Elevernas filmer skriver om världshistorien

Från Pedagogiska magasinet 2013-09-17 14:03

Lekfullt och roligt. Och hårt arbete. I Katedralskolan vävs estetiska ämnen samman med teori. Något helt nytt uppstår i gymnasieelevernas arbeten.
Presidenten har blivit skjuten! En av livvakterna vill köra Ronald Reagan direkt till Vita huset, men turligt nog bestämmer den andra att han måste till sjukhus.

I verkligheten och i den amerikanska filmen om händelsen, The day Reagan was shot, klarade sig presidenten, men det kunde ha gått annorlunda. Som det gör i filmen som en av grupperna i Katedralskolan har gjort. I den spelas alla roller av kvinnor, och det är inte så säkert att den skadade ”Jenny Reagan” tas om hand på bästa vis …

Elevgruppens två filmer skildrar olika slut på berättelsen om attentatet mot Reagan. De ligger redigerade och färdiga på sajten skapa.historia på wikispaces, som ettorna på estetiska programmet använder i vårterminens filmprojekt.

Bild: Thomas HarryssonElevgrupperna har hunnit olika långt i arbetet med 1900-talshistoria. Med utgångspunkt i spelfilmer som skildrar historiska händelser gör de egna produktioner.

– De får perspektiv på hur historieskrivning kan gå till, och att en händelse kan framställas på olika sätt och med olika syften, säger Ylva Pettersson, medan vi går genom korridoren i gymnasieskolan i Skara. Hennes nyckelknippa skramlar när vi kommer in i ett av klassrummen. En annan av filmgrupperna sitter samlad framför datorerna. På skärmarna kommer en kvinna i dräktjacka, inåtvänt leende, ut ur ett radhus. Med två figurer klädda som engelska barn i skoluniform i hasorna trampar hon iväg på cykel. De ser övergivet efter henne, men behöver inte vänta länge innan hon återvänder. Klipp. Perspektivbyte. Inifrån en ugn ser vi kvinnan i förkläde med volanger dra ut en plåt med chokladglaserade munkar. Vid ett bord sitter en man med en tidning.

Någon av eleverna i gruppen bakom filmen The woman in blue påpekar att munkarna egentligen inte gärna kan komma färdigglaserade ur ugnen. Maja Skarbäck, Carolina Carlson, Nils Sahlström och Louice Wersén i gruppen fnissar åt denna eftergift till en inte helt perfekt rekvisita, och åt sitt bidrag till en alternativ historieskrivning. Så här kunde det ha tett sig hemma hos Margaret Thatcher om hon vänt på klacken och bestämt sig för att bli hemmafru i stället för premiärminister.

Deras historielärare Ylva Pettersson ler också från öra till öra. Hon pekar mot skärmarna.

– Så bra att ni knyter an till femtiotalsdrömmarna om familjeidyllen. Och man ser tydligt könsrollerna … Och en snygg vinkel, det där med ugnen!

Hon pratar en stund med eleverna, innan vi går mot personalrummet.

– De märker knappt att jag undervisar, säger hon.

Inte så konstigt, eftersom ordet för tankarna till en lärare i klassrummet och inte till att, som hon och hennes kollegor, flyga mellan de olika salarna, inspelningsstudion och kostymateljén där elevgrupperna håller till.

Grupperna gör vardera två filmer, av vilka den ena ska skildra ett verkligt slut på en händelse, och den andra hur eleverna tänker sig att det skulle kunna ha gått. Idén att prova så kallad kontrafaktisk historieskrivning kom när klassen pratade om att det faktiskt är möjligt att skriva om historien i efterhand.

Ett exempel är författaren David Irving. Han är en av dem som hävdar att Förintelsen aldrig har ägt rum. Eleverna upprördes när klassen talade om honom.

– Hur kunde han ta sig den rätten, hur kunde han ljuga så? Det blir tydligt hur mäktig den som skriver historia är, säger Ylva Pettersson.

Hon sätter sig i soffan och lägger upp armen på kanten.

I ettornas pågående arbeten vävs drama, historia, musik och svenska samman. Och film, som går in under ämnet estetisk kommunikation. Att koppla ihop estetiska uttryckssätt med teori faller sig naturligt.

– Egentligen finns inget bra alternativ till ämnesintegration, säger hon.

I skolan generellt finns en tendens att de estetiska ämnena får ”agera hjälpgumma” till de teoretiska, men det är inte förhållningssättet i Katedralskolan. Uppfattningen att de estetiska ämnena tas med för att det ska bli roligare, eller för att skapa trivsel, irriterar Ylva Pettersson. För henne, som programansvarig på estetiska programmet, handlar ämnesintegreringen om att ge så många elever som möjligt chansen att nå A-nivå. De elever som tycker att läroböcker är svåra ska ändå kunna använda sin kapacitet. ”Här ska man ha nytta av att vara en jävel på gitarr när man läser historia”, säger hon. Men framför allt innebär det en bättre inlärning för alla elever att låta ämnena samspela.

– När man skapar en film eller en låt lär man sig på ett mer medvetet sätt eftersom man själv producerar kunskap.

Utvärderingar som hon har gjort visar att elever som får arbeta i kreativa självständiga projekt har lättare att förstå svåra texter.

Hon greppar ett häfte från soffbordet.

– Om jag säger att du ska läsa den här boken och skriva ett prov på den, då lär du dig på ett sätt. Men om jag säger att du ska skriva en låt som inspireras av innehållet, och förklara på vilket sätt, då kommer du att försöka tolka och gestalta det i stället för att lära dig utantill.

Det skulle kunna kallas för en estetisk lärprocess, men hon skakar på huvudet.

– Jag kallar det för hårt arbete!

Hon betonar att eleverna måste ha ämneskunskaper som grund för sina tolkningar. Hon vill att de ska ha bakgrund och historiska sammanhang klara för sig, vare sig det gäller att tolka Gluntarnas studentvisor i hårdrocksform som i ett tidigare projekt, eller att förstå Margaret Thatchers position i förhållande till föregångare bland brittiska kvinnor med makt.

Hon fick en fråga om det av eleverna som valt att göra film om den förra brittiska premiärministern. Att på stående fot kunna nämna historiska personer som hertiginnan av Devonshire och Sarah of Marlborough är ett krav Ylva Pettersson ställer på sig själv. I arbetet med projekt måste läraren kunna möta de olika elevgruppernas spontana frågor, konstaterar hon.

– Det krävs akademisk briljans, säger hon, och det lyser om henne.

Rebecka Kärrbring, elev i ettan, tycker att hon har kommit rätt. Hon har tränat dans sedan hon var åtta år, så det estetiska programmet tilltalade henne.

– Jag har aldrig gillat att sitta i skolbänken, det är bättre att arbeta självständigt.

Hon lägger upp egna foton och filmer på sin privata blogg, så tekniken i ettornas filmprojekt var hon redan bekant med. Att lära sig mer teknik anser hon är en av fördelarna med utbildningen.

Vanligtvis tycker hon att det går långsamt att läsa och skriva i skolan, men att i filmprojektet sovra bland källor och lära sig att granska dem har varit utan problem.

Hon är med i filmgruppen som tog The day Reagan was shot som utgångspunkt. Eleverna kunde konstatera att attentatet 1981, liksom alla historiska händelser, kan användas för olika syften.

– Vi hittade en reklamfilm där ett klipp från den verkliga händelsen när han blev skjuten fanns med, det användes som reklam för att det ska bli svårare att få ha vapen hemma.

När de skrev manus till Jenny Reagan tog eleverna fasta på att en detalj kan avgöra ett händelseförlopp och uppfann en drastisk utveckling.

– Vi tänkte att om en liten sak kan ändra mycket, så skulle vad som helst kunna hända i Vita huset, och så försökte vi komma på ett konstigt slut som faktiskt ändå skulle kunna vara sant.

Men upplösningen får vänta, för nu hörs en knackning på glasrutan till personalrummet där vi sitter. Ett kamouflagesminkat ansikte syns. Nila Johansson i grön militäruniform höjer en k-pist. Hennes grupp, som gör filmen Cubakrisen, har fixat kostym och mask i ateljén. De är klara att spela in scenen där dramat inte slutar lika fredligt som historieskrivningen säger.

Elevernas färdigheter i estetisk kommunikation, där bland annat kostym, mask, smink och marknadsföring ingår, är läraren Lena Oskarssons undervisningsområde. Egentligen läser eleverna inte ämnet förrän i tvåan, så hon bedömer inte ettornas kunskaper i filmprojektet.

Det teoretiska och det praktiska går ihop till en helhet, anser hon. Lärarlaget har arbetat ämnesintegrerat sedan 90-talet och det har fungerat bra.

– Långt innan integrering betonades i läroplanen, säger hon.

Projektarbetena kräver ett fungerande lagarbete av lärarna.

– Vi måste se till att vi är överens om mål och metoder, säger Ylva Pettersson.

– Vi stöter och blöter och alla kan varandras projekt. Eleverna ska veta att vi alla finns till hands.

Lärarna tar sig tid till samtal i arbetslaget och tillåter sig att pröva idéer. Nästan alla uppslag, även de som hon med en blick i taket kallar idiotidéer, prövas.

– Vi använder en improvisationsteknik som går ut på att man måste säga ja!

Och hur gick det för presidenten? Filmen om skotten mot Ronald Reagan, version två, rullar: På en brits ligger Jenny Reagan, spelad av eleven Jenny DeLaura, med en kula i magen. Hon kastar oroliga blickar på en kniv och en gaffel på sängbordet. I rollen som läkaren sveper Rebecka Kärrbring in i vit rock. Hon greppar besticken.

– De här tar jag!

Hon ger den utslagna presidenten en spruta, väntar en tiondels sekund och höjer sedan kniven över hennes mage. Otåligt slänger hon besticken, kastar sig över presidenten och börjar smaska och glufsa!

Ny historia om vad som egentligen hände 1981 har skrivits!

De filmer eleverna i Katedralskolan har gjort finns att se på skapa.historia på wikispaces.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter