Förnuft och känsla

De är människor på resande fot. Vissa bokstavligt, andra bildligt. Vuxna och unga, alla är de på väg på olika sätt. Resemetaforerna är frekventa i samtalen om kopplingen mellan känslor, lärande och skolans roll i det hela.

Inrikesterminalen på Arlanda. Ett bagageband rullar, lågmält skramlande. En bortglömd väska från Malmöflighten åker slingan runt, om och om igen. Resenärer hastar förbi med mobilen vid örat. En kvinna närmar sig från incheckningsdiskarna.

 – Är det du som ska träffa Birgitta, frågar hon vänligt.
Birgitta Kimber är psykoterapeut, speciallärare och doktorand på Karolinska institutet. Hon utbildar och föreläser om bland annat ledarskap och förhållningssätt i klassrummet. Hon är också skaparen av metoden Set, social och emotionell träning, som används i många skolor. Om en stund ska hon till Göteborg, i morgon till Vasa.
  – Emotionell intelligens är att kombinera sina kloka tankar med sina känslor, säger hon. Vi behöver både  förnuftet och känslorna. Tror man att man bara agerar på förnuftet så är nog sannolikheten rätt stor att man är mer känslostyrd än vad man har en aning om själv.
         Begreppet emotionell intelligens har skapats av Peter Salovey och John D Mayer, forskare vid Yale University i USA. De menar att emotionell intelligens innebär att man kan använda sina känslor så att de bidrar till en ändamålsenlig anpassning till nya situationer.
        Det handlar om förmågan att uppleva, värdera och uttrycka känslor. Att ha känslor tillgängliga och kunna generera känslor för att underlätta tänkande. Att ha förmågan att förstå känslor, att använda känslomässig kunskap och att reglera känslor för att främja emotionell och intellektuell tillväxt.
  – Kognitiv intelligens är en kraftigt skyddande faktor, säger Birgitta Kimber. Man klarar sig bra i skolan och det är jätteviktigt. Men å andra sidan, om du inte kan samspela med andra så får du det svårt i skolan.
        Det finns tre förutsättningar för lärande, enligt Birgitta Kimber. Att du kan samspela med andra. Att du kan hantera dina känslor så att du kan fokusera utåt och inåt samtidigt – är du upptagen av en känsla så kan du inte ta emot det läraren säger. Att miljön är lugn och trygg.
          I sitt arbete som speciallärare såg hon hur elevernas psykiska hälsa påtagligt försämrades under åren. Senare års statistik från Folkhälsoinstitutet visar på en ökad grad av oro, ångest och självmordsförsök bland ungdomar.
        Utvecklingen av metoden Set, social och emotionell träning, blev Birgitta Kimbers bidrag till att främja de ungas psykiska hälsa. Det är ett manualbaserat program för att systematiskt lära elever att hantera sina känslor, få självkännedom, motivation, empati och social kompetens. Den teoretiska bakgrunden är sociala inlärningsteorier där positiv förstärkning, beröm och praktiska övningar av färdigheter i och utanför klassrummet är centrala komponenter.
        De kognitiva färdigheterna är viktiga och dem måste förstås skolan lära ut, menar hon. Men det räcker inte. Det måste mer till för att alla ska få utvecklas till sin fulla potential.
  – Känslor påverkar den intellektuella processen. Om jag kan hantera mina känslor så blir tillvaron mer hanterbar och känslan av att jag förmår och att jag kan påverka vad som händer mig ökar.
        Barn med koncentrationssvårigheter har ofta svårt att samspela med andra. Birgitta Kimber menar att de ofta blir så illa behandlade i skolan att de nästan aldrig kan använda sin inneboende potential.
  – Om skolan visste hur hjärnan lär sig saker och ting så skulle man vara mycket bättre på att förstå barnen och ha verktygen för att kunna skapa den bästa inlärningssituationen, säger hon.
        Frontalloberna är inte färdiga förrän i 25-årsåldern. Det innebär att förmågor som framtidsplanering, överblick och riskbedömning inte är fullt utvecklade hos tonåringar. Känslorna tar lätt över det långsiktiga tänkandet.
        Amygdala är den del av hjärnan som är kroppens alarmsystem. Här lagras starka känslomässiga upplevelser. När amygdala känner igen något som är farligt kopplas den tänkande hjärnan bort så att man agerar utan att tänka. Det kallas ibland för amygdalakidnappning, eftersom känslorna fullständigt tar över.
Den tänkande hjärnan lär sig genom att förstå. Beteendehjärnan lär sig genom att göra.
   – Du kan jämföra med ett tåg som kommer med X2000-fart – så kommer känslorna, säger Birgitta Kimber. Och efteråt, på pendeltåget, kommer tankarna. Eleverna måste träna upp sig på att vänta in sina kloka tankar.

Pendeltåget till Trångsund. Här kommer mycket riktigt tankarna. Hur jobbar man med känslor och social kompetens i verkligheten, på klassrumsgolvet? Det kommer snart att visa sig. Trångsundsskolan ligger på promenadavstånd från stationen.
        Klass 7 A ska ha livskunskap. På varje bänk ligger ett vikt pappershjärta med tre positiva omdömen till varje elev. Lugn musik ljuder ur högtalarna. Eleverna går tyst in och sätter sig i sina bänkar. På tavlan finns instruktioner om att läsa vad som står i hjärtat och svara på: Vad vill du få för positiva omdömen av din omgivning? Vad skulle hända om vi gav varandra positiva omdömen oftare?
         Läraren Elin Andersson ritar en ballong på tavlan och frågar: Vad är det som kan lyfta oss? Att någon visar att den bryr sig, föreslår en elev. Att man får en kram, säger en annan. Diskussionen drar i gång.
          Alla klipper var sin ballong i färgat papper och skriver i den sådant som gör att man lyfter. En världskarta åker ner och ballongerna sätts upp väggen allteftersom de blir klara.
 Allmänna samtal varvas med enskilda uppgifter, skriftliga reflektioner kommer på slutet.
         – Den här lektionen i livskunskap var bra som vanligt, avslutar Elin Andersson. Jag är impad av att ni kom in tyst och har jobbat så bra.
En av flickorna får en idé och räcker upp handen.
  – Om man inte är så bra på att ge bra kommentarer så kan man gå och läsa på väggen, säger hon och pekar på alla nyuppsatta ballonger.

En resa i professionen. ”Vår resa började för nio år sedan”, säger Claes Ekegren när han och Elin Andersson slår sig ner i soffan i personalrummet. Kaffebryggaren fräser i pentryt och två kollegor för en livlig diskussion intill.
        Claes Ekegren undervisar i SO, Elin Andersson i tyska och engelska. Båda är utbildade 4–9-lärare, men jobbar nu enbart i årskurs sex till nio. Båda är också utbildade handledare i Set, social och emotionell träning, som ligger till grund för undervisningen i livskunskap.
        Den resa de talar om började när de för första gången fick kontakt med Birgitta Kimber och hennes tankar omkring emotionell kompetens. Det blev en aha-upplevelse för de båda lärarna som lyckades förmedla sin entusiasm till skolledning och övriga lärare.
        Sedan 2004 arbetar hela skolan med livskunskap och varje höst startar en utbildning för nya lärare. Livskunskap står på schemat, en timme varje vecka, i alla klasser från förskoleklass till år nio. Var femte vecka hålls ämneskonferenser i livskunskap.
Kan de se några resultat av arbetet med livskunskap?
   – För min egen del så har det varit en utveckling i min profession, säger Claes Ekegren. I dag har jag i större utsträckning en tanke om hur jag vill att en grupp ska vara för att nå det goda klassrumsklimatet.
Förhållningssätten i livskunskapen har gett lärarna verktyg att skapa ett bra klassrumsklimat, som har ”spillt över” på verksamheten i sin helhet, på lektionerna i språk, matte, SO – ja, i det mesta som sker på skolan.
När eleverna lyssnar på varandra, ger varandra motförslag och det sker i ett lärande utan att man pratar i munnen, skriker eller ger varandra sänkningar. När de ger varandra följdfrågor. När det dialogiska klassrummet skapas – ”då kan man känna att det händer något häftigt”.
  – Det handlar om vilka förhållningssätt jag som lärare har gentemot eleverna, säger Elin Andersson. Bara att  tänka kring hur jag ger instruktioner och vad jag har för rutiner gör att jag skapar ett lugn i klassrummet.
         Relationen mellan lärare och elever har förändrats. Det är mindre tjafs och färre konflikter, menar Elin Andersson. Lärarna har blivit bättre på att lösa konflikter i klassrummet. Bland kollegorna finns en större förståelse för varandras arbete. Det är inte längre ”mina, dina eller hennes barn utan våra barn”. Man arbetar i större utsträckning tillsammans med en samsyn kring arbete och mål.
Påverkas inlärningen? Får eleverna bättre betyg?
         Visst kan det vara så att arbetet med livskunskap har den effekten, nickar Elin Andersson och Claes Ekegren. De senaste åren har eleverna fått bättre betyg. Det kan vara en trend som vänder, men det kan faktiskt också bero på att förutsättningarna för lärande radikalt har förbättrats. Eleverna lär sig att hantera sina känslor. De lär sig att reflektera och tänka. Klassrumsklimatet har blivit lugnare.
  – Skapar man ett väl fungerande klassrumsklimat så får det givetvis genomslag på betygen, säger Claes Ekegren. Det är jag övertygad om.

Utveckling under resans gång. Arbetsro, bättre relationer och elevernas inre resa mot mognad och mod att vara sig själva är återkommande ledmotiv i samtalet med Elin Andersson och Claes Ekegren.
        I klass 7 A har man haft livskunskap i fem år och kan vid det här laget närmast räknas som veteraner på området. Masoud Ahmadi, Matilda Renlund, Eveline Kjetselberg och Rasmus Lindahl tycker att en av de viktiga sakerna med livskunskapen är att man utvecklar sitt självförtroende och lär sig att ta hand om varandra.
        Det är bra att man får prata tillsammans i grupper och lär sig att våga stå för det man tycker. Tidigare var det ofta samma personer som pratade medan alla andra sa ”pass”. Rasmus Lindahl konstaterar att det är fler som vågar säga sin mening i klassen i dag. Han fortsätter:
  – På de vanliga lektionerna får man lära sig att räkna matte och lära sig hur jorden blev till. Här är det mer hur man ska bemöta andra ute i riktiga livet. Hur man respekterar andras känslor, hur man läser av andra. Om man ser att någon är ledsen så får man lära sig att hantera det. Det är nästan hela poängen med livskunskapen vi har här, att bygga upp självförtroendet och att inte sänka andra med dåliga kommentarer. Att se ur andras perspektiv.
        Livskunskap verkar ha kommit för att stanna på Trångsundsskolan. Eller som en elev svarade ett utländskt studiebesök som undrade över hur det var att jobba med livskunskap: ”Well, it’s difficult to say because we’ve been doing it so long so it’s like in our blood!”