Nya perspektiv på lektionen

Från Origo 2012-11-26 23:20

Foto: Christian Rhen

Daniel Barkers elever får genomgången i läxa. I klassrummet ägnas tiden åt diskussioner och problemlösning. Metoden kallas flipped classroom.
I en korridor på Norra reals gymnasium i Stockholm sitter Kasim Aytekin med en uppslagen surfplatta. Kasim går tredje året på naturprogrammet och alldeles strax ska han ha lektion i Fysik B. Men i filmen som rullar på skärmen framför honom är hans lärare, Daniel Barker, redan i full gång och har lektionsgenomgång. Filmen visar när Daniel Barker ritar och berättar om principerna för hur laddningar beter sig i elektriska fält. Genomgången på filmen tar tio minuter.

För ett år sedan höll Daniel Barker sina lektionsgenomgångar i klassrummet, precis som han alltid gjort under sina tio år som lärare och precis som de flesta lärare alltid gjort och gör.

– Jag tänkte att om jag bara blir riktigt duktig på att föreläsa så är jag hemma. Det var min bild av vad en bra lärare gör. Jag ägnade jättemycket tid åt att försöka förbättra mina lektionsgenomgångar, säger Daniel Barker.

Trots sina ansträngningar, och trots att han tyckte att han faktiskt var ganska bra, kände han sig ändå inte nöjd. Det var alltid några elever som inte hängde med, några som fattat redan efter ett par minuter och nästan ingen som orkade lyssna aktivt under hela genomgången. Och så blev det alldeles för lite tid till diskussioner och konkret problemlösning.

– Allt det jag säger i klassrummet under en föreläsning är inte alltid relevant, det går åt en massa tid till utvikningar. När jag filmar en genomgång tar den runt tio minuter. När jag föreläser om samma moment tar det mellan 30 och 40 minuter, säger Daniel Barker.

Daniel Barker är en hängiven twittrare. För drygt ett år sedan snappade han upp ”flipped classroom” i sitt flöde. I stället för att hålla lektionsgenomgången i klassrummet, och ge övningar och uppgifter i läxa, vänder man på steken. Nu kokar Daniel Barker ner genomgången till en tio minuter lång film som eleverna uppmanas att se före lektionen. Tiden i klassrummet ägnas åt övningar, diskussioner och problemlösning.

Att göra något på tio minuter som tidigare tog en halvtimme betyder förstås att något går förlorat. Interaktionen, att eleverna ställer frågor under tiden och att utvikningarna i sig tillför något, till exempel.

– Visst är det viktigt att eleverna får ställa frågor, men under genomgången är det kanske bara två eller tre stycken som är aktiva. Den interaktion som går förlorad under genomgången tar vi igen i arbetet i klassrummet, säger Daniel Barker.

En stor fördel med att eleverna redan har sett genomgången när de kommer till lektionen är att alla vet vad det ska handla om och alla har förkunskaper. Fortfarande finns det elever som har lättare än andra att förstå, som kanske bara behöver se ett par minuter på en film för att begripa vad det handlar om. Men för dem som har det svårt finns å andra sidan möjligheten att se filmen flera gånger.

– Eleverna gör väldigt olika. De kollar på filmen till frukost, på bussen hit, på kvällen innan de ska somna och ja, som Kasim här, precis före lektionen. Jag kan ju förstås inte veta att alla har tittat på filmen före lektionen men det visar sig ganska snabbt i klassrummet, säger Daniel Barker och fortsätter:

– Filmerna är inte det centrala i den här metoden, de är bara verktyg. Den stora skillnaden är att jag nu finns till hands när eleverna jobbar praktiskt med innehållet. Det gör att undervisningen blir mer rättvis, mer utjämnande och även mer individanpassad.

Daniel Barker öppnar dörren och släpper in eleverna. På väg till sina platser plockar de åt sig varsin mentometer som ligger i en stor väska på katedern.

Foto: Christian RhenMentometern, eller digitalt responssystem som det också kallas, är ett viktigt och praktiskt verktyg för att göra lektionerna aktiva. Den har revolutionerat undervisningen, menar Daniel Barker. Särskilt i kombination med de speciellt utformade frågor av fysikprofessorn Eric Mazur vid Harvard University som han hittat på nätet.

Lektionen börjar med lite snack kring dagens film. Någon vill ha en detalj förtydligad och någon annan påpekar att han säger fel på ett ställe.

– Är det förvirrande, är det något ni inte förstår?

Bara ett par minuter in på lektionen kan Daniel Barker dra igång det som var så svårt att hinna med tidigare. Och det är nu mentometrarna kommer till användning. Daniel Barker visar en fråga med fyra svarsalternativ på tavlan.

– Som vanligt vill jag att ni först svarar enskilt med hjälp av mentometrarna, ingen diskussion nu. Efter första omröstningen tar vi diskussionen och sedan får ni rösta en gång till. Varsågod att svara.

Det är helt tyst i klassrummet. Eleverna tittar på frågan och tänker. Under tiden observerar Daniel Barker omröstningen på sin dator. Bland annat kan han se hur svaren fördelar sig på de fyra svarsalternativen. Det är information som avgör hur han ska fortsätta. Har de allra flesta svarat rätt är det inte så stor vits att ha någon diskussion. Är det många som tänker helt fel är det däremot lätt för honom att gå in och stötta direkt.

– Det är viktigt att frågorna inte bara återupprepar den information de fått av mig i filmen. I de här uppgifterna är både frågan och svaren utformade just för att användas i ett sådant här sammanhang där eleverna ska bearbeta information och diskutera och argumentera för sina svar. Jag tycker att vi kommer mycket djupare i frågeställningarna nu. Nu får vi igång diskussioner som vi aldrig kommer åt genom att bara göra uppgifterna i boken, säger Daniel Barker.

I dagens första uppgift har svaren fördelat sig ganska jämnt och eleverna uppmanas att vända sig om i bänkraderna och börja prata med någon som tänker annorlunda. Daniel Barker går runt och lyssnar, ställer en fråga, förhör sig om en tankegång och leder in på rätt spår. Efter en stund får eleverna rösta en andra gång varpå det rätta svaret avslöjas och diskuteras öppet i klassrummet.

Under resten av lektionen hinner klassen med tre liknande uppgifter med hjälp av mentometrarna.

– Förut fanns det aldrig tid till sådana här diskussioner. Eleverna får möjlighet att verbalisera sina tankar och jag ser så mycket som händer i klassrummet som jag inte såg tidigare.

Så fungerar tekniken

Filmerna: Daniel Barker spelar in filmerna med hjälp av sin mobiltelefon. Han fäster den i en ställning och riktar in kameran mot sina händer. Enligt eleverna är det enklare att följa med i filmen om de samtidigt ser Daniels händer.

Han använder papper och penna för att rita samtidigt som han berättar.

För att ljudet ska bli så bra som möjligt använder han ett headset.

– I fysik krävs det en enorm fokusering för att man ska greppa all information, så jag försöker göra filmerna så korta och neutrala som möjligt, säger Daniel Barker.

Filmerna finns på danielbarker.se.









Mentometrarna
:
För att stimulera diskussionerna får Daniel Barkers elever använda ett digitalt responssystem, mentometrar. Till exempel kan eleverna först få svara på en fråga enskilt, därefter diskutera med kompisarna som sitter närmast. Avslutningsvis får eleverna svara enskilt på frågan igen. I det här klippet ser du hur det kan fungera.
 

Daniels inspirationskällor
  • Daniel Barker fick idén om flipped classroom från ett Youtube-klipp av gymnasieläraren Aaron Sams vid Woodland Park Highschool i Colorado, USA. Här berättar Aaron Sams om hur han tänker. 
     
  • Frågorna som Daniel Barker använder som diskussionsunderlag hämtar han delvis från Eric Mazur, professor i fysik vid Harvard University. www.mazur.harvard.edu
     
  • Eric Mazur har arbetat med vad han kallar peer instruction, att elever diskuterar, argumenterar, övertygar och lär av varandra, sedan i början av 1990-talet. www.peerinstruction.net

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter