Det finns en, som jag ser det, fördjupad idé om allas lika värde och rätt till delaktighet i den värdegrund som presenteras. Den pedagogiska verksamheten är, menar författarna, i grunden ett demokratiprojekt – ett led i att skapa en bättre värld. Barnen tilltros en förmåga och rätt att göra sin röst hörd även utanför sin förskola, och föräldrar bjuds in att vara delaktiga i förskolans utveckling som en del av hur de vill att samhället utvecklas. Det kompetenta barnet är en medmänniska som bidrar till gemensamt kunskapande genom sina funderingar och till den gemensamma atmosfären genom sin delaktighet.
Det är en stark betoning på det kollektiva tillblivandet. Det finns inget mål för vart projektet ska leda mer än till en ökad och gemensamt skapad förståelse för omvärlden. Att tänka nytt, annorlunda och olika är projekt i sig. Man kan inte skilja teori och praktik åt, tanken och handlingen måste samverka för att meningen med livet ska förstås, som Carla Rinaldi, ordförande i Reggio Children, uttrycker det.
Över huvud taget ställer filosofin många rådande hierarkier på huvudet, och teorier om öppenhet mot det ännu inte kända utmanar oss. Pedagoger som inte ser sitt uppdrag i att ha svar på barnens frågor utan att se vart deras frågor kan leda, måste frångå teorier om vad barn i en viss ålder ska kunna och veta. Jag tänker att det krävs mod att ge sig hän i ett sökande utan klara kunskapsmål men blir väldigt nyfiken på och inspirerad av de projekt som beskrivs. För att också pedagogerna ska utveckla sin kompetens finns en organisation för kollegiala reflektioner.
Dokumentationen och vad som kan utläsas av den är underlag för hur man kan gå vidare. Genom att dokumentera det som intresserar barnen för att kunna fördjupa förståelsen av det, blir det barnen som initierar projekt som pedagogerna sedan planerar för.
Det estetiska och kreativa har stor plats i projekten och pedagogerna får hjälp att fördjupa sina tankar om sitt arbete. Organisationen och pedagogiken syftar till att stödja det demokratiska uppdraget. Det är spännande och intressant att förskolan tar sig an ett så tydligt politiskt uppdrag. Det som framför allt slår mig är hur barnen kan uppmuntras att vara delaktiga, att vara viktiga för vad som lärs och att den individuella utvecklingen inte är det intressantaste. Trots att förskolan i Sverige är politiskt styrd uppfattas inte demokrati-uppdraget så tydligt av alla.
Skillnaden mellan Reggio Emilia och svenska kommuner är stor när det gäller politikers kunskap om, intresse och ansvar för vad förskolan egentligen erbjuder och fostrar till. Författarna har inspirerats av de värden Reggio Emilia står för och hur de omsätts men påtalar nödvändigheten av att formulera egna lokala värden och utveckla organisation och pedagogik lokalt.





Helt i strid med skollagen krävs ofta diagnoser för att lärarna ska få extra resurser för elever i behov av särskilt stöd.


































