"Nu har vi en unik chans att förändra"

– Vi har ett unikt tillfälle att skapa något nytt. Något liknande kommer inte att inträffa på hundra år. Det är läge nu! säger Anna Teledal som är matematiklärare, matematikutvecklare, lärarutbildare och sedan ett halvår kommundoktorand.

För tre år sedan gjordes en organisationsöversyn i Falu kommun. På den tiden fanns fem distrikt som var relativt självbestämmande och hade egna kulturer.

Omorganisationen resulterade i en ”linjeorganisation” med olika grupper. Till exempel samlades alla förskolor, grundskolor och gymnasier i en grupp.

– Det gjordes jättebra saker i skolorna, men det saknades en röd tråd och organisation för att sprida goda exempel. Det var viktigt att samla de olika matematiksatsningarna som pågick, förklarar Anna Teledal.

Det bildades även en utvecklings- och kvalitetsavdelning som bland annat består av Naturskolan, Teknikverkstan, NTA-samordnaren, genuspedagoger och matematikutvecklare.

– Vi fick en chef som är visionär och som hade en idé om att bygga en organisation för systematisk självgranskning och självförnyelse. Kompetensen ska finnas i organisationen. Det är viktigt med ett system där lärare delar med sig av sina kunskaper och kan granska sig själva. I det ingår minst en kommundoktorand, förklarar hon.

– Det är en modig satsning. Jag är stolt över min kommun. Det var jag inte när jag jobbade som lärare. Vi jobbade mycket i motvind och fick ingen uppskattning. Målet är att eleverna ska nå högre resultat.

– Vår nya skolchef har som mål att alla elever ska bli godkända. Då måste vi börja med att titta på vår egen verksamhet och se vad vi kan förändra och vidareutveckla.

En del i utvecklingsarbetet var att deltidsanställa ytterligare två matematikutvecklare. De har, med stöd av Högskolan i Dalarna, utformat och genomfört en kartläggning av matematikundervisningen i kommunens 27 grundskolor. En motsvarande kartläggning gjordes i läs- och skrivutveckling.

Matematikutvecklarna finansieras delvis av pengar från regeringens Läsa-skriva-räkna-satsning, pengar som tidigare gick till olika projekt. Nu är det en gemensam satsning, berättar Anna Teledal.

Resultaten ska ligga till grund för utvecklingsprojekt – både kommunövergripande och i enskilda skolor.

I kartläggningen identifierades några utvecklingsområden. Ett handlar om lärares kunskap om styrdokumenten och hur det påverkar deras planering. Ett annat om elevernas kunskaper om mål och sin egen utveckling. Andra områden berör kommunikationen i klassrummet och hur lärare disponerar lektionen.

– Kartläggningen visar att vi har engagerade och intresserade lärare som vill utvecklas. Men det visade sig också att bra klassrumsaktiviteter inte alltid är förankrade i styrdokumenten.

Det är en annorlunda satsning, tycker Anna Teledal. Utmaningen ligger i att både ta ett stort grepp och att projekten blir genomförbara i praktiken.

– Man kan ha hur mycket visioner som helst, sedan handlar det ändå om att lärare känner att de har tid, ork och möjlighet att arbeta med förändringsarbete.

Det räcker inte med engagerade lärare, det måste finnas stöd på alla nivåer. Skolledningen och skolförvaltningen måste ställa upp och ge förutsättningar. Det krävs mod att lyfta bort något, poängterar hon.

– Om lärare ska kunna delta i utvecklingsarbete måste de ges reella möjligheter. Man kan inte bara lägga det på allt annat de gör.

I höstas började Anna Teledal sitt nya liv som forskare. Hon är både kommundoktorand samt ingår i en forskarskola.

Att vara kommundoktorand är en förmån, tycker hon. Tjänsten innebär bland annat att hon ska föra ut resultaten till verksamheten under arbetets gång.

Förutom att forska arbetar hon en liten del som matematikutvecklare och lärarutbildare. Att behålla kontakten med lärare är viktigt. Det är lätt att klyftan mellan arbetsgivare och lärare samt mellan lärare och forskare blir för stor, tycker hon.

– Det är viktigt att höja det vetenskapliga arbetets status inför lärare. De upplever ofta att det vi gör ligger långt ifrån dem. Mitt mål är att det jag gör ska få betydelse. Jag vill verkligen ge tillbaka.

I sin forskning ska hon undersöka vad som räknas som tecken på kunskap i matematik. Hon är särskilt intresserad av multimodala uttryckssätt och hur elever använder till exempel bild, ord, text, symboler, gester, tonlägen och ordval.

– Det finns 1 000 sätt att uttrycka sig på. Frågan är vad som räknas. Elever kommer att välja uttrycksformer som läraren ser, uppmuntrar och erkänner.

– Min hypotes är att om vi erbjuder eleverna många sätt att uttrycka sina kunskaper kommer det att gynna lärandet.