De sätter matematiken i centrum

Bengt Johansson och hans medarbetare på Nationellt Centrum för Matematikutbildning har knappt pustat ut efter vårens stora evenemang. I slutet av januari samlades nästan 4000 entusiastiska mattelärare för att inspireras och dela med sig av erfaren­heter på Matematikbiennalen i Stockholm och i fikarummet står gratulationsbuketter från lördagens tioårsjubileum. Dagen innehöll både utvärdering och fest. Lite hektiskt?
  – Så här är det alltid! säger Bengt Johansson glatt.
     På NCM, Nationellt Centrum för matematikutbildning som ligger vid Göteborgs universitet, pågår ständigt arbetet med att rusta Sveriges matematiklärare. Här arbetar cirka 25 personer med erfarenhet från olika områden som har med matematikutbildning att göra. Alla med ett gemensamt intresse.
  – Vi brinner för vårt jobb! säger Elisabeth Rystedt, mellanstadielärare som bland mycket annat arbetar med kompetensutveckling.
     Till NCM kommer lärare och studenter på besök. I matematikverkstaden, som stått modell för många av de verkstäder som spritts runt om i landet, kan grupper av lärare få inspiration och fortbildning. I biblioteket hålls varje månad ”bokprat” om nya böcker. Information om titlarna läggs också ut på nätet, en service som bland annat utnyttjas av lärarutbildningsbibliotekarier. Här finns i princip allt som rör matematikutbildning. Men tyvärr utnyttjas inte biblioteket i den omfattning de skulle önska, berättar Bengt Johansson.
  – Det märks att lärarkåren inte alltid har tid att ta tillvara det enorma utbud som finns. Det är lite frustrerande att inte tillräckligt mycket når ut till lärare i klassrummen. Dialogen mellan lärare och forskare behöver stärkas.

”Kantinen” är den viktigaste platsen och ligger strategiskt mitt i den avlånga lokalen. Här samlas medarbetarna tre gånger om dagen, berättar Bengt Johansson. De som är på plats slår sig ner för dagens första kaffe och berättar om något av allt som är på gång.
     Anette Jahnke, som bevakar kursplane­frågor och ansvarar för Mattebron.se, ska precis starta ett nytt projekt som vänder sig till skolledare och handlar om hur de kan stödja matematikutvecklingen.
     Johan Häggström forskar, arbetar med kompetensutveckling och den nordiska matematikdidaktiska tidskriften Nomad.
     Ulrika Dahlberg brinner för webbtjänsten Strävorna – ett material som ordnats efter kursplanens mål att sträva efter – och Kängurutävlingen. I mars är det dags för nästa omgång. I senaste tävlingen deltog 100 000 elever från förskoleklass till gymnasiet i Sverige.
     Elisabeth Rystedt är projektledare för satsningen på matematikutvecklare. Hittills har 276 av landets 290 kommuner deltagit i konferenserna. Tanken är att matematikutvecklarna ska få utbildning och kunskap om ny litteratur, förändringar och reformer inom området.
  – Problemet är att 20 procent inte har tid avsatt för uppdraget i sin tjänst, säger Elisabeth Rystedt.

NCM har sina rötter i tidskriften Nämnaren, som startade 1974, lärarutbildningen och olika forskargrupper i Göteborg. I mitten av 1990-talet började centrumbildningar uppstå på olika universitet. 1999 fick Göteborgs universitet i uppdrag att, i samverkan med Chalmers, starta ett matematikutbildningscentrum med uppgift att stödja utvecklingen av matematikundervisningen i förskolan, det obligatoriska och frivilliga skolväsendet. Bengt Johansson är föreståndare sedan starten.

Hur använder matematiklärare er?
– De möter oss i våra lokaler, i skolor och kommuner, på biennaler, biennetter och Skolforum. Vi har också mycket indirekta kontakter via tidskrifter, litteratur, webb och kurser. Vi medverkar i många nätverk, både nationellt och internationellt.

Lyckas ni nå ut?
– Både ja och nej. Vi funderar hela tiden på om vi gör rätt och har ökat frekvensen av egna utvärderingar. En viktig fråga är hur vi skapar efterfrågan hos de lärare som inte använder allt det stöd som finns.

Hur ser du på framtiden?
– Vi står inför nya utmaningar både på kort och lång sikt. Jag är spänd på lärarutbildningsförslaget och centrumbildningarnas roll och om regeringen vill ha kvar dem. En annan viktig fråga är NCM:s roll i implementeringen av de nya kursplanerna och matematiken i förskolan.

Hur vill du utveckla verksamheten?
– En utmaning handlar om generationsskiftet. Göran Emanuelsson och jag har arbetat med matematikutveckling i 40 år. Nu låter vi den nya generationen ta över olika funktioner. Ett område som vi har haft dåligt samvete för att vi inte orkat hänga med i är IKT och det nya medielandskapet. Det ska vi bli bättre på.

Matematikbiennalen är den största matematiklärarkonferensen i världen sett till folkmängd. Hur ska känslan och engagemanget nå ut i klassrummen?
– Biennalrörelsen måste bli bättre på att arbeta mellan biennalerna. Tanken är att bilda tematiska grupper som kommer tillbaka och berättar vad de gjort. Jag tror också att matematikutvecklarna kommer att dela med sig av det de varit med om.

Hur ser du på att svenska elevers resultat sjunker i internationella mätningar?
– Det är en komplex fråga. Om ansvariga politiker lyssnat på varningssignalerna som kom i slutet på nittio­talet hade vi inte behövt vara i den här situationen. De tog dem inte på allvar, det är de medvetna om.
     Bengt Johansson efterlyser koordination och en långsiktig strategisk plan för all matematikutbildning – från förskola till lärarutbildning. Det behövs en genomgång av både nationella och internationella reformer och satsningar. Matematikdelegationen skriver i sitt förslag 2004 att det behövs samråd, samverkan, samarbete, uppföljning, utvärdering och återkoppling. Det helhetsgreppet saknas fortfarande, anser han.
     För drygt ett år sedan bjöd NCM in till ett rådslag där 35 nationella aktörer diskuterade hur de tillsammans kan lyfta matematiken.
  – Någon borde inventera alla resurser och fråga organisationer, nätverk, föreningar och myndigheter som direkt och indirekt verkar för matematikämnet, matematikundervisningen och matematikundervisningsutveckling vad de kan göra ytterligare. Det finns fina insatser, men vi skulle nå längre om vi samverkade bättre.