Gör eleverna till världsmedborgare

Från Lärarnas tidning 2016-03-03 18:29

Världsreportern och författaren Staffan Heimerson besökte sin, och för den delen även min, hembygd för några år sedan och berättade då om sin uppväxt i Tockarp på Hallandsåsens sydsluttning. Han mindes speciellt att några av hans skolkamrater kom gående barfota till småskolan i Margretetorp. Fattigdomen var alltså på den nivån i delar av Sverige under 1940-talet. Det är många år sedan och den typen av fattigdom finns inte längre i vårt land. Tack och lov.

När vi pratar om fattigdom i dag tänker vi kanske främst på de så kallade utvecklingsländerna, men världen börjar kännas mindre och mindre för varje år och verkligheten kryper närmare, oavsett om vi vill det eller inte.

Människor flyr från krig, förtryck och våld, vilket medför att många lärare har fått nyanlända elever som kommit till Sverige som flyktingar från fasansfulla situationer, med allt de äger i en väska. Och är inte det fattigdom så vet jag inte vad som är det.

Samtidigt hörs det röster som säger »vi inte kan ta emot så många flyktingar«. Det handlar inte om ifall vi kan eller inte kan. Vi måste!

Vi lärare har ett viktigt jobb, det är så klart ingen nyhet, men förutom att ge samtliga elever grundläggande kunskaper i ämnen som svenska, matematik och engelska så måste vi i dag, mer än någonsin, förtydliga begreppen medmänsklighet och solidaritet och klargöra faktumet att vi är en del av den här världen. Vi kan inte stå utanför och fortsätta leva i vår idyll som om ingenting har hänt. Världen är inte perfekt, men vi kan inte ignorera världshändelser och hur de påverkar oss alla.

Vi måste lära våra elever att det inte är någon medmänsklig handling att stänga gränser, att det är fel att benämna människor »vi och dom«, att vi ska bry oss om människor i nöd och visa en internationell solidaritet. Vi måste lära eleverna att vi inte kan drivas av onyanserade rädslor, som vi blir matade med via sociala medier.

Det är ganska enkelt egentligen. Om någon behöver hjälp, så ska man hjälpa till.

Det är vår förbannade skyldighet att visa medmänsklighet, för om vi inte gör det, vad har vi då kvar?

Vi har möjligheten att påverka våra elever till att utvecklas till hänsynsfulla världsmedborgare, kanske till och med världsreportrar. Och det är stort. En ynnest faktiskt.

Skriv en kommentar

För att kommentera Lärarnas Nyheters artiklar kan du antingen logga in med ditt konto hos t ex Facebook eller Google (klicka på en av symbolerna här under) eller skapa en enkel inloggning där du anger namn och e-postadress. Klicka på Skapa nytt konto nedan, eller använd inloggningsformuläret om du redan har ett konto.
Tack!

Jag stämmer i allt du skriver. Kunskapen ska bygga på värderingar som gynnar hela mänskligheten. Det är dags att ta vår globala situation på allvar. Vi kommunicerar på annat sätt än tidigare, informationen sprids blixtsnabbt och vårt behov att utjämna alla stora skillnader i livsvillkoren är större än nånsin. Vi borde göra oss mer medvetna om detta. Det gäller inte bara människor som flyr undan kriget. Våra föreställningar som bygger på en värld från "igår" är inte lätta att förändra, men historien har visat att det går. Idag låter det kanske som utopi men jag skulle inte ha något emot att leva som en världsmedborgare utan indelningar på ditt land och mitt. Tänk om det hade räckt att beskriva bara vårt geografiska läge där man bosatte sig. Om resurserna hade delats rättvist världen över så hade vi sluppit krig och i viss mån massvandringar. Naturkatastrofer är fortfarande övermäktiga oss människor men det vi kan påverka borde vi göra. Många människor saknar visioner om en bättre värld och hopplösheten föder extremism och ondska. Och vårt jobb som lärare är att påverka i rätt riktning och förmedla en framtidstro.

Och svenskar

Jodå, det finns många nyanser av medmänsklighet. Om fler hade bidragit till att försöka stoppa kriget innan det bröt ut. För det är ju bättre att de inte behöver fly från början. Nu var det tvärtom. Det var så många som hoppades på att USA och NATO skulle börja bomba bort Syriens regering, precis som man gjort - också Sverige - i Libyen.

Nej, det är nog bättre att försöka förhindra att krig bryter ut än att predika en sorts medmänsklighet när de kommer till Sverige.

Medmänsklighet är inte alltid fler nallebjörnar än vad det lilla flyktingbarnet orkar bära. De flesta är nog lyckligare i sitt hemland. Få vara hemma hos mamma och pappa, ha mamma och pappa hemma, är inte det en mänsklig rättighet?

Nu när så många ska börja återvända är det viktigt att vi lärare hjälper till. Att vi pratar om deras hemland, deras nya resa tillbaka till hemlandet och deras liv i hemlandet på ett positivt sätt. Prata om hur viktigt det är att hemlandet återuppbyggs, prata om att alla behövs i återuppbyggnaden av hemlandet oavsett om man är byggnadsarbetare, läkare eller ett litet barn.

Annons

Fler nyheter