Med sikte på olympiad

De sex tonåringarna skulle kunna tas för en mycket ung indiepopgrupp. Tills de får på sig labbrockar och skyddsglasögon och fnissande ställer sig på kö till vågrummet på kemiska institutionen vid Umeå universitet för att väga upp 4-aminofenol. Paracetamol ska tillverkas och strukturbestämmas.

– Det här är ljusår från det vi håller på med i skolan, säger Stockholmseleven Anthon Bremer.

Tillsammans med Edvin Dahlström från Huddinge och Carl Sundström från Storvik lyckas han pricka in rätt mängd nästan direkt.

– YES! ropar de i korus.

– Tur kallas det, säger Dan Johnels, professor i organisk kemi och studierektor för kemiska institutionen, som håller i dagens första laboration.

Niondeklassarna är uppspelta och omtumlade över att ha slagit 3 000 andra nior på det svåra uttagningsprovet. I form av två lag ska de representera Sverige i årets EU-olympiad i naturvetenskap. Snart går flyget till Prag.

– Det känns helt otroligt, säger Julia Renström från Umeå.

Det är sjätte året som Umeå universitet håller träningsläger för den svenska truppen. Under två heldagar får eleverna göra labbar inom biologi, kemi och fysik – samtliga ämnen ingår i tävlingen och man vet inte på förhand vad uppgifterna handlar om.

– Vi vet ju inte om det blir diskus, kula eller höjdhopp, men man får ge en allmän introduktion, säger Dan Johnels.

För universitetet är insatsen både ett sätt att sprida information om sin existens och att öka intresset för naturvetenskap.

– Vi kanske inte rekryterar någon av de här som studenter, men om vi sprider intresset blir det förhoppningsvis fler studenter och då kommer väl några hit också.

Hittills har Sverige aldrig tagit guld i EUolympiaden. Bästa resultatet är ett silver från 2004. Vissa länder plockar sina lag från särskilda toppskolor, men i Sverige ligger ett frivilligt, skriftligt prov till grund för urvalet bland landets nior. De svenska deltagarna är ett år yngre än övriga.

– Vi vill sporra dem innan de har valt inriktning på gymnasiet och öka intresset för naturvetenskap bland ungdomar, säger Inger Molin från svenska styrgruppen för EU-olympiaden.

Niorna ser tävlingen och veckan i Prag främst som en chans att träffa likasinnade. Att ha kommit till final är ett kunskapskvitto utöver betyget, tycker Julia Renström:

– Man får bekräftelse på att man är bra på det här.

Finns det något dåligt med tävlingsmomentet?

– Om man gör det för stort känner ju de som inte kom med att deras prestation inte uppskattas, säger Axel Winroth från Stockholm.

Hur viktiga är era NO-lärare för att ni har tagit er hit?

– Om inte hon hade varit så taggad hade jag inte varit här, säger Matilda Landelius från Lidköping.

Hennes lärare Sofia Fondelius, som undervisar profilklasser i matte, NO och teknik på Dalängskolan i Lidköping, hoppade av glädje när hon fick veta att Matilda hade gått till final.

– Jag tror det smittar lite. Eftersom eleverna här har haft ganska mycket framgångar de senaste åren så får man kanske med även några som är lite omotiverade, säger Sofia Fondelius.

Hon söker aktivt efter tävlingar och ser dem som en sporre för eleverna. Totalt deltar hennes högstadieelever i cirka sex eller sju tävlingar per år.

– Jag brukar försöka få alla att vara med på allt. Om man inte vågar tävla så vinner man inte.

Mängden undervisningstid som går åt till tävlingar och förberedelser varierar beroende på ämne och upplägg. Tekniktävlingar som First Lego League (där eleverna bland annat ska bygga en robot) tar mer tid, mattetävlingar mindre.

Sofia Fondelius sparar in tid dels genom att hennes elever inte behöver så mycket repetition, dels genom att dra nytta av tävlingsuppgifterna i undervisningen.

– Får vi i uppdrag att bygga en apparat som utnyttjar solenergi för att värma upp vatten, då får eleverna en förståelse för värmelära och tryck och man behöver inte gå igenom värmelära igen senare.

Brukar tävlingarna ha koppling till kursmålen?

– Inte direkt, men ska de lyckas i en mattetävling så måste de ha kommit ganska långt i alla delar, och ska man ha ett MVG ska man vara en duktig problemlösare. Jag jobbar alltid för att nå målen, men sen kan man ju lägga in en överkurs, om man vet att det är något särskilt tema på någon tävling.

Hur reagerar de elever som inte vinner?

– Många av dem som har varit mer framgångsrika har varit väldigt ödmjuka och hjälpt sina klasskamrater. Och då har alla glatts åt framgångarna.

I labbsalen är det nu dags för nästa steg i framställningen av paracetamol: Först avjonat vatten, sedan ättiksyraanhydrid. Med hjälp av en magnetomrörare ska allt blandas i tio minuter.

Under tiden spanar niorna imponerat in labbsalens välfyllda hyllor och den stora mängden dragskåp.

– I skolan är det mer som ett klassrum med sönderfrätta bänkar, säger Anthon Bremer och får medhåll av Axel Winroth:

– Det här är bättre grejer, bättre ordning.

Dan Johnels hämtar is för att snabbkyla lösningen och riggar för sugfiltrering i ett av dragskåpen. Carl Sundström kollar på klockan:

– 6,45 minuter kvar.

De vita kristallerna som har bildats ska lösas i kloroform.

– Varför just kloroform? undrar Axel Winroth.

– När jag tänker efter kanske det inte är så bra… säger Dan Johnels och byter till aceton. Att det är rätt förening kontrolleras med en magnet nere i källaren, som är flera hundra tusen gånger starkare än jordens magnetfält.

– Vi stoppar ner produkten i ett starkt magnetfält och tittar på protonerna i molekylen och ser att de beter sig som vi förväntar oss, förklarar Dan Johnels medan han rattar in rätt nivå på datorn.

Det tar lång tid, men ingen gäspar. Till sist kommer klartecknet:

– All information vi får säger att ni faktiskt har lyckats göra rätt produkt.

Drygt två veckor efter träningslägret har den svenska truppen kommit hem från EU-olympiaden. Det blev brons, Ungern knep guldmedaljen.

– Vi har haft jättekul ändå och vi är jättenöjda, säger Matilda Landelius.

Lagen hade nytta av vissa handgrepp de lärde sig i Umeå, som mikroskopering och titrering.

– Laborationerna var inte så svåra, men det var ganska svårt med frågorna. En massa formler man skulle kunna i huvudet, säger Matilda Landelius.

Resan gav nya vänner från hela Europa och de håller kontakten via en gemensam Facebookgrupp.

– Det har nästan varit roligast, att träffa allt folk.