Mitt i floden av intryck

Kontaktnätet mellan nervcellerna utvecklas allra snabbast runt tvåårsåldern då barn lär sig tio nya ord om dagen. Nervbanor förstärks eller försvinner beroende på hur mycket de används, processen fortsätter hela livet men betydligt långsammare – hjärnforskarna brukar prata om ”use it or lose it”.

De här kunskaperna är bakgrunden till att man i USA utvecklat ”baby Einstein”-produkter, det vill säga DVD-skivor med konst, klassisk musik och språk för barn från tre månaders ålder. Men så lätt går det inte att ”optimera” barnens hjärnutveckling, enligt Hugo Lagercrantz, professor med barns hjärnutveckling som specialintresse.

– Utvärderingar visar att barn som utsatts för denna typ av stimuli inte blir intelligentare, snarare tvärtom. Små barn verkar må bäst av en begränsad mängd intryck för att deras hjärnor ska kunna organisera sig på bästa sätt.

Hugo Lagercrantz anser att barn under två år inte bör se på teve alls. Det är samma rekommendation som den amerikanska barnläkarakademin utfärdat. Han anser över lag att västerländska föräldrar ofta öser onödigt mycket intryck över sina barn.

– Före skolåldern behöver man inte hitta på så mycket avancerade aktivi-teter åt barnen eller åka på långa resor för att se nya saker. Att prata, sjunga och läsa mycket med barnen, det är däremot något som vi säkert vet utvecklar hjärnan.

I lite högre åldrar då? Vissa forskare ser dagens informationsflod som en möjlighet att träna upp arbetsminnet och utveckla vår intelligens maximalt. Andra menar att information i så många kanaler stör vår intellektuella förmåga. Förmodligen kan det ligga något i båda dessa teser.

Vår medfödda personlighet spelar förmodligen viss roll. En god förmåga att fokusera mycket djupt på en enda sak kan gå hand i hand med en dålig förmåga till multitasking.

– Säkert finns det en genetisk komponent i vår förmåga att kunna fokusera på en sak. Vid till exempel högpresterande Aspergers syndrom kan man ju ha en god förmåga att behandla algoritmer, men vara sämre på social interaktion. Vi brukar skoja om att hälften av alla professorer har just sådana drag, säger Hugo Lagercrantz.

Effektiviteten halveras när vi växlar mellan många olika aktiviteter, hävdar den amerikanska professorn David Meyer vid Michigan University. Vi är beredda på att bli avbrutna, för det blir vi ju – ofta. Amerikanska studier visar att kontorsarbetare hinner arbeta i genomsnitt tre minuter mellan varje distraktion. Och de har i genomsnitt åtta olika fönster öppna på dataskärmen.

Mobiltelefoner under lektionstid är förbjudet i de flesta svenska skolor. Men hur många ungdomar stänger av mobilen medan de läser läxan, kopplar bort msn-kontakterna medan de skriver på sin uppsats? David Meyer menar att den som arbetar medan han eller hon samtidigt har i gång många olika informationskanaler blir ungefär lika bra på sitt jobb som den som rökt en mindre dos marijuana, vilket sänker IQ med ungefär tio punkter (nästan en tiondel).

De ständiga avbrotten bidrar till att dagens unga aldrig tränar uthålligheten i hjärnans ”uppmärksamhetsmuskler” och blir dåliga på att koncentrera sig på samma sak under längre tid.

Om vi inte lyckas bli bättre på att begränsa användandet av sociala medier har nästa generation ingen chans att bli den smartaste någonsin, tror David Meyer. Han har varnat för att vi håller på att gå miste om framtidens Einstein, ja om djupare idéer över huvud taget.

I vissa sammanhang kan det finnas skäl att lagstifta bort multitasking. I Sverige saknar vi en lag mot att prata i mobil under bilkörning, vilket redan finns i de flesta andra europeiska länder. Även en mobil med handsfree distraherar föraren betydligt mer än ett samtal med en passagerare, enligt en färsk studie.

Men mycket stimulans kan också utveckla hjärnan. Under 1900-talet ökade människans mätbara IQ stadigt, några poäng per decennium. Fenomenet kallas Flynn-effekten. Allteftersom samhället har blivit mer komplicerat, har vi övat upp våra arbetsminnen och vår analytiska förmåga.

Den svenske hjärnforskaren och professorn Torkel Klingberg är inte lika bekymrad som David Meyer:

– Jag tror att det viktigaste är att människor blir medvetna om hur deras arbetsminne fungerar. Försämrad kapacitet i en aktivitet beror ju just på att du gör flera saker samtidigt. Det handlar om en tillfällig överbelastning av arbetsminnet som är lätt att avhjälpa genom att man stänger av några informationskanaler.

Sju — det är det maximala antalet ”informationsenheter” som vi kan hantera, tror forskarna. Arbetsminnet hjälper oss att hålla reda på småsaker i vardagen. Som till exempel att minnas vad vi gick ner i källaren för att hämta. Vart vi är på väg med bilen. Eller vad det stod i receptet vi alldeles nyss kollade.

Men arbetsminnet är också viktigt för att vi ska kunna lösa komplexa problem och tänka flera steg framåt. För att fördjupa oss med hela vår intelligens bör vi bara hålla på med en enda uppgift. Svenska skolor borde lägga in träning av uppmärksamhet och arbetsminne på schemat, tycker Torkel Klingberg.

– Då skulle våra barn bli bättre rustade att hantera informationsfloden än vad dagens yrkesverksamma är.

Forskningen visar att unga människor kan öka arbetsminnets kapacitet med tio–femton procent genom rätt slags träning. Dataprogrammet RoboMemo, som Torkel Klingberg varit med och utvecklat, har visat sig ge mätbart bättre arbetsminne. Det används redan på många svenska skolor, och inte längre bara för barn med ADHD.

I en studie som genomfördes i Venezuela på 1980-talet prövade man att låta sjundeklassare i en skola få extra övning i bland annat iakttagelseförmåga, klassificering, resonerande och problemlösning under ett helt läsår. Gruppen lyckades inte bara förbättra sina resultat, utan också sin IQ med ungefär tio procent. Andra experiment har visat att en upptränad IQ-ökning verkar bli bestående – den till och med ökar ytterligare med åren, utan extra insatser. Intelligens ger mersmak.

– Vi kan inte lösa problemen med våra översvämmade hjärnor genom att stänga av eller minimera informationen under någon längre tid, anser Torkel Klingberg. Samhället ser ut som det gör, och dessutom har vi en inneboende lust att stimulera våra hjärnor.

Att vi väljer alltmer komplexa nöjen syns bland annat på några av våra populäraste teve-program. Serien Sopranos kräver exempelvis att tittaren håller reda på nio parallella tematiska trådar som varvas i avsnitten. Den ställer högre krav på kognitiv förmåga och arbetsminne än 1970-talens teve-serier som ofta följde samma huvudpersoner i en enda intrig,  en något så när rak linje.

För att inte tala om dataspelen som gått från Pacman till virtuella intriger där det gäller att hålla en rad olika delmål i huvudet för att lyckas med sitt uppdrag. Människan utvecklar sin hjärna på bästa när då hon hittar en bra balans mellan krav och förmåga, konstaterar Torkel Klingberg.

– Det går att träna uppmärksamhet och arbetsminne om vi hanterar den nya tekniken på ett bra sätt. En arbetssituation som du gillar, men som också är på gränsen till det du klarar av ökar din mentala förmåga och ger dig en känsla av vad vi brukar kalla ”flow”.

– Multitasking kan vara inspirerande, men den måste vara ditt val, inte något du känner dig som ett offer för. Upplevelsen av att tappa kontrollen resulterar i negativ stress.

Den amerikanska psykiatrikern Edward Hallowell myntade för några år sedan ”diagnosen” ADT, Attention Deficit Trait. Det är ingen medicinsk diagnos utan mer en beteckning för ett mentalt tillstånd där man har svårt att hålla kvar koncentrationsförmågan, blir lättstörd och glömsk.

Det finns mediciner som visat sig kunna förbättra koncentrationsförmågan vid till exempel ADHD. I USA är det många utan denna diagnos som medicinerar med centralstimulerande, amfetaminliknande läkemedel – till exempel Ritalina – för att vässa sin kognitiva förmåga på jobbet. En slags mental dopning eller neurokognitiv uppgradering, alltså. Undersökningar tyder på att upp till sexton procent av amerikanska universitetsstudenter använder sådana tabletter för att förbättra sina prestationer.