Hur gick det sedan?

Tomas Eriksson: ”Vi har problemlösning som stående punkt varje vecka”

År 2009 kom Malås femteklassare på plats 280 av 290 på nationella provet i matematik. Tomas Eriksson, en av kommunens fyra matematiklärare, bestämde sig för att göra något åt saken. Nilaskolan sökte och fick pengar från Skolverkets matematiksatsning.

Vad har ni gjort?

– Förutom en övergripande introduktion av teknik och digitala verktyg så har vi arbetat med lesson study, utomhusmatematik, laborativ matematik och problemlösning. Under de två år som vi har hållit på har cirka 300 elever och tjugo lärare berörts.

Vad har satsningen inneburit?

– Vi tänker och ser på matematik på ett annat sätt. Vi har försökt komma ifrån att bara arbeta med boken. Framför allt har vi problemlösning som stående punkt varje vecka.

Nilaskolan är Malå kommuns enda skola och har både grundskola och gymnasium. Tomas Eriksson tycker att hans undervisning har påverkats av utvecklingsarbetet.

– Att sitta själv och hitta på saker är tungt. Det är betydligt enklare när man får göra det tillsammans. Vi är bara fyra matematiklärare i kommunen så det är lätt för oss att samarbeta. Det är den lilla kommunens styrka.

Hur har det gått?

– Den första och andra omgången har gått bra. Jag tycker att vi redan ser resultat på vissa områden. I våras klarade eleverna till exempel problemlösningen på nationella provet med gott resultat.

– Det stora flertalet elever tycker att det är positivt. En del föräldrar har frågat efter boken och vill veta hur mycket deras barn har räknat. Men det handlar inte om hur mycket man gjort utan vad. Matte är ingen tävling!

Vad händer nu?

– Nu har vi inga tillsatta medel, men fortsätter med arbetet. Vi har tillsatt en matematikutvecklare och har en ständig dialog mellan stadierna om till exempel den nya kursplanen.
 

Katarina Eliasson: ”Eleverna har blivit duktiga på att prata matematik”

Under ett läsår deltog Katarina Eliasson på Landvetterskolan och hennes treor i ett projekt. Tillsammans med en kollega och skolans matematikutvecklare planerade hon alla lektioner utan mattebok.

Vad gjorde ni?

– Vi lade undan matteboken och jobbade praktiskt. Vi var två personer i klassrummet nästan hela tiden. I projektet, som var finansierat av Skolverket, ingick vår matematikutvecklare. Jag och min kollega planerade lektionerna tillsammans och fick handledning av henne.

Vad innebar det för dig?

– Det bästa var att få fortbildning. Nu reflekterar jag mer och försöker göra matematiken mer konkret. Vi arbetar mycket med problemlösning i grupp.

Vad har det lett till?

– Eleverna har blivit duktiga på att prata matematik. De kan utveckla sina tankar och få andra att förstå. Att kunna reflektera och sätta ord på matematiken är ett av målen.

– En annan positiv sak är att föräldrarna har blivit mer medvetna och intresserade av matematik. Eleverna pratar matte hemma.

Vad händer nu?

– Nu när jag är ensam i klassrummet igen har jag gått tillbaka till matteboken. Även om vi försöker ha mycket praktiska aktiviteter så styr den. Men jag försöker göra något praktiskt till varje avsnitt.

– Det handlar mycket om tid. Jag har 26 elever i klassen. Då är det svårt att arbeta så mycket praktiskt som jag skulle vilja. Men även om vi arbetar med matteboken så har det blivit ett annat tänk.

Eleverna som nu går i klass 5 saknar tiden då alla mattelektioner var praktiska och laborativa, konstaterar Katarina Eliasson.
– Eleverna tycker inte att det är lika roligt. Det är inte samma glädje som då.

Karin Embretsén: ”Boken ska inte styra undervisningen”

För två år sedan var Origo med när matematiklärarna Karin Embretsén och Agneta Persson arbetade med problemlösning i 7C. Nu går klassen i nian. Då deltog omkring 50 lärare i Ovanåkers kommun i Lärarlyftet och fick kompetensutveckling genom en lokal högskoleutbildning.

Vad gjorde ni?

– En del av utbildningen handlade om hur vi planerade och genomförde lektioner. Vi filmade och diskuterade efteråt. Bland annat tittade vi på hur och vad vi bedömde.

Vad innebar utbildningen för dig?

– Satsningen har påverkat mitt sätt att arbeta i klassrummet och har gett mig ett nytt sätt att se på undervisningen. Jag tyckte att jag hade bra koll innan, men nu blev jag mer säker på att jag bedömer rätt saker. Nu tänker jag igenom syftet och vad jag vill ha ut av lektionen på ett annat sätt. Det gör det lättare att reflektera efteråt och se om det är något som går att göra bättre.

– Att se sig själv på film är oerhört lärorikt. Det har blivit lättare att se varje individ. Att arbeta som vi gör handlar om att våga släppa boken. Läromedlet ska inte styra undervisningen. Det är inte så ofta elevernas behov stämmer med boken.

Hur har det gått?

– Vi har en bra måluppfyllelse i matematik. Jag tror också att fler elever har möjlighet att nå högre betyg.

– För två år sedan arbetade vi mycket med olika uttrycksformer. Nu arbetar vi med hur eleverna ska få ihop dem så att de till exempel kan rita en bild, göra en beräkning och ge stöd till dem med ord.

Vad händer nu?

– Just nu tittar vi på de nya kursplanerna och hur vi ska presentera dem för eleverna. Jag tycker att vi har stor nytta av de kunskaper vi fick under utbildningen. Vårt arbetssätt ligger rätt i tiden. Vi utgår från eleverna och var de står.

Läs de tidigare reportagen på Lärarnas nyheter.