I dag vet vi att det finns ett tydligt samband mellan negativ stress, höga prestationskrav och låg självkänsla. Ett bra självförtroende är också grunden för att eleverna lättare ska kunna göra egna medvetna val i sina liv.
I skolan och även i hela samhället har vi i dag mindre tid än vad som egentligen krävs för att genomföra olika uppgifter. Vi har tappat bort betydelsen av tid för omställning, förberedelser mellan uppgifter och reflektioner. Det finns alltid något nytt som pockar på vår uppmärksamhet.
Genom att eleverna lär sig mindfulness får de ett konkret verktyg för att själva få kontroll på sina känslor och lära sig att lyssna på kroppen och psyket. Peter Fowelins bok är precis som han själv skriver inte bara till för att läsas, utan den ska användas. Varje kapitel börjar med teoretiska utgångspunkter i mindfulness och följs sedan av exempel på tydliga övningar för olika åldrar. Men precis som Fowelin rekommenderar tror jag att det är en nödvändighet att läraren eller den som ska instruera eleverna är väl insatt i övningarna och praktiserar dem själv. Om vi som pedagoger tror på att detta är något bra för eleverna har vi troligtvis väckt deras nyfikenhet och motivation. Själva ordet mindful betyder att vi ska vara medvetet närvarande, leva uppmärksam i nuet, se klart på varje situation, göra realistiska bedömningar och hitta positiva utvägar.
Peter Fowelins bok riktar sig till lärare och andra pedagoger från förskola till gymnasiet som vill bidra till att barn och ungdomar ska må bättre. Men efter att ha läst boken ställer jag mig också frågan hur mycket vi som individer kan påverka orsakerna till stress och oro?
För att kunna vända den negativa stressen behöver vi hjälp av större samhällsingripande åtgärder och i skolan behöver vi kanske ändra en del av vårt förhållningssätt till eleverna. Vi borde uppskatta eleverna mer för de individer de är och inte bara för deras prestationer.
Skriv ut
