Godkänt i matte är målet

Att reflexmässigt säga Jag kan inte är förbjudet. Däremot går Jag förstår inte eller Jag försöker bra. När de tre lärarna i projektet UmeMatte.nu ska försöka vända trenden och få elever som hittills inte har klarat att nå godkänt-gränsen på matteproven att göra just det, är det inte bara elevernas bristande kunskaper och förståelse de slåss mot. Det är även deras mentala inställning.
   – De elever som kommer till oss har en mur mellan sig och matematiken. De tycker att matte är stort och svårt, konstaterar läraren Cicki Nyberg.
        Tillsammans med kollegan Mike Bergström har hon handplockats till att under det här läsåret arbeta på deltid med projektet UmeMatte.nu. Det går ut på att erbjuda femton elever i år 5 och femton elever i år 9 extra­undervisning i matematik en eftermiddag i veckan efter ordinarie skoltid. Målet är, som sagt, att eleverna ska få G i matematik.
   – För att ändra elevernas inställning till matematik studerar vi bland annat idrottspsykologi. Vi har alla tre en bakgrund inom idrottsrörelsen och har sett vilken kraft det finns i mental träning, säger forskaren Gunnar Sjöberg som är initiativtagare till projektet och teamets tredje medlem.
        Hans roll är att vara länken mellan beprövad erfarenhet och aktuell forskning. Han är den som varje vecka väljer ut vilken litteratur som teamet ska läsa in sig på och sedan diskutera under två timmar.
   – Vi skulle kunna lägga hur mycket tid som helst på lektionsplanering men min uppgift är att med milt våld tvinga oss att ta reda på vad forskningen har kommit fram till. Allt vi gör ska vara forskningsbaserat, säger Gunnar Sjöberg.
        Ibland när forskningen krockar med teamets egen mångåriga erfarenhet kan det kännas svårt att ta till sig resultaten, men när de nya arbetsmetoderna prövas fungerar de ofta betydligt bättre än vad teamet trodde. Dessutom är forskningen en garant för att det inte blir något revirmarkerande inom teamet, är de oense om något rådfrågas forskningen. Tanken är att projektet UmeMatte.nu ska mynna ut i en vetenskapligt förankrad metod som kan användas på alla skolor i Umeå för att få fler elever att klara godkänt i matematik.
   –  Men det är viktigt att påpeka att vår metod inte vänder sig till alla elever. Vi riktar oss till en speciell grupp – om än en ganska stor sådan. Det vore naivt att tro att en enda metod kan hjälpa alla, säger Gunnar Sjöberg.
        De elever som har valts ut att delta i projektet är ambitiösa och arbetar hårt. De har inga koncentrationssvårigheter eller andra diagnoser. De har ”bara” svårt för matte.
        Idrottspsykologi och vetenskapliga metoder i all ära, ibland finns mer basala behov att ta hand om. När niorna, lite trötta och fnittriga, börjar droppa in i Umevatoriet den här mörka torsdagseftermiddagen möts de därför av ostsmörgåsar och juice. De har en lång skoldag bakom sig och det är viktigt att fylla på energiförrådet för att orka koncentrera sig ytterligare några timmar. Trots den sena timmen dyker alla som inte har giltigt förhinder upp. De vet att det är kö till deras platser och att de, om de inte kommer, blir av med sin plats.

Gunnar Sjöberg inleder eftermiddagens pass med att presentera dagens kluring. Han håller upp en rektangulär kartongbit som han har klippt i en liten och en stor del. Elevernas uppgift blir att fundera över hur stor andel av helheten den lilla biten utgör.
   –  Ni får till pausen på er att fundera. Svaret ska skrivas i bråk.
Mike Bergström presenterar därefter dagens tips. Det handlar om positiv inställning och att man själv kan påverka med vilken inställning man ska närma sig en uppgift genom att bestämma sig för att tänka positivt.
        Därefter delas eleverna in i tre grupper och eftermiddagens egentliga arbete börjar. Två grupper sätter sig på övervåningen med Cicki Nyberg respektive Gunnar Sjöberg. En följer med Mike Bergström till ett annat rum. De ska ha diagnostiskt prov i huvudräkning. Gunnar Sjöbergs grupp repeterar multiplikationstabellen medan Cicki Nybergs grupp går igenom hur man förlänger bråk. Efter 25 minuter avslutas arbetet och grupperna roterar. Avslutningen är en av arbetets mest kritiska punkter.
   –  Det är lätt att som lärare bli för ivrig och gå för fort fram. Eleverna får absolut inte känna att det blir för svårt så att de misslyckas. Därför är det viktigt att vi har koll på tiden så vi hinner gå tillbaka och avsluta med något de känner att de behärskar, förklarar Cicki Nyberg.
        Efter två arbetsomgångar är det dags för paus och fruktstund i Umevatoriets mysiga utställningssal. Det finns en tanke med att UmeMatte.nu inte håller till i ett klassrum på någon av kommunens skolor.
   –  Vi tror att det är bra att bryta av från den vanliga skolmiljön. Ett klassrum är inte något som våra elever blir glada av, konstaterar Gunnar Sjöberg.
        Till frukten serveras dagens kittlare. Denna gång är den en historia om två frisörer i en liten by i Italien. Med hjälp av logisk slutledning ska eleverna försöka lista ut vilken av de båda frisörerna som är bäst. Något som Oscar Nilsson lyckas med efter en stunds funderande.

Efter pausen är det dags för den sista arbets­omgången. Eftersom några elever ska ha prov nästa dag blir det viss förändring i grupperna eftersom de eleverna hellre vill repetera volym än fortsätta träna på bråk.
   –  Vi försöker att vara flexibla när det gäller niornas önskemål så att de får öva på det som de känner att de bäst behöver för stunden, exempelvis inför ett prov, kommenterar Gunnar Sjöberg.

Hittills har teamet enbart fått positiv feedback från elevernas ordinarie lärare – de är väldigt nyfikna på vad teamet gör och tycks inte se teamets arbete som kritik utan som ett positivt komplement till deras eget. Men att undervisningsmetoderna ibland skiljer sig åt märks när Gunnar Sjöberg ska förklara hur man räknar ut volym och några av eleverna protesterar. De menar att de inte får göra på det sättet för sin lärare.
   –  Men om resultatet blir rätt och ni kan visa hur ni har gjort får ni väl full poäng, frågar Gunnar Sjöberg förvånat.
   –  Nej, om vi inte ställer upp det så som vår fröken vill ha det får vi noll poäng, svarar eleverna övertygat.
Gunnar Sjöberg ser inte lika övertygad ut men ger inga fler kommenterar utan visar hur eleverna ska göra för att deras fröken ska bli nöjd. Dagens arbete avslutas med att eleverna får fylla i det målprotokoll som Cicki Nyberg och Mike Bergström har arbetat fram. Det är i mycket komprimerad form alla moment som niorna måste kunna för att klara målen för godkänt i matematik. Varje elev har ett eget målprotokoll som han eller hon fyller i med gult respektive grönt allt eftersom momenten gås i genom. Det senare väljs om eleven upplever att han eller hon behärskar momentet till fullo, det förra om han eller hon känner att mer övning krävs.
   –  Tanken är att protokollet ska växla från gult till grönt allteftersom. En symbol för elever som är på väg istället för elever som inte kan, förklarar Gunnar Sjöberg.
   –  Vi har valt grönt och gult istället för rött eftersom den färgen signalerar stopp och kan inte, påpekar Mike Bergström.
        Facit för hur väl teamet har lyckats med sitt uppdrag kommer först när betygen sätts till sommaren. Än så länge räcker det dock gott som betyg att föräldrar ringer och förvånat frågar vad lärarna egentligen gör med deras barn eftersom deras inställning till matematik har förändrats så drastiskt. En pojke har, enligt mamman, till och med börjat sjunga när han ger sig i kast med matteläxorna!