Egna idéer gör tekniken levande

Bord och stolar samsas i oordnade rader i Lili Kappers klassrum. Ett tjugotal elever mellan sex och tolv år fingrar på sina ritningar och pillar på sina uppfinningar. Skokartonger, gamla uttjänta tangentbord och elsladdar ligger utspridda på borden. Lili Kapper går runt bland röran av elever, produktskisser och byggmaterial. Hon talar om var gipsrullarna står, svarar på frågor om limmets torkningstid och ber en och annan elev att koncentrera sig i stället för att hålla på med annat.
   – Får man ta de här? frågar en kille och pekar på en låda med metallklämmor.
   – De är till gardinerna. Jag vill nog kunna sätta upp dem i framtiden, svarar Lili Kapper.
   – Okej, en kan du ta då, säger hon till sist.
   Det är teknikdag på Klastorpsskolan på Kungsholmen i Stockholm. Eleverna bygger prototyper på temat Smarta transporter. Genom korridoren, och särskilt utanför Lili Kappers klassrum, går det inte att missa att det här är en skola där teknik spelar stor roll. På skåpen utanför dörren trängs diplom från olika tävlingar med urklippta tidningsartiklar som beskriver vilka priser klassen fått. Här ska hon tillsammans med kollegan Claes Eriksson forma morgondagens ingenjörer, åtminstone några av dem. Begreppet ingenjör är i och för sig inte nödvändigtvis det första Lili Kapper tänker på när hon undervisar. Men hon säger ändå ordet i olika sammanhang flera gånger under dagen. Bristen på ingenjörer samt studenter och lärare i naturvetenskapliga ämnen och teknik finns i bakhuvudet. Men först och främst gäller det att få yngre elever intresserade av teknik och naturvetenskap, säger hon.
   –  Skolans uppgift är att ge eleverna en bredd av ämnen så att de får en möjlighet att bli intresserade. Man måste synliggöra vad som finns där ute.

Under teknikdagen är hela skolan uppdelad i blandade grupper. Tanken är att äldre ska hjälpa yngre. Det blir ett förhållande av mentorskap samtidigt som det skapar sammanhållning över klasserna. Det går att snegla på bänkgrannen och få idéer kring vilka material som funkar och se vad som händer när allt kanske inte går som planerat. Lili Kappers grupp för dagen består till största delen av tjejer. Det finns en tanke med det också. Pojkar har redan i tidig ålder en tendens att ta mycket plats på tjejernas bekostnad. Det gör att tjejerna inte får tillnärmelsevis samma utrymme för sina idéer. Skapandet kommer inte fram. Tyvärr blir ibland en uppdelning mellan killar och tjejer den bästa lösningen på problemet, förklarar Lili Kapper.
   –  Då ser man ju också tydligt att det inte finns några skillnader. Tjejer och killar har precis lika mycket tankar och idéer och de skapar lika mycket. Det finns intresserade tjejer och det finns oengagerade killar och tvärtom.
        Klastorpsskolan får under dagen pris för årets teknikprojekt av branschorganisationen Teknikföretagen. Skolan har också mottagit flera andra priser för sitt arbete med teknik i undervisningen. Prototyperna som eleverna bygger under dagen har de klurat och skissat på innan. De har funderat hemma på hur de skulle kunna fixa smartare transporter. Tanken är att de ska hitta exempel i sin egen vardag och bland sina egna intressen. Den kalla vintern med tillhörande trafikkaos präglar mångas uppfinningar. Bilföraren som tappade kontrollen och körde in i skolans vägg nämns också flera gånger. En elev har tagit fasta på att äldre människor kan ha problem med städningen och därför byggt en ”pensionärsdammsugare”. En sparkcykel och en handdammsugare ligger till grund för verket. Lili Kapper hjälper en kille som inte får limmet att hålla. Han pratar om vad ingenjörer egentligen gör på jobbet.
   –  Är det någon där hemma som är ingenjör? frågar hon.
        Killen flinar och ger ett nekande svar. Han vill gå tillbaka och bygga färdigt. Men det är jobbigt att limmet inte sitter.

Nästa dag samlas Lili Kappers klass 3 –4 i samma klassrum. I korridoren har diplomen och artiklarna fått sällskap av grattishälsningar från lärare och elever i andra klasser. Det är dags för nästa moment. De aningen mer färdiga prototyperna ska presenteras för klasskamraterna. Under två minuter får eleverna berätta om idén bakom sin prototyp och vad den är bra till. De ska förklara om den färdiga prototypen skiljer sig från det som ritades. Kan något förbättras? Uppfinnaren väljer sedan ut en klasskamrat som får ställa en klurig fråga. Tysta elever skruvar på sina uppfinningar medan en efter en går upp och berättar. Ofta är det samma händer som syns i luften efter varje redovisning. Lili Kapper uppmanar flera att försöka tänka ut smarta frågor. Hon påminner eleverna om att tänka efter kring ord och begrepp de säger och hör. Teleportör, svävare, provokation och biogas är några av de ord hon uppmärksammar eleverna på. När en kille pratar om sin rullstol som går i trappor med hjälp av konstgjorda ben dyker ett annat uttryck upp som hon flaggar för.
   –  Att allt inte behöver förflytta sig med hjul är en bra idé. Det kan ju också ha ett symboliskt värde för den som till exempel är handikappad att faktiskt kunna använda sig av ben, förklarar hon. Språket är lika centralt som själva tekniken. Lili Kapper förklarar att hemligheten bakom prisregnet över klassen är ett ämnesintegrerat och samtidigt individualiserat arbetssätt.
   –  När man jobbar ämnesintegrerat behöver man inte vara mästare på att byta åsikt. Däremot ska man vara bäst på att få alla ämnen att hänga samman och bli lika viktiga. Varje elev kan bli bäst på någonting.
        Hon påpekar att hon är del av ett lag. Det är viktigt att samarbeta inom arbetslaget eftersom alla har olika kompetenser. Att alla är bra på olika saker ska ses som en tillgång, säger hon.
        Det behövs också en långsiktig plan. I det här fallet är den två år lång. Eleverna får under de åren jobba med olika teman. Förutom smarta transporter handlar det bland annat om hållbar utveckling, rörelse och konstruktion samt skrivutveckling och sociala medier. Vägen till morgondagens ingenjörer går genom både skrivandet, läsandet, räknandet och uppfinnandet, förklarar hon.

Lili Kapper har blivit tekniklärare genom fortbildning, bland annat inom NTA. I hennes uppdrag ingår att säkra nationell teknikkompetens och skapa miljömedvetna människor. För att göra det behöver elevernas intressen tas till vara och lyftas fram. Skolan måste utnyttja att eleverna faktiskt är intresserade av till exempel bilar och datorer. Framför allt gäller det att börja odla ett intresse redan från första skolåret, säger Lili Kapper.
   –  Det är de här eleverna som kommer att vara med och förändra om tio eller femton år. Framtidens ingenjörer ska säkras och miljöfrågor ska drivas.
        För att skapa och bibehålla intresse är det viktigt att eleverna lär sig följa sin idé från början till slut. De ska göra genomtänkta och medvetna val. Att de tävlar mycket har också påverkat intresset, inspirationen och skapandeförmågan positivt. Vissa kan känna sig nervösa och rent av tycka att det är obehagligt att tävla. Då påminner hon om att de tävlar som ett lag. Alla är en del av gruppen. Samtidigt är det en balansgång, säger hon och syftar på att hon också förespråkar ett individualiserat arbetssätt.
   –  Man måste fånga dem när de kan och vill också. Det går inte att bara se dem som en grupp.
        Tjejen som byggt en teleportör som ska ersätta flygplan förklarar att hon är besviken på lärarna. Det fanns inte tillräckligt med material under gårdagen, så hon blev inte klar. Någon frågar en annan elev hur den bensinfria ”ballongbussen”, som drivs av principen att luft släpps ut ur en ballong, ska klara av en jordbävning som den som drabbade Haiti. Men den frågan är inte relevant i det här sammanhanget, förklarar Lili Kapper.
   –  Vad händer med alla manicker när det blir jordbävning? Eftersom många försvinner eller går sönder gäller andra förutsättningar då.