Matten hittar rätt väg med mobilen

Det är varmt i luften och jackorna får stanna inne. Utanför skolentrén står Linda Börjesson och Ellen Forsberg runt en svart mobiltelefon med pekskärm och diskuterar vilket håll de ska gå åt. De vrider och vänder på mobilen. Solskenet gör att det syns dåligt på skärmen.
  –  Man blir en ring när man inte har täckning. Det ska vara en trekant, förklarar Ellen Forsberg.

Till slut hittar de den röda triangeln som visar vilket håll de är på väg åt. Utrustade med måttband och anteckningsbok börjar de gå mot den första av fyra gula punkter på skärmen. De hinner knappt i väg förrän en fråga dyker upp på mobilen.
  – Hur många varv kan hjulet rulla genom korridoren? läser Linda Börjesson högt.

I Fjärås utanför Kungsbacka möts besökaren av idyllvillor, bondgårdar och en stor vit kyrka. Uppe på en höjd samsas Smedingeskolans grågula fasad med grönskande natur. Det är matematiklektion för år 8, och med hjälp av skolans GPS-mobiler ska eleverna leta sig fram till fyra gula punkter. Vid varje punkt finns en ledtråd i form av en geo­metrifråga. På skärmen lyser också blå, röda och gröna prickar. Det är de andra gruppernas ledtrådar. Varje färg har olika geometriteman. Den röda handlar om husets fasad, den gröna och blå om triangelns respektive rektangelns area. Gult innebär uppgifter som handlar om cirkelns omkrets.

Efter att ha diskuterat vilken byggnad som är vilken och hur de ska vända mobilen för att gå rätt, fortsätter eleverna sin promenad. De går förbi fotbollsanläggningen och vidare in på en gångväg. De viker av upp för en grässlänt som leder mot simhallen. Plötsligt dimper ett filmklipp ned i mobilen. Linda Börjesson startar klippet, och en massa siffror rullar sakta förbi på skärmen.

  – 3, 14, 15, 92, 65, rabblar hon samtidigt som Ellen Forsberg antecknar.

Filmklippet fortsätter med att två av skolans mattelärare spelar upp en dialog. Båda är utklädda i peruker och talar med tillgjorda röster. Eleverna flinar åt sina lärares skådespelarinsatser, antecknar vad de säger och konstaterar att siffrorna de just skrivit ned är pi. Efter filmen dyker nästa fråga upp: Ta reda på vad hjulet har för omkrets? De båda klasskamraterna resonerar sig fram till att de ska ta diametern gånger pi för att få reda på svaret.

  – Vi har ingen aning, nu skriver vi bara ned ledtrådarna och hoppas på att det löser sig när vi kommer in igen, säger Ellen Forsberg.

Matematiklärare Karin Lindberg har stannat kvar på skolgården för att vakta repen som en annan grupp ska göra rektanglar och trianglar av. En av poängerna med lektionen är just att eleverna inte ska veta svaret. Det är inte heller meningen att svaret ska bli exakt, förklarar hon.
  – De ska komma fram till att det går att räkna på olika sätt. Resultatet beror till exempel på hur man stegar eller vilket träds omkrets man mäter, säger Karin Lindberg.

Tanken är att eleverna ska prata matematik och olika lösningar, både med varandra och med sin lärare. Men det behöver inte vara solsken och sommar ute. Mobilmatte fungerar även på vintern, även om det finns vissa fördelar med att snön har försvunnit.

I vintras hade hon en mobilmattelektion i femton minusgrader.
  – När de kom tillbaka sa en elev att det var för enkelt. De behövde knappt använda mobilerna, eftersom det gick att följa fotspåren från när vi lade ut banan.

Men att använda GPS-funktionen är inte det viktigaste, även om eleverna tycker att matten blir roligare när mobil teknik blandas in, anser hon.
  – Däremot är det viktigt att vara ute. Det ger variation, blir roligare och lusten hos eleverna påverkas positivt.

Smedingeskolan har naturen runt hörnet, trots det har eleverna knappt hunnit lämna skolgården innan de har hittat två av fyra ledtrådar. Men nu pekar den röda triangeln i riktning mot skogen. Gruppen tar sats och klättrar upp för en snårig slänt. Mobilen piper till, och ett cykelhjul rullar förbi på skärmen. Eleverna får frågan om hur långt hjulet rullar på tio varv. De antecknar, men har fortfarande inte listat ut vad alla frågor ska leda till i slutändan.

De tar sats mot den sista gula punkten. Uppför en stenig kulle och ned igen genom ett snår. Kan det här verkligen vara den rätta vägen? Det borde ha fungerat att gå runt på något sätt. Men fågelvägen är väl alltid närmast, muttrar de och går vidare. Väl ute ur snåret dyker en inhägnad tennisbana upp som kontrast till naturen. När de tagit sig upp för ytterligare en höjd piper mobilen till igen.

  – Cykelhjulet har samma radie som är uppmätt på trädet, läser Linda Börjesson långsamt.

  – Vad menar de nu? Det finns massor av träd här. Vilket av dem är det då? undrar Ellen Forsberg.

Efter en stunds funderande upptäcker de en plastficka med en blå pappersremsa i som är fastsatt på en gran. De tar sitt måttband och mäter runt trädet.

  – Omkretsen är 73 centimeter. Men vänta nu, det var väl radien vi skulle ha? säger Linda Börjesson.

De försöker lista ut hur de ska få fram radien. Den är väl hälften av diametern? Men den har vi ju inte, diskuterar de. Plötsligt får Ellen Forsberg en idé. Hon mäter den blåa pappersremsan, det måste vara radien. Annars skulle den väl inte ligga i plastfickan, resonerar hon.

I vanliga fall avslutas utelektionen med att eleverna presenterar sina resultat inför klassen. Men i dag fanns ingen tid till det, och klassen får göra det vid nästa tillfälle.

På väg tillbaka till klassrummet säger Ellen Forsberg att det var en rolig lektion. Hon tycker att det var bra att det var lite klurigt. De flesta i klassen är vana vid mobiler, även om de kanske inte använder GPS-funktionen i första hand.

– Telefonen var lite svår i början, men det tog inte lång tid innan vi kom på hur man skulle göra för att gå åt rätt håll, säger hon.