"Med kunskap kan fattigdomen bekämpas"

Från Origo 2010-10-20 12:41

– Glöm insamlingsgalorna i tv – de samlar in mindre på en kväll än vad vi i Sverige skänker i bistånd under en dag. Börja med att förstå världen i stället!

Origo möter läkaren, professorn, världskändisen och svärdslukaren Hans Rosling.

Foto: Viktor Gårdsäter
Han knäpper upp den rödrutiga skjortan. Blottar ett svart linne med guldblixtar och mullrar teatraliskt: ”Bring me my sword!” Till publikens jubel rättar han till glasögonen, sluter båda händerna kring svärdet och böjer bak huvudet. Gapar och trycker försiktigt ned svärdet – tills hela den långa stålklingan har försvunnit ned i strupen.

Så slår han ut med armarna, vilar där en stund och drar upp svärdet igen. Publiken reser sig i bänkraderna och applåderna vill inte ta slut.

Till vardags håller Hans Rosling till i ett minimalt arbetsrum i stiftelsen Gapminders korridor på Karolinska institutet i Solna. Denna måndagsmorgon i augusti kommer han direkt från sommarstugan, där yngsta sonen stannat kvar med sin bebis. Sonen ringer under förmiddagen och får instruktioner till hur husets tvättmaskin fungerar.

Tvättmaskinen är ett centralt begrepp i Hans Roslings värld. I början av 1990-talet var han med och startade kursen Människan och naturen på Uppsala universitet, strax efter FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro. Där hörde han sina studenter prata om ”vi” och ”de”. Om västländerna och de andra. När han ifrågasatte deras världsbild sa de: ”De kan inte ha det som oss, det skulle aldrig fungera.”

– Och sen tog de ett djupt andetag och sa: ”Alla kineser kan inte ha bil”. Det är de två vanligaste meningarna om världen som svenska studenter har sagt de senaste 20 åren. ”De kan inte ha det som oss” och ”Alla kineser kan inte ha bil”. Jag tror att det var därför, på pin kiv, som Geely köpte Volvo!

Hans Rosling fnissar förtjust åt tanken. Att kinesiska Geely köper Volvo Personvagnar för att ge kineserna just det som svenska studenter fruktar så hett: fler bilar i Kina.

Men varför har det blivit så här? Varför säger svenska studenter så?
– Därför att miljöproblemen erbjöd en acceptabel skepnad åt rasismen, åt den anglo­europeiska arrogansen – att vi är förmer än andra. Vi identifierade framgången i Väst­europa som civilisationsburen på ett sätt som var oåtkomligt för andra. Och nu när övriga världen är på väg i fatt tycker vi att det är oacceptabelt och ohanterligt. Svenska politiker säger att vi ska vårda vårt försprång. Det är så jävla dumt så det saknar ord!

Men vad svarar du då? När människor säger att alla kineser inte kan ha bil, att alla indier inte kan ha tvättmaskin?
– Det är klart att de kan! Om du kan ha det, varför skulle inte de kunna ha det?

Är det en rättvisefråga alltså?
– Nej. Det visar ju bara hur trevligt det är med tvättmaskin. Varenda människa jag föreläser för i Sverige har tvättmaskin, eller använder tvättmaskin. Alla tvättar. Och sen på något sätt så tycker man att andra människor ska leva utan det. Då kan man väl göra det själv! Jag minns när farmor fick tvätta för första gången i tvättmaskin i slutet av 1952. Pappa fick ta fram en stol och ställa framför maskinen och så satt hon där och tittade.

Men om Sverige inte ska leda utvecklingen längre, vad ska vi då vara bäst på?
– Ishotell, musik, datorspel, frisyrer på finansministrar och partnerskap på biskopar.

Med skrattet bubblande i halsen berättar han hur han skrämt ledarna för de stora schweiziska investeringsbankerna genom att säga att Sverige kommer att vinna över Schweiz.

– ”Vadå? Varför då?” frågar de. Jo, för att vår finansminister har ring i örat och hästsvans – det har inte er. Sen har vi dessutom en biskop som lever i ett lesbiskt partnerskap och har en treårig son. Beat that if you can!

Hans Rosling har blivit känd och respekterad runt om i världen för sitt sätt att göra befolkningsstatistik levande och begriplig. Han Foto: Viktor Gårdsäterhar varit rådgivare åt både Sida och WHO och har utsetts till en av världens hundra viktigaste tänkare av amerikanska magasinet Foreign Policy. Snart reser han till New York för att tillsammans med Melinda Gates och Graca Marchel – ”mina Britney Spears och Lada Gaga” – föreläsa om FN:s millenniemål.

Att intervjua Hans Rosling är på en gång både utmattande och väldigt enkelt. Utmattande för att i princip allt han säger är viktigt, relevant och roligt. Enkelt för att han både ställer sina egna frågor och levererar sina egna svar. De svar han tycker är extra viktiga eller underfundiga säger han dessutom två gånger. Så här:

– Vad är det jag har gjort då?

– Jag har alltid varit en bra föreläsare, ända sedan första klass när jag fick berätta om Kalle myra på roliga timmen. Så att kunna berätta – det är en gåva jag har fått med mig. Sen när jag hade blivit en bra forskare valde jag att börja med den animerade statistiken.

– Vad är det den gör då?

– Jo, den visar tid som rörelse. Tid ­som rörelse.

På videon från 2007 års TED-föreläsning visar Hans Rosling befolkningsstatistik från 1950. Då är världen uppdelad i två grupper: USA och de europeiska länderna långt upp till vänster i grafen, med hög medellivslängd och två–tre barn per kvinna. Länderna i Afrika, Asien och Arabvärlden däremot grupperar sig långt nere i högra hörnet med fem till åtta barn per kvinna och kort livslängd.

– På den tiden var det verkligen vi och de. Då var det en jättestor skillnad. Men sedan händer något! säger Hans Rosling och trycker på play-knappen.

Bubblorna börjar röra på sig och bilden förändras. Allt fler länder samlas i det vänstra hörnet högt upp, med låg fertilitet och högre medellivslängd. Afrikas länder sticker fortfarande ut och sprider sig över diagrammet med stora familjer och sämre hälsa i HIV-epidemins kölvatten. Men de flesta länder finns ändå inom samma grupp. Det finns inte längre något gap mellan världens länder.

Hans Roslings budskap är detta: Befolkningsmängden kommer att fortsätta öka fram till år 2050, då vi kommer att vara runt 9 miljarder människor på jorden. Efter det avstannar befolkningsutvecklingen – om vi bara lyckas bekämpa fattigdomen.

– Jag brukar säga att världen styrs från sovrummet. De stora tunga besluten, som hur många barn man ska ha, fattas på kudden i sovrummet. Tvåbarnsfamiljer är det vanligaste i dag i medelinkomstländer som Iran, Vietnam, Mexiko, Brasilien och Bangladesh. Människor har sett att det finns en chans för dem att vara med i den moderna världen, med barn i skolan och kanske till och med en semester vid havet.

Hans Roslings intresse för internationella frågor väcktes redan i barndomen, av några små mynt. Pappa var kafferostare på Lindvalls rosteri i Uppsala och när kaffesäckarna kom till rosteriet fick de gå under en magnet så att alla metalldelar sorterades bort. Ibland hittade pappan mynt i kaffesäckarna och tog hem dem till Hans. Ett finns sparat i en liten låda på kontoret.

– Det här är från brittiska Östafrika 1941, då kom kaffet därifrån. Pappa berättade om kaffeplockarnas villkor och hur svårt de hade det. När jag var liten trodde jag alltid att kaffeplockarna var pappas arbetskamrater.

Tillsammans gick de på Arbetarinstitutets föreläsningsserie och lyssnade på historier från länder långt borta. De svenska FN-soldaterna i Kongo och Dag Hammarskölds begravning gjorde också stort intryck på en tonårig Hans Rosling.

Varför blev du läkare?
– Jag började läsa statistik och tänkte läsa nationalekonomi, men sedan föll jag till föga. Hade man betyg så att det räckte var man tvungen att gå på läkarutbildningen om man var man. Men sen lyckades jag komma tillbaka till det jag egentligen var intresserad av – att förstå samhällsutvecklingen.

I slutet av 70-talet tog Hans Rosling familjen med sig till Moçambique för att arbeta som distriktsläkare. När landet drabbades av svår torka och missväxt mötte Hans Rosling patienter med en ny förlamningssjukdom, konzo, som han sedan har beskrivit i sin avhandling. Svältande människor åt den giftiga kassavan utan att först ­låta den torka ordentligt så att blåsyran kunde frigöras. Det kan fattigdomen göra med människor.

Men fattigdomen, och de sjukdomar som följder i fattigdomens spår, kan också be­kämpas. Då krävs det att vi baserar våra beslut på kunskap, menar Hans Rosling. Inte på de föreställningar om världen som finns i Tintin-böckerna.

Tillbaka till TED-konferensen 2007. Hans Rosling låter sina bubblor fortsätta att röra sig in i framtiden – ända fram till år 2050.

Då har de afrikanska länderna kommit ifatt och världen är ännu mer homogen än i dag, ett kluster av färgglada bubblor.

– Är det här möjligt? frågar Hans Rosling retoriskt.

Sedan knäpper han upp den rödrutiga skjortan, blottar ett svart linne med guldblixtar och mullrar teatraliskt: ”Bring me my sword!” Några minuter senare har Hans Rosling med hjälp av sin egen matstrupe och en bajonett från 1815 bevisat att det till synes omöjliga är möjligt. Världen kan utvecklas. Även afrikanska länder kan nå välstånd. ”We can have a good world!”

Hans Rosling

Titel Professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet. Ordförande i stiftelsen Gap­minder, som han grundat tillsammans med sonen Ola och hans fru Anna Rosling Rönnlund. 2007 sålde Gapminder sin mjukvara Trend­alyzer till Google.

Ålder 62 år

Familj Gift med Agneta, som han gick i parallellklass med i sex år, tre vuxna barn, sju barnbarn. Han funderar på att låta tatuera in barnbarnens födelsedatum på underarmen – ”bra när man hamnar på långvården”.

Har rest till San Marino i somras och Hongkong förra året. Har varit i 101 länder totalt, har 92 kvar – bara självständiga nationer räknas.

Vinnare av KTH:s Stora pris 2010 ”för sitt osjälviska arbete att med teknikens hjälp förbättra människors hälsa”.

 

Hans Rosling om

… varför skolor ska använda Gapminder:
– Jag har en känsla av att de globala utvecklingsfrågorna i svenska skolan hanteras mer som moraliska frågor än som beräkningsfrågor. Det ska först vara kunskap och beräkningar, sedan värderingar och en debatt!

… den största dagen i hans liv:
– När Hudiksvalls lasarett bytte namn till Hudiksvalls sjukhus. Jag kan fortfarande inte dubbelteckna konsonanter och i skolan hämmades jag mycket i att skriva eftersom det var så viktigt att man stavade rätt. Men annars gick det bra för mig i skolan, jag gillade att plugga.

… favoritboken Ingen tobak inget halleluja av Eric Lundqvist:
– Eric Lundqvist var den första svenska biståndsarbetaren som inte var missionär. Han jobbade med skogsbruk i Indonesien och gifte sig med en indonesiska. Boken skildrar en pingstvän från Småland som kommer till Nya Guinea. Där var det så, människorna sjöng bara hallelujasången om man först bjöd på tobak. Boken finns på antikvariat.

… konsten att sluka svärd:
– Under medicinkursen på läkar­linjen fick jag ta emot Hjalmar Wickman, Sveriges största svärdslukare. Innan hade jag övat genom att försöka föra ner en magsond i strupen, men så sa Hjalmar åt mig att matstrupen är ett platt organ, det är inte runt. Det är jättelätt att stoppa ner ett svärd – en sond är mycket svårare!

 

En bubblare i klassrummet

Gapminders mjukvara är gratis att använda och all statistik finns nedladdningsbar från gapminder.org. Med hjälp av applikationen Gapminder Desktop går det att arbeta med statistiken utan att ha en internetuppkoppling.

gapminder.org finns statistik över livslängd, fertilitet, koldioxid­utsläpp, barnadödlighet, hiv och mycket annat. Där finns också en särskild sektion för lärare som vill använda verktyget i sin undervisning.
 

Bloggat om denna artikel Twingly

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Annons

Fler nyheter