrigerande behandling snarare än en syn på barnet som kompetent och delaktigt i utvecklingen av sina kompetenser, säger han.

Att enbart utgå från att ett program sägs vara effektivt är inte tillräckligt, menar Andreas Bergh. Det är också viktigt att ställa frågor om hur en metod förhåller sig till de mål och värden som anges i skolans värdegrund och i FN:s barnkonvention, eftersom det annars finns en risk att det blir kontraproduktivt.

– Bara för att något är effektivt är det inte säkert att det är etiskt försvarbart, säger han.

Samtidigt som forskarna i Örebro vrider och vänder på metodernas förhållande till demokratiska värderingar används flera av dem i olika omfattningar runt om i landets kommuner, både inom för- och grundskola. Men hur kommer det sig att behovet av metoder och program för att hantera olika situationer i klassrummet har vuxit sig så stort?Bild: Patrick Degerman

Thomas Hahr är psykolog inom elevhälsan i Skellefteå. Han tror att förhållningssätt är något som blivande lärare får alldeles för lite av i utbildningen.

– Jag möter ofta lärare som är helt handfallna inför vad som kan hända i en klass, de är helt enkelt illa rustade, säger han.

Thomas Hahr var en av dem som var först i Skellefteå med att gå kursen i Skolkomet och är nu själv handledare. Han är väl medveten om kritiken och tycker själv inte att det är en metod som fungerar för alla. Men det positiva överväger. Till exempel att alla som gått kursen har fått ett gemensamt språk och förhållningssätt.

– Tidigare kunde man ofta få höra värderande omdömen om eleven som ”saknar motor” eller ”omöjlig att arbeta med”, men vad betyder det? Och framför allt, hur ska vi arbeta vidare med eleven utifrån ett sådant subjektivt omdöme? Jag förstår att lärare kan känna sig frust-rerade men att säga att någon saknar motor är ju att friskriva sig från eget ansvar och i stället lägga det på barnet.

Thomas Hahr menar att det ibland finns en syn på barn som leder till att barnets svårigheter förstärks. Om en elev har en benägenhet att prata rakt ut är det lätt att tro att en tillsägelse är rätt sätt att få stopp på det eftersom det fungerar i stunden, medan det i själva verket kan leda till att beteendet förstärks eftersom eleven lär sig att pratandet leder till uppmärksamhet.

– Ofta handlar det bara om att omfördela sin uppmärksamhet. Det finns forskning som visar att en tillsägelse måste balanseras av fem konkreta och uppriktiga beröm för att relationen inte ska ta skada, säger han.

Thomas Hahr tror att många lärare skulle ha nytta av någon generell utbildning i hur olika beteenden fun-gerar. Hans erfarenhet av Skolkomet är att när lärarna har gått fyra–fem gånger på kursen går det ofta upp för dem vilken stor betydelse de själva har för relationen till en elev.

– Det finns en uppfattning att lärande sker bäst om man är allvarlig. Men tänk vad spännande att utforska vad som händer om vi för in mer humor och glädje i skolan, mer skratt!

Den kalla morgonen på Bureskolan har övergått till småregnig förmiddag. I hem- och konsumentkunskapssalen står halva klass 8 och lagar lunch, pasta med bacon och broccolisås. Läraren Rebecka Ehrenberg har just slagit vad om hur mycket spagetti som ligger på hushållsvågen.

– 130 gram? Yes, på decimalen! utropar hon, sträcker armarna i luften och tar några triumferande danssteg på köksgolvet.

Rebecka Ehrenberg har gått kursen i Skolkomet men hon använder den inte så ofta medvetet.

– Jag tycker inte att behovet är så stort i de grupper jag har just nu. Jag är ofta positiv och glad och för mig är det mer naturligt att förstärka det som är positivt än det som är negativt. Det som var bra med kursen var att vi fick utrymme att diskutera och skaffa oss verktyg för att försöka lösa situationer som kan upplevas problematiska och störande i klassrummet.


Guldstjärna ska stärka självkänsla

Skolkomet är en variant av Komet, kommunikationsmetod, som har utvecklats av FoU, forsknings- och utvecklingsenheten, i Stockholms stad i samarbete med bland annat Uppsala universitet. Skolkomet riktar sig främst mot elever med beteendeproblem men det finns delar som vänder sig till hela klassen, till exempel kring konfliktlösning och samarbete.

Metoden går ut på att förstärka goda beteenden hos eleven och ignorera det som är dåligt. Om en elev har svårt att koncentrera sig kan läraren exempelvis använda en äggklocka för att det ska bli tydligt för eleven hur länge hen behöver arbeta med ett moment. Klarar eleven tiden ut kan det resultera i en guldstjärna eller att få lägga en kula eller en böna i en burk. När eleven nått överenskommet antal kulor eller stjärnor väntar en belöning.

Målsättningen är att bygga upp barnens självkänsla, förbättra barnets motivation och koncentration samt förstärka goda beteenden.

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter