Drömmen om lärande på recept

Från Pedagogiska magasinet 2012-05-02 12:22

Bild: Mostphotos. Bilden är beskuren

Politikerna jublar men flera forskare slår bakut. Det handlar om evidensbasering; en metod hämtad från sjukvården som nu gör sitt intåg i skolan.
I början av 1990-talet gjorde evidensbaseringen sitt intåg inom medicinen. Några decennier senare har evidens blivit ett modeord även inom förskola och skola. Förespråkarna hoppas på säkra metoder för att förbättra kunskapsresultaten. Motståndarna, däremot, ser med oro på utvecklingen.

Den centrala idén inom evidensrörelsen är att både politiker och praktiker ska arbeta efter bästa tillgängliga vetenskapliga information. Man ska göra det man vet fungerar. Inom medicinen kan det handla om vilka behandlingsmetoder som har bäst effekt. Blir äldre friskare om de vaccineras mot säsongsinfluensan? Kan kosttillskott med antioxidanter förlänga livslängden? Vilka läkemedel mot bröstcancer fungerar bäst?

För att forskningen ska kunna leverera ett någorlunda entydigt svar på frågan ”Vad fungerar?” krävs det en form av systematik. Det går inte att plocka en metod hur som helst och hävda att man arbetar evidensbaserat. De vetenskapliga metoder som står högst i kurs använder sig av kontrollgrupper och slumpmässiga urval, sådant som är vanligt inom medicinområdet. Tanken är att de resultat man får fram är generella, de går att applicera på andra människor, i andra sammanhang. Om ett läkemedel fungerar för några människor är det förmodligen lika effektivt även för andra.

Claes Nilholm, professor i pedagogik vid Högskolan i Jönköping, tycker att det är svårt att invända mot idén att skolans verksamhet ska grundas på bästa möjliga kunskap. Det är ett påstående som i princip alla människor kan skriva under på.Foto: Hasse Hedström

Men han ser flera faror med att evidensrörelsen växer in i utbildningssektorn.

– Det handlar om makt: vem som ska bestämma i klassrummen. Om evidensbaseringen går så långt att man börjar föreskriva hur lärarna ska jobba, att de inte själva får bestämma hur de ska lägga upp sin undervisning, då har lärarna tappat kontrollen både över målen och över medlen.

Risken är att vi får ett system som bygger på övervakning snarare än tillit, menar han. Att skolorna måste kunna visa att de jobbar med vetenskapligt beprövade metoder, att allt måste dokumenteras och kontrolleras.

– Ju mer du försöker taylorisera lärarnas arbete och föreskriva vad som ska göras, desto mindre utrymme får läraren. Och det gör att läraryrket kan bli mindre attraktivt.

Ett annat generellt problem med evidensrörelsen är fokuseringen på kunskapsresultat, menar han. Claes Nilholm tar John Hatties omtalade metastudie Visible learning som exempel. Hattie-studien handlar om skolans kunskapsmål. Men i styrdokumenten finns flera mål för skolans verksamhet, till exempel att eleverna ska vara kritiska och självständiga och ha kvar sin lust för lärandet.

– Kunskapsuppdraget är såklart jätte-viktigt, det måste alltid vara centralt. Men hela vår moderna skola är framväxt i skuggan av andra världskriget. Så det handlar också om medborgarförberedelse, att skapa människor som inte är för auktoritetstroende, som är kritiskt tänkande, säger Claes Nilholm.

– Hattie säger tydligt själv att skolan har många mål och att de studierna han har med bara handlar om kunskapsmålen. Om svenska pedagoger ska härleda någon slags undervisningsmetod ur hans bok blir det lite tokigt.

Men går det inte att ta fram evidensbaserade metoder för en del av läraruppdraget i taget? Nej, menar Claes Nilholm. Poängen är att alla delar av skolans och förskolans uppdrag hänger ihop. Han berättar om en utländsk studie i matematik, Hot Math, som uppvisar väldigt goda resultat. Metoden går ut på att eleverna sitter i smågrupper och räknar. När som helst kan det ringa en klocka och om en elev då är ”on task”, alltså gör det man ska, får eleven en belöning, ”Hot Math Dollars”. Om alla elever i gruppen gör det de ska när klockan ringer får de större belöning.

– Så om en elev inte är ”on task” förlorar gruppen sin belöning. Det är ett exempel på något som är effektivt kunskapsmässigt men som går emot andra mål i skolan, säger Claes Nilholm.

När regeringen la fram sin proposition om en ny lärarutbildning för några år sedan drogs också riktlinjerna för den utbildningsvetenskapliga forskningen upp. Där står att ”huvudmålsättningen med den forskning som finansieras är att den bidrar till en mer evidensbaserad skola och förskola”.

Det var en formulering som fick Carl Anders Säfström, professor i pedagogik vid Mälardalens högskola, att haja till.

– Det går emot idén om fri forskning. Här talar staten om vilken typ av problem vi forskare ska forska om, vilken typ av metod vi ska använda och vilken teori vi ska tillämpa för att förklara resultaten. Det är en politisk styrning av aldrig tidigare skådat slag!

Han menar att det inte är möjligt att skapa en evidensbaserad skola eller förskola.

– Evidensbasering bygger på föreställningar att vi ska slippa göra bedömningar som är baserade på erfarenheter och praktisk kunskap. Men det går inte att säga att något visst fungerar, för det bryts alltid ner av mänsklig aktivitet och mänskliga bedömningar.

Det är just det som gör en lärare skicklig, menar han. Förmågan att göra nya bedömningar i varje ny situation. Evidensbasering, däremot, går åt andra hållet.

– Inom skolområdet lyfts evidensbasering fram som något helt nytt som ska rädda och fixa skolan en gång för alla. Det kommer inte att ske. I bästa fall är evidensbasering oskadligt. I det värsta scenariot är det direkt skadligt för lärarnas yrkesprofession och för barnen och ungdomarna som ska möta en skola som i allt högre grad är kontrollerande och disciplinerande och i allt mindre grad intellektuellt frigörande.

Elisabet Nihlfors är huvudsekreterare för Utbildningsvetenskapliga kommittén, UVK, som står för en stor del av anslagen till utbildningsvetenskaplig forskning. Hon tycker inte att formuleringen i regeringens proposition innebär någon förändring i sak. Precis som tidigare har UVK i uppdrag att fördela medel till forskning som är relevant för skolans och förskolans utveckling.

– Propositionen är en politisk text som har flera bottnar om att vilja få till stånd förändringar i skolan och att få forskning som är relevant. Det vi alla vill ha är hög kvalitet på vår forskning, det är också UVK:s uppdrag. Och hög kvalitet betyder att forskningen, på kort eller lång sikt, är användbar på något sätt – indirekt genom lärarutbildningarna eller direkt i praktiken.

– Tack och lov har vi fri forskning och vi fördelar medel till de forskningsansökningar som är av högsta vetenskapliga kvalitet.

Ingemar Bohlin, docent i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet, har studerat evidensrörelsen inom medicin och hur den fortsätter sin väg inom andra områden. Han tycker att debatten om evidensbaserad pedagogik är onödigt polariserad.Foto: Göran Olofsson

– Ordet evidens låter så vackert och vederhäftigt och det drar förespråkarna växlar på. Man övertar mycket från medicinarna och förespråkar ivrigt kvantitativa metoder, inte minst randomiserade experiment, som har högst status inom det medicinska.

Inom svensk utbildningsforskning finns en stark kvalitativ tradition – forskningen bedrivs ofta som fallstudier byggda på intervjuer snarare än med hjälp av standardiserade mätinstrument. Eftersom vi inte har så mycket kvantitativ forskning i Sverige blir det lätt att den importeras från till exempel USA, där skolsystemen och förutsättningarna ser väldigt annorlunda ut.

– Det kan bli väldigt vilseledande. Men jag tycker att det finns ett lika stort problem på den andra sidan, där kvalitativa forskare ibland insisterar på att deras kunskap inte är generaliserbar. Det stämmer nästan aldrig, för det är klart att även de försöker dra slutsatser utifrån sina enskilda fallstudier. Illa vore det ju annars. Det är ju det vi har forskningen till, att den ska komma till användning, säger Ingemar Bohlin.

Inom medicinen finns det särskilda institut som granskar och ställer samman forskning i systematiska kunskapsöversikter. I Sverige har Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, den rollen. För utbildningssektorn finns än så länge bara utländska organ, som EPPI-centre i Storbritannien, What Works Clearinghouse i USA och Danish Clearinghouse for Educational Research. Till att börja med gjorde sådana institut, eller mäklarorganisationer som de också kallas, sammanställningar enbart av stora kvantitativa studier. Men på senare år har man också börjat undersöka hur man kan göra systematiska sammanställningar av kvalitativa studier.

Ingemar Bohlin tror att det är fullt möjligt att göra sådana sammanställningar av utbildningsvetenskaplig forskning och att de kan ligga till grund för evidensbaserade arbetssätt inom skola och förskola.

– Mycket sådan forskning kan vara väldigt användbar. Till exempel om man är ute i klassrummen och studerar hur barn och ungdomar interagerar, hur sociala mönster som kan vara ganska subtila ser ut. Kunskap om sådant är jag säker på att lärare kan ha stor nytta och glädje av.

Hur ser då Skolverket på ambitionen om en evidensbaserad skola och förskola? Eva Minten, ansvarig för Skolverkets uppdrag att sprida forskning, konstaterar att eftersom statsmakterna har sagt ja till evidensbasering så har Skolverket också gjort det.

På sin sajt formulerar verket det såhär:

”Evidensrörelsen på utbildningsområdet strävar efter att lärares och rektorers praktik så långt det är möjligt bör baseras på den mest tillförlitliga kunskap som för tillfället finns. Tanken är att underlätta val av arbetsmetoder för lärare och rektorer.”

Eva Minten vill gärna knyta ihop evidensidén med skollagens krav på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Hon talar om den tysta kunskapen som skickliga lärare besitter. Om man prövar den kollegialt och dokumenterar den under lång tid, då är man ”inne i evidensområdet”, som hon uttrycker det.

Det räcker inte att några lärare på en skola kommer på en fiffig metod för att lära ut andragradsekvationer. Det krävs att många fler lärare arbetar med ett större samlat och strukturerat lärande och att det lärandet dokumenteras.

– Jag ser en stor potential för lärarna, att de själva kan vara med och bygga upp den här kunskapsbanken. Vi på Skolverket vill lyfta det kollegiala lärandet, att man systematiserar sin egen tysta kunskap och i förlängningen ser att den blir till evidens.

Eva Minten delar inte rädslan för att lärarkåren ska pådyvlas enkla lösningar på skolans problem. Det har Skolverket inget som helst intresse av att göra, säger hon.

– Det viktiga är syftet, vart man vill – inte hur man kommer dit. Oavsett vilken metod man väljer, om den bygger på evidensbaserade studier eller på en liten kvalitativ studie, så är det alltid syftet som är det viktiga.

Men samtidigt har ni ju sagt ja till evidensbasering som princip?

– Ja, men vi kommer inte att säga: så här ska ni jobba. Vi kommer att säga att det här har forskningen sett är gynnsamt, det här har vi sett att det fungerar. Då kan man i och för sig tycka att det är normerande. Men sedan måste man som lärare eller skola eller kommun ändå agera utifrån sin egen professionella bedömning.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter