Tomas Englunds och Ingemar Engströms artikel innehåller en mängd felaktigheter och missförstånd. Därför är det angeläget att beskriva vad behaviorism och tillämpad beteendeanalys faktiskt är och vilken plats den har i skolan.
"Vi kommer bort från tjat och fokus på problem"

Alla människor har rätt att få hjälp att utveckla en mer fungerande beteenderepertoar och nå en ökad livskvalitet med de metoder som har störst chans att lyckas, skriver Peter Karlsson, Malin Bruhn och Elin Wesslander i ett svar på Tomas Englunds och Ingemar Engströms artikel "Behaviorismens återkomst i svensk skola" i Pedagogiska magasinet nr 2/11.
Behaviorismen är ett filosofiskt synsätt som ligger till grund för de pedagogiska och psykologiska förhållningssätt som vi kallar för tillämpad beteendeanalys, TBA, och kognitiv beteendeterapi, KBT, och som används i en mängd pedagogiska och behandlande verksamheter i dag. Syftet med TBA är att förstå och påverka människors beteenden för att öka individers funktionsnivå och livskvalitet. TBA är ett förhållningssätt som har utvecklats och som används i ett sammanhang. Det innebär att beteendeanalysen har sett, och kommer att se, olika ut beroende på den tid och det samhälle där den används.
Vi som arbetar med tillämpad beteendeanalys delar inte in människor i objekt och subjekt, utan lägger fokus på hur individer interagerar med varandra och sin omvärld. En lärare är en del av elevens miljö och eleven är lärarens miljö och när de interagerar med varandra blir båda påverkade.
Om en lärare önskar påverka en elevs beteende kan hon använda sig själv och andra aspekter i elevens miljö för att öka förekomsten av de beteenden som ökar chansen att nå skolans mål och för att minska förekomsten av de beteenden som motverkar desamma. Tack vare beteendeanalysen har vi möjlighet att analysera elevens beteenden i samspel med miljön och få idéer om vilka miljöförändringar som ökar chansen för oss att påverka elevens beteenden i önskvärd riktning. Är det inte detta som goda pedagoger alltid gör? Visst vill vi att alla elever ska lära sig så mycket som möjligt under sina år i skolan, både vad gäller ämneskunskaper, socialt samspel och kritiskt tänkande? Det är där evidensbaserade förhållningssätt och program som har sin grund i TBA kommer in.
Beteendeanalysen ställer sig inte vid sidan om samhällets eller skolans värderingar. Vi delar det demokratiska synsätt som genomsyrar det svenska samhället och som är en del av skolans värdegrund. Det som kanske skiljer det beteendeanalytiska förhållningssättet från många andra synsätt som förekommer inom både pedagogiska och behandlande verksamheter är att om vuxenvärden tar sig rätten att påverka barns beteenden, vilket är själva syftet med skolan, så bör vi göra detta med metoder som har stöd i forskningen. Alla människor har rätt att få hjälp att utveckla en mer fungerande beteenderepertoar och nå en ökad livskvalitet med de metoder som har störst chans att lyckas. Vi har inte rätt att experimentera med människors beteenden om vi vet att det finns beprövade metoder.
Inom TBA har man med utgångspunkt i förståelsen för hur människor lär sig, utvecklat en mängd metoder och tekniker för att påverka människors beteenden och inlärning. Många av dessa metoder går ut på att tydliggöra för eleven vilka beteenden som leder i rätt riktning, utifrån skolans mål att tillägna sig kunskap, och vilka som inte gör det. Beroende på elevens utvecklings- och funktionsnivå kan dessa utformas på olika sätt. En vanligt förekommande teknik som används för att tydliggöra vilka beteenden som är önskvärda är teckenekonomi eller belöningssystem.
Vi vet utifrån beteendeanalysen att beteenden som leder till positiva konsekvenser för en individ kommer hon att fortsätta med. Genom att tydliggöra och systematisera positiva konsekvenser ökar vi sannolikheten för eleven att lyckas, vi kommer samtidigt bort från tjat och fokus på problembeteenden. Genom att eleven börjar göra andra beteenden får hon också nya upplevelser och nya relationer till sin omgivning och med största sannolikhet leder det till att hon ser att hennes nya beteenden är mer funktionella än de gamla. Teckenekonomi är således bara ett medel för att hjälpa eleven att komma i kontakt med naturliga positiva konsekvenser av mer ändamålsenliga beteenden.
Ett problem, som jag ser det, med teckenekonomi är att man missar att barnets beteende faktiskt är barnets sätt att försöka tillgodose grundläggande mänskliga behov. Om jag lovar mitt barn en glaskula för varje morgon hon är påklädd och klar för skolan senast kvart i åtta ser hon kanske till att vara det. Jag har å andra sidan inte fått någon ökad förståelse för varför hon tar sådan tid på sig. Är det kanske i själva verket så att hon tycker att det är obehagligt att komma tidigt till skolan eftersom hon inte har någon att vara med på skolgården? Och om läraren lovar eleven som brukar prata och skämta mycket på lektionerna ett kryss i en ruta för varje lektion som han bara pratar när han får ordet kommer eleven kanske att bidra till det lugn som läraren eftersträvar. Läraren har å andra sidan inte fått någon inblick i varför barnet stör i klassrummet. Tvivlar barnet kanske på att hon duger och får vara en del i klassens gemenskap? Är det störande beteendet ett sätt för henne att bli sedd och få den bekräftelse som hon så mycket längtar efter?
Läs gärna mer på:
http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/2011/03/23/belona-ratt-beteende...
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera



































