Djuren gjorde honom till miljökämpe

Från Origo 2016-03-14 20:44

Foto: Viktor Gårdsäter

Otålig – tålmodig. Mattias Klum är både och. Otåligheten fick honom att sluta skolan i förtid, tålamodet behövs då han fotograferar. I sitt engagemang för miljön har han användning för båda egenskaperna.

"Jag vet inte vad ni har för erfarenhet av isbjörnar, men det här var nog det häftigaste av mina isbjörnsmöten!”

En aula på Stockholms universitet, fylld av studenter från programmet Världens eko. På en stor filmduk bilden av en isbjörn. Till vänster om duken greppar Mattias Klum en svart papperskorg. ”Om den här var hon, så var jag ... ”, han tar tio stora steg åt höger och kastar sig ner på mage med en låtsad kamera i händerna, ”… här”.

Så studsar han upp igen, och trycker fram fler bilder medan han berättar om den samarbetsvilliga isbjörnshonan på Svalbard, som villigt poserade – framifrån, bakifrån, på rygg, på alla fyra … ”Tänk, va, vilken gåva! Det var större än alla utmärkelser man kan få”, säger han, med en hel rad utropstecken i rösten. Att det är äkta går inte att ta miste på. Precis lika engagerad var han en timme tidigare, då han satt mittemot mig vid ett litet bord i korridoren utanför aulan. Framåtlutad, gestikulerande, blicken intensiv, orden som en fors, i synnerhet när vi kom in på klimat- och hållbarhetsfrågor.

– Vi har aldrig haft bättre förutsättningar att lyckas säkra en säker framtid på jorden! Vi har både kunnandet och teknologin.

Jo visst, utmaningarna är enorma, och han kan känna otålighet över att det går långsamt och att nästan allt fokus läggs på klimatfrågan när vi borde ha ett generellt hållbarhetsperspektiv. Samtidigt har mycket hänt de senaste åren i fråga om medvetenheten hos både allmänhet och beslutsfattare, men också i faktiska åtgärder.

– För tio, tjugo år sedan var det ju faktiskt färre som visste vad ekologisk mat var eller som valde att ta tåget av miljöskäl och som förstod att våra vardagliga val sätter både lokala och globala avtryck. Efter klimat­mötet i Paris i höstas finns all anledning att vara försiktigt hoppfull.

Foto: Viktor GårdsäterHan var själv där och är tydligt positiv över att det för första gången i världshistorien finns ett bindande klimatavtal som samtliga 196 länder som deltog i mötet skrev under.

– Om tio år hoppas jag att Sverige är på god väg att bli fossilfritt. Då tävlar kommunerna om att vara mest klimatsmarta, vi har en fordonsflotta med stor andel el-, biogas- och hybridbilar, medan det fossila bränslet är dyrare. Vi har en mycket strängare certifieringsmodell för det vi stoppar i oss. Vi …Oj, förlåt, jag pratar ju som en kvarn!

Han skrattar åt sin entusiastiska svada och berättar att det var den som en gång i tiden gav honom hans första föreläsningsuppdrag.

– Mina föräldrar och syskon höll väl på att få skavsår i öronen, så pappa föreslog att jag skulle be att få visa mina bilder och berätta på ett ålderdomshem i närheten.

Responsen han fick gav mersmak.

– Sedan dess har jag inte kunnat tänka mig ett bättre jobb än att fotografera, filma och berätta.

För om en bild kan säga mer än tusen ord, kan en bild i kombination med några väl valda ord säga ännu mer, tycker Mattias Klum. Studenterna i universitetsaulan håller nog med. Visst är den smäckra, illgröna ormen av arten Jamesons gröna mamba läcker, men den blir än mer intressant när han först jämför dess skönhet med en Tesla-bils, sedan berättar att dess gift, eller rättare dess genetiska och molekylärbiologiska koder, används i forskningen i jakt på botemedel mot vissa sjukdomar.

Det är så här han vill och hoppas att hans bilder ska fungera. Som ögonfägring, men också som ingång till kunskap och engagemang. Han ser nöjd ut då han berättar att följare på hans instagramkonto är engagerade i hotade djur, växter och miljöer.

Som liten var Mattias Klum det han kallar ”naturkleptoman”. Han tog hem grodyngel, paddor, insekter och ormar som han sen släppte ut igen.

– Och eftersom jag var yngst av fyra syskon hade väl inte mina föräldrar hundra­procentig radartäckning. Men så småningom insåg jag att det går att vara nära djur utan att tillfälligt låsa in dem.

Och fånga dem med kameran i stället. Mattias Klum var fjorton när han första gången fick en bild publicerad i en tidning.

– Det var enormt, utomjordiskt, enastående! Dessutom fick jag ett litet honorar.

Men än hade han inte bestämt sig för om det var foto eller musik han skulle satsa på. Som trummis och före detta gosskörssopran kom han in på Södra Latins musikgymnasium. Men efter drygt ett år där var han säker på sin sak. Och otålig. Han beslöt sig för att sluta gymnasiet i förtid. Rektorn stöttade honom.

– Han såg min iver och talang och han sa att jag skulle satsa på det som mitt hjärta brann för. Det var oerhört gulligt av honom!

Denna rektor var en av få i skolans värld som insåg att Mattias Klum, som så ofta förlorade sig i utsikten utanför fönstret, i själva verket var enormt vetgirig.

– Jag hade nog passat bättre i en skola där man tog stor hänsyn till varje elevs inlärnings­dynamik, säger han.

Men en del lärare minns han med glädje.

– De riktigt stora vardagshjältarna är de lärare som trots alla utmaningar lyckas behålla elevernas intresse.

När det gäller hållbarhetsfrågor har skolan en mycket viktig roll, tycker han.

– Och de borde inte bara behandlas i vissa ämnesblock. Det behövs ett mer holistiskt synsätt i skolan. För övrigt borde ekonomer på Handels få sig en portion ekologi.

Detta eftersom jordens framtid är starkt kopplad till vårt konsumtionsmönster.

– Hur och till vilket pris ska vi tjäna pengar? När kommer baksmällan? Jorden säger ifrån och skickar tydliga signaler, bara vi lyssnar. Det är dags att överbrygga glappet mellan hjärta och hjärna, få de unga att förstå att allt är sammanlänkat och att våra handlingar i vardagen spelar roll!

Samtidigt gäller det att varken bli upp­given eller dela ut pekpinnar.

– Vi behöver snarare ett jävlar-anamma, nu kavlar vi upp ärmarna.

Hans eget miljöintresse fanns nog latent, men väcktes till liv vid en expedition till Borneo 1988 då han med egna ögon såg hur enorma regnskogar hade jämnats med marken. Han blev chockad, men insåg att hans foton skulle kunna ha betydelse.

– Genom att visa det sköna, den enastående mångfalden, men också baksidan av mänsklighetens framgångar, kan man nå en kraftfull kontrastverkan. För mig vore det i det närmaste tjänstefel att inte göra det!

Mattias Klum tog alltså aldrig studenten och har inte heller några universitetspoäng i bagaget.

– Men även om jag inte har någon formell utbildning är jag extremt skolad! Inför varje projekt, bok eller film krävs en stor research och inte bara om natur. Jag älskar djup kunskap och smittande passion, oavsett om det är hos en Nobelpristagare eller hos en blåsrörsjägare på Borneo.

Efter några timmar i Mattias Klums sällskap är det svårt att förstå att denna man kan sitta stilla i timmar, dagar, veckor, för att få syn på ett visst djur och lyckas fotografera det. Han förklarar att otåligheten tar sig andra uttryck då, nämligen i viljan att fånga det som berör honom. Det kräver närvaro och fokus, något han övat upp genom tre decenniers fotograferande. Bra och kompetenta medarbetare, som kan väcka och trigga, betyder också mycket.

Det är också mycket svårt att tro på att han varje dag kämpar mot att bli blasé, som han påstod i sitt vinterprogram i P1 häromåret. Och ja, han medger att han egentligen inte behöver föra någon sådan kamp själv. Däremot vill han försöka hjälpa andra människor att inte bli blasé.

– Det är farligt när människor inte ser vår egen möjlighet att förändra världen.

Mattias Klum

  • Yrke: Fotograf, föreläsare, författare.
  • Ålder: 48 år.
  • Familj: Monika Klum och sönerna Ansgar, 14 och Einar, 11.
  • Bor: Uppsala.
  • Intresse utöver foto: Musik. Spelar trummor och gör egna ljudpålägg till sina filmer. ”Jag ser stora likheter mellan musik och foto. Båda handlar mycket om tajming och uttryck, och om att beröra.”
  • Om det egna myckna flygandet: ”Det är en paradox, förstås, men jag försöker flyga med bolag som ligger långt fram i sitt miljötänk, och jag klimatkompenserar alltid. Sedan försöker jag leva miljömässigt bra i min vardag. Jag tar tåget när det går, kör biogasbil, värmer huset med bergvärme, köper ekologiskt eller närproducerat och aldrig produkter med palmolja. Kämpar för att mitt netto ska hamna på plus.”
  • En stor konst/kulturupplevelse: ”Ett konstant flöde! Svårt att välja, men Maskeradbalen på La Scala i fjol var mycket bra.”
  • Last: ”Svårt krävande, pedantisk arbetsnarkoman.”
  • Den största missuppfattningen om mig: ”Att jag är en äventyrare.”

Fler artiklar om

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter