De skippade matematiken

Där ser vi plötsligt Venus födas, gjord av en clementin och en ballong. Neptunus blir till av en innebandyboll lindad med snöre till rätt storlek.

Rymden och vårt solsystem står i centrum i projektet Out of Space de närmaste veckorna. Lektionen inleds med en virtuell rymdpromenad med hjälp av en surfplatta och en interaktiv tavla. Planeternas namn och deras placering kan eleverna redan, nu ska grupperna bygga en modell av sin egen planet. Planeterna ska sedan sättas ihop till en modell av solsystemet. Men först måste de räkna. Uppgiften för grupperna är i dag att förminska planeterna tills de blir så små att de kan tillverka dem.

– Då måste ju alla göra i samma skala, påpekar en flicka.

– Bra, berömmer Johan Lantz, vi förminskar jordens diameter från 13 000 kilometer till 4,5 centimeter. Vad blir skalan? Ett tips: fundera på hur många ”småjordar” som får plats i den riktiga jorden. Håll koll på enheterna.

Linda Larsson och Johan Lantz tröttnade på att matematiken var isolerad från alla andra ämnen. De slog helt enkelt ihop matten med NO:n och uppfann det nya ämnet mano.

– Eleverna kunde hålla på och räkna sjutton bråktal på mattelektionen. När de kom till fysiken lektionen efter så hade de ändå ingen aning om hur man räknar ut densiteten. De såg inget samband, säger Linda.

Med Mano vill de komma åt vardagsmatten och att eleverna ska se behovet av matematik. På rymdlektionen blir matematiken verkligen påtaglig. Neptunusgruppen funderar tillsammans:

– Vi gör om kilometer till centimeter. Det blir en hel massa nollor… 1 kilometer är 100 000 centimeter. Gånger 13000...…

Merkuriusgruppen verkar veta precis vad den gör och får snabbt fram siffran 1,7 centimeter. Mars däremot får problem:

– Den kan ju inte vara mindre än en centimeter!

De kallar på Johan Lantz, som ber dem fundera på vad som är rimligt.

– Är Mars större eller mindre än jorden? Hur mycket mindre – hälften? Då borde den vara runt 2,5 centimeter.

– Men hur kunde det då bli så här, undrar en flicka i gruppen.

De kollar igenom uträkningarna tillsammans.

– Titta, här är det en nolla som blivit fel. Räkna om!

När planeterna och solsystemen är färdiga ska grupperna förbereda sig för en resa till respektive planet. För att kunna packa för resan måste de beräkna hur lång tid de blir borta, utifrån avståndet till planeten och rymdfarkostens hastighet. De måste också veta något om förhållandena ombord och på planeten för att veta vad de behöver ha med sig.

Helt naturligt får Linda Larsson och Johan Lantz in beräkning av skala, enhetsomvandling i steg, hastighet och rimlighetsbedömningar. De kommer också att beröra potenser innan rymdprojektet är slut. Dessutom utvecklar eleverna sitt matematiska språk när de resonerar med kamraterna.

Ämnet mano kom till närmast av en slump för ett år sedan. Både Linda och Johan hade matematik och NO parallellt i sexan, när Linda drog tag i Johan i personalrummet och ville samarbeta. De startade med projektet Skolresan. Varje grupp fick ett givet resmål och fick fundera ut allt, som hur lång resan var, hur de billigast skulle ta sig dit, dagsprogrammet och hur de skulle tjäna ihop pengarna. Resultaten redovisade de för föräldrarna.

– Efteråt undrade eleverna varför de inte hade haft matte på fem veckor. ”Men ni har ju räknat hela tiden!” sa jag. De såg inte att det var matte, säger Linda Larsson.

Johan Lantz och Linda Larsson såg fördelarna så tydligt och bestämde sig för att fortsätta samarbetet. När de gick ut till föräldrarna med att de skulle slå ihop matematiken och NO:n och släppa matematikböckerna blev många föräldrar oroliga. Linda och Johan fick ägna en hel del tid åt att förklara och motivera sig. Men nu har de föräldrarnas fulla stöd.

Det är inte svårt att ta kommandot över undervisningen, tycker de. Det är som ett pussel som ska gå ihop. Ibland utgår de från en projektidé och ser vilka kursplanemål de kan få in. Andra gånger bestämmer de vilka mål de vill nå och utgår från det när de spånar idéer. Med jämna mellanrum kollar de av mot kursplanen så att de inte missar några mål.

Visst tar det tid att arbeta utan lärobok och i projekt, medger de båda. Men när man väl sätter igång är tidsvinsten stor.

– De timmar du lägger ner får du igen under arbetets gång och vid bedömningen. Tänk bara att slippa vara ensam om att ta alla beslut och sätta betyg, säger Linda.

Det är också en fördel att vara två lärare i klassrummet. Johan och Linda kan variera grupperna, till exempel ha en genomgång i storgrupp och sedan fortsätta genomgången med dem som behöver mer. Ibland delar de upp ämnena och kör mer traditionellt, så att den ena till exempel bara repeterar bråkräkning medan den andra tar biologi om kroppen. En annan vinst är att eleverna får se två olika sätt att förklara och räkna.

– Om jag kör fast i min förklaring och märker att de inte hänger med, så kan jag be Linda ta över och förklara på sitt sätt. Sedan kan eleverna välja vilket sätt som passar dem bäst, säger Johan Lantz.

Än har det gått för kort tid för att Johan Lantz och Linda Larsson ska kunna se om matematikresultaten förbättras av mano. Men de vet att både eleverna och de själva tycker att matematiken blivit mer meningsfull och, inte minst, roligare. De är också ganska säkra på att eleverna förstår matematiken bättre.

– En elev sa: ”Förut räknade jag som en robot. Nu känner jag att jag förstår”, säger Linda.

– Det här är ingen skuta man vänder på två veckor, utan en längre process som vi definitivt tror på. För min del är det jag pysslade med tidigare, att bara arbeta med boken, något som sakta går utför, säger Johan.

De hoppas mycket på nationella provet i matematik. Särskilt den muntliga delen brukar vara svår, påpekar de, men nu är deras elever vana vid att prata matte. De betar inte heller längre av kapitel i matteboken, som de snabbt glömmer bort. I stället använder de matematiken på ett levande sätt, hela tiden, vilket också borde gynna dem på provet. Den kunskap som nationella provet i matematik mäter ligger ju ganska långt ifrån läroböckerna, betonar Johan.

– Det blir lite som om man tränar höjdhopp intensivt och sedan ska man tävla i längdhopp. Nu tränar vi längdhopp.

Även om inte resultaten skulle förbättras så mycket som de hoppas, så blir eleverna i alla fall inte sämre av att man arbetar på det här sättet, menar de.

– Och både vi och eleverna har roligare under tiden, säger Linda Larsson.

Hitta någon att jobba tillsammans med, är deras främsta råd till andra lärare som vill jobba på liknande sätt. Gör det tydligt vad du jobbar med, sätt upp en lapp i personalrummet eller fråga runt. Satsa också och förändra arbetssättet samtidigt i alla klasser.

Med sjuorna, de som började med mano i sexan, har Linda och Johan just avslutat ett ämnesövergripande projekt, Rädda jorden, som handlar om klimatförändringarna. Matematikdelen i projektet bestod bland annat av att eleverna skulle ta fram egen statistik och redovisa den med tabeller eller diagram i en debattartikel.

– Jag gillar att de får se att man kan göra sin röst hörd med matte! Annars brukar man typ göra diagram av elevernas skostorlekar. Här blir matematiken en del av deras åsikt, säger Johan Lantz.