I rummet mellan digitalt lärande och analoga mål

Från Pedagogiska magasinet 2012-09-18 14:57

Bild: Scanpix

I den digitala världen finns lärandet bara ett knapptryck bort. Med en egen dator till
varje elev kan alla hitta dit. Men det är inte tekniken utan fortfarande läraren som är viktigast för att göra skillnad.

I fler än två tredjedelar av Sveriges kommuner pågår mer eller mindre omfattande satsningar på en egen bärbar dator per elev. De senaste tre, fyra åren har utvecklingen med så kallade en-till-en-projekt tagit rejäl fart, men vad vet man om effekterna?

I Sverige ligger forskningen än så länge i sin linda, bara ett projekt – det i Falkenberg – är systematiskt utvärderat. Majoriteten av den forskning som finns är från USA. Resultaten pekar åt olika håll och på frågan om elevernas studieresultat leder till ökad måluppfyllelse ger den amerikanska forskningen inget svar.

– De amerikanska studierna är storskaliga men alltför ytliga, närmast banala, tycker Tomas Kroksmark, professor vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

Trots den begränsade kunskapen om resultaten knyter man i Sverige stora förhoppningar till en-till-en, inte minst när det gäller måluppfyllelsen. Är de uppsatta målen realistiska?

– Målen är ofta högt ställda men många skolor vet inte vad de ger sig in på, vilka utmaningar de kommer att möta, menar han.

Det handlar inte bara om tekniska problem. Generellt finns en tro att alla ungdomar är vana datoranvändare som självklart klarar av att hantera och utnyttja sitt nya läromedel. En uppfattning som manifesteras i det ofta använda uttrycket ”digitala infödingar”, men den bilden stämmer inte.

– Alla ungdomar är inte datanördar. Det kan vara väldigt olika hur man tidigare har använt en dator. Man har spelat spel och chattat men är inte så van vid att skriva. Det har hänt att elever inte vet att man måste spara det man har skrivit, säger Tomas Kroksmark.

Att det är viktigt att uppmärksamma skillnaderna i barns och ungas digitala förutsättningar och villkor betonas också i en ny OECD-rapport från i somras (Connected Minds – Technology and Today Learners). Och det handlar inte bara om i vilken mån de har tillgång till en dator, kallat den första digitala klyftan. Nej, det är den underskattade andra klyftan som hänger ihop med ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital som ställs i fokus.

Visst kan datoranvändning göra skillnad för studieframgången menar OECD-rapporten, men det beror på om eleverna har rätt uppsättning av kompetens, färdighet och attityd. Därför måste lärare och skolor aktivt stödja elever som saknar det sociala och kulturella kapital med vars hjälp de kan dra nytta av digitala medier så att det får betydelse för deras studieresultat. Om man misslyckas med det förstärker skolan denna andra klyfta, varnar OECD. Att elever verkar tekniskt säkra innebär inte att de utvecklar kompetenser som gör dem till ansvarstagande, kritiska och kreativa användare.Bild: Patrik Svedberg

Men också lärare har olika kompetens och inställning, spännvidden är stor. Tomas Kroksmark berättar om lärare som säger att det inte räcker med papper och penna för att en elev ska kunna få högsta betyg, då krävs en dator. Men också om lärare som tycker att de inte längre räcker till – en dator vet mer.

– Jag har träffat lärare som inte kan ange en enda positiv grej med en-till-en. Många är besvikna och oroade för vad som händer med lärarprofessionen, ämneslärare känner att deras ämneskompetens är hotad.

Han har i fyra olika studier undersökt vad en egen dator per elev har inneburit vid fem olika skolor i fem kommuner. Studierna har skett på uppdrag av Vittraskolan. Den första publicerades 2010 (Lärandets stretchadhet. Lärandets digitala mysterium i En-till-En-miljöer i skolan), de tre senaste kommer nu i höst och har gjorts i samarbete med tre lärare.

Det som lärarna i Krokmarks studier ser som en av de mest framträdande möjligheterna är samtidigt ett av de stora problemen – med datorn skapas andra kunskapskvaliteter än vad som föreskrivs i kursplaner och läroplaner. Kunskapsbegreppet har förändrats i och med införandet av en-till-en hävdar de. Och det här är den stora fråga som borde stå i fokus i debatten och i forskningen om en-till-en, anser Tomas Kroksmark.

– Sedd som ett verktyg för lärande öppnar datorn för en mer kreativ, skapande, analyserande och kritiskt granskande kunskap som inte stämmer med kursplanernas mätbara kunskapsmål. Vi borde ha en kunskapsdebatt – vad är det barn ska lära sig? Frågan om kunskapsbegreppet måste upp på den nationella agendan.

Han anser att de nuvarande dokumenten för central kunskapsstyrning har spelat ut sin roll, de stämmer inte med den utveckling som är på gång. I stället behövs en ny modern kursplanekonstruktion och nya läroplaner. Det behövs också medvetna forskningssatsningar för att utveckla nya teorier och digital pedagogik.

Inom datorspelsbranschen finns skickliga designers och Tomas Kroksmark säger sig vara säker på att den pedagogiken kan överföras till en lärande situation i skolan.

– Om sju burkar Red Bull och ett datorspel kan få ungdomar att vara aktiva i timtal, då måste det gå att hitta ett pedagogiska program som i varje fall inte kräver mer än tre burkar.

Den drastiska bilden av digitaliseringens pedagogiska förutsättningar löser snabbt upp sig i ett nyktert konstaterande:

– Men inget överträffar samtalet.

Hans första studie bekräftar på ett övergripande plan tidigare nationella och internationella slutsatser om en-till-en-projekt. Å ena sidan ökar entusiasmen och motivationen för skolarbetet, eleverna blir mer koncentrerade och det blir lugnare i klasrummet, å andra sidan råder i början en oro och osäkerhet om konsekvenserna för lärarrollen, om hur man på ett bra sätt ska använda datorerna, om eleverna lär sig vad de ska enligt målen.

En av de senaste studierna visar att det har växt fram en säkerhet och trygghet i inställningen till och i arbetet med datorena, men också att man mer granskar sitt arbete. Lärarna utvecklar ”en blick i klassrummet” för att hålla koll på att eleverna arbetar med vad de ska.

I skolor där införandet av en-till-en har lett till sjunkande kunskapsresultat kan elevers och lärares frihet ha blivit alltför stor i förhållande till de explicit formulerade kunskapskraven, tror Tomas Kroksmark.

Men säkra forskningsresultat om effekterna på elevernas måluppfyllelse finns inte. I utvärderingen av Falkenbergsprojektet redovisas många positiva effekter, när det gäller kunskapsresultat och måluppfyllelse är dock bilden oklar.

Det treåriga projektet startade 2007, på två skolor fick alla elever i årskurs 7–9 varsin personlig laptop. Skolverkets statistik visar att det genomsnittliga meritvärdet på den ena skolan stadigt minskade från 2006. På den andra skolan ökade meritvärdet något 2007 och låg på samma nivå 2008 för att därefter minska. På båda skolorna skedde den största minskningen mellan 2009 och 2010.

Ett av projektets övergripande mål var att öka elevernas måluppfyllelse och resultat. Martin Tallvid, projektledaren som är doktorand vid Göteborgs universitet, skriver i sin slutrapport att det är omöjligt att dra några underbyggda slutsatser enbart från betygsstatistiken. En jämförelse av bara betygen skulle rymma alltför många möjliga felkällor i ett så litet statistiskt material eftersom förändringarna kan ha många orsaker – elever har flyttat, nya har tillkommit, byte av lärare, byte av läromedel med mera.

Utvärderingen utgår därför i stället från enkäter och intervjuer även när det gäller den här frågan. Svaren visar då att de flesta lärare anser att en-till-en på ett positivt sätt har påverkat elevernas måluppfyllelse och resultat. Det gäller framför allt dels högpresterande elever, dels de som tidigare har haft svårt med lärandet, till exempel på grund av dyslexi och där datorn fungerar kompensatoriskt.

I huvudsak nöjda elever och lärare redovisas också i den enda rapport som forskningsprojektet Unosuno vid Örebro universitet hittills har publicerat, även om en mängd problem också tas upp. Projektet har varit i gång sedan 2010 med slutår 2013 och drivs i samarbete med Högskolan Dalarna. Det omfattar ett tjugotal skolor i tio kommuner, och SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) är delfinansiär.

Målet är att identifiera vilka effekter införande av en-till-en har haft på elevers lärande och utveckling, pedagogers roll och arbetssätt samt se hur elevers skolresultat har påverkats.

Halva projekttiden har gått, så vad har man hittills sett? Frågan går till Åke Grönlund, professor på Handelshögskolan vid Örebro universitet och projektledare.

Han konstaterar raskt att en sak som man aldrig kommer att kunna se är effekter på betygen. Att skilja ut datorns påverkan på betygen från andra faktorer menar han är omöjligt.

– Visst är kommunerna väldigt fixerade vid betyg och det har säkert från början varit ett politiskt skäl till att satsa på datorer. Men när man pratar med rektorerna nu säger de att den där naiva tron att det ska gå att mäta direkt i högre betyg, den har man lagt bort. Och deras uppfattning är att det också gäller för politikerna.

En mycket tydlig observation är att lärarens roll blir viktigare med en-till-en. Skillnaden mellan om det går bra eller inte i klassrummet beror på om läraren har välstrukturerade uppgifter som är anpassade till elevernas förmåga.

– Individualisering blir ett större problem eftersom duktiga elever får bättre verktyg att göra mer medan svagare elever får fler möjligheter att tappa koncentrationen, säger Åke Grönlund.

Alla skolor klagartekniska problem. Att skolan kan behöva annan teknik än vad man har på kommunens kontor kan bli en icke-fråga i en organisation med centralt ansvar för IT och upphandling.

Men tydligt är att det under projektets gång har skett en förskjutning från att se en-till-en som en fråga om teknik till att handla om processer, enligt Åke Grönlund. I dag menar rektorerna att det kommer att ta en tre, fyra år innan man får ordning på det hela. Vad man inte tänkte på först, men funderar mycket över nu, är hur man organiserar lärprocesser bland lärare. En del lärare går före – hur ska man få alla att hänga med?

– På skolor där det går bra ser vi att det finns mer samarbete. Det handlar om interna processer för att utveckla en samsyn på vad som gör undervisningen bra, förklarar han.

Lärarna lägger i dag väldigt mycket tid på att anpassa och göra eget undervisningsmaterial. Det är inte hållbart i längden för den tiden finns inte, säger Åke Grönlund. På de skolor som har hunnit längst – som har haft en-till-en i tre, fyra år – samlar man olika typer av undervisningsmaterial, prov och tips i någon typ av bank.

Att nå så långt är en process. Lite grovt beskriver han den så här:

– Första året går åt till att installera datorerna så att de funkar, andra året går för lärarna åt till att hitta vad de kan göra i sin undervisning, tredje året då börjar man samarbeta.

Enkäterna som har gjorts visar att de nöjdaste lärarna och eleverna finns på skolor med en stabil skolledning.

Några skolor har hoppat av projektet – en del när tiden inte har räckt till för att samtidigt implementera den nya läroplanen (Lgr11), andra på grund av rektorsbyten. Ett exempel är en skola som har bytt rektor fyra gånger på ett och ett halvt år. I sådana fall är en-till-en inte vad man först ska satsa på.

– Bra skolor blir bättre och dåliga blir sämre, det tror jag är en ganska bra sammanfattning.

Åke Grönlund tillägger att ingen skola lägger ner en-till-en, de skjuter upp.

Satsningen har blivit dyrare än vad skolorna i projektet trodde från början – då tänkte man bara på datorerna, nu tänker man på nätverken.

– I stort sett alla skolor hade från början underdimensionerade nätverk som de har varit tvungna att bygga ut. Nätverken måste kunna rymma mycket mer än vad man hade föreställt sig.

Kommer alla kommuner att ha råd med en dator till varje elev? Är det en hållbar kostnad att bära i framtiden?

– Om man frågar dem själva säger de att det är hållbart. De kommer inte att lägga ner en-till-en men kommer att titta på olika sätt för att göra det billigare.

En variant är att köpa Ipads i stället för datorer. En annan lösning är att eleverna använder sina egna datorer. Det är en känslig fråga men som diskuteras i andra länder och har tagits upp även av OECD. Åke Grönlund tror att den diskussionen är på gång också i Sverige. En del skolor låter redan i dag eleverna ha sin egen dator i skolans nätverk.

En dator till varje elev är initialt en stor satsning men inte bara en engångskostnad. Kommunernas ekonomiska förutsättningarna är olika – klarar alla att försörja en skola med den graden av digitalisering? Är det inte på plats att också väcka frågan om likvärdighet?

I regeringens digitala agenda för Sverige fastslås att det som kallas ”frågan om digitala lärverktyg” är en fråga för skolhuvudmännen. Men Tomas Kroksmark anser att staten måste ta ett större ansvar och vara beredd att fördela pengar ur nationens budget. Datorer till skolan är i högsta grad en politisk fråga och kan inte bara vara ett kommunalt ansvar, anser han.

– Om Sverige ska vara det kunskapssamhälle som politikerna talar om måste skolan hänga med i digitaliseringen – klarar man inte det tappar skolan sitt förtroende, säger Tomas Kroksmark.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter